Östras bokblogg

Boktips från läsarna

Tag: 1800-tal

Allt går sönder av Chinua Achebe

Achebe, Chinua. 2014. Allt går sönder. 3. utg. Stockholm: Tranan. Översättning: Ebbe Linde ; förord: Per Wästberg. Originaltitel: Things fall apart, 1958.

”Okonkwos namn var känt i alla nio byarna och vida däromkring. Hans berömmelse vilade på egna bedrifter.” (s. 23), börjar skildringen om Okonkwo som hör till ursprungsbefolkningen Igbo i Nigeria. Tiden är slutet av 1800-talet.

Det är en berättelse om Okonkwo under några år i hans liv, hans familj med hustrur och barn, vänner och berättelsen om ett helt samhälles liv med samhällsstruktur, tro, kultur och levnadsvillkor.

Okonkwos förhållande till sin far, är komplicerat och rädslan för faderns fattiga och utsatta situation, skapar hos Okonkwo en rädsla för att själv misslyckas och inte passa in, och en längtan efter makt. Han inordnar han sig i vad han tror att samhället förväntar sig av honom. Han är hård mot hustrur och sina barn. Han får även tillsägelser i stammen för sin grymhet. Det ofattbara händer att han går med på att döda ett barn han älskar, av andras förväntan.

Den första tiden av den brittiska koloniseringen av Nigeria påbörjas, med en annan kyrka, skola och nya makthavare. Det innebär hårda motsättningar, men även att flera lockas av vad som erbjuds av andra möjligheter för ett eget liv.

Okonkwos son lämnar honom och platsen i stammen, som förväntas vara den självklara fortsättningen. Han vill söka sig en egen väg, och utbildning som finns hos de nya makthavarna.

Samhället förändras dramatiskt, och Okonkwo kan inte acceptera upplösningen av den kultur och samhällsstruktur som har varit hans värld. Han är inte längre den person som alla lyssnar till och vars beslut alla följer, utan en tidigare makthavare, nu utan inflytande.

”Hans levnad hade behärskats av en enda stor traktan – att bli stammens store. Det hade varit hans livs styrkekälla. Och han hade nästan lyckats. Men så hade allt gått sönder. Han hade kastats ut ur stammen flämtande som en fisk på en torr sandstrand. Tydligen var inte hans chi, hans personliga gud, gjord för stora ting. Ingen kunde stiga utöver sin chis bestämmelse.” (s. 170-171)

Okonkwo sörjer inte enbart för egen del utan hela det nära och levande liv som hans stam haft och som nu är i upplösning. Chinua Achebe skildrar lyhört och levande livet innan koloniseringens tid och vad det nya styret kunde innebära för ursprungsbefolkningen, och det är samtidigt i minst lika hög grad en berättelse om individer som var och en lämnar tydliga avtryck. Chinua Achebe växte själv upp i Nigeria nära livet och historien han berättar.

Hans roman som kom ut 1958 på engelska har blivit en klassiker med stort inflytande. Romanen finns i vårt Bibliotek, men historien fortsätter i ytterligare två romaner, där man får följa hans familj framåt i tiden med, No longer at ease, 1960 och Arrow of God, 1964.

I vår upplaga av romanen finns ett förord av Per Wästberg som berättar mer om romanen och författaren, och boken avslutas med en uppsats av Don C. Ohadike, Igbofolkets kultur och historia.

Rosmarie

Villette av Charlotte Brontë

Brontë, Charlotte. 2015. Villette. Stockholm: Modernista. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling. Originaltitel: Villette, 1853, utgiven under pseudonymen Currer Bell.

Något har hänt i Lucy Snowes liv. Vi möter henne som ung, utan familj och utan historia. Tiden är mitten av 1800-talet. Hennes gudmor Mrs Bretton som lever ensam med sin son, har tagit hand om henne.

För att försörja sig får Lucy sedan en anställning som sällskapsdam. När hennes arbetsgivare avlider, är Lucy åter utan ett hem, utan inkomst och förtvivlad.

Under en lång promenad hem, i ensamhet över ett fält i en frostig vinternatt, väcks tanken på ett uppbrott:

”Jag skulle ha skrämts av att månen inte sken, ty det var bara med stjärnornas hjälp som jag kunde följa den dunkla stigen. Jag skulle ha skrämts ännu mer av den ovanliga närvaron av det som i natt lyste i norr, ett mysterium i rörelse – norrskenet. Men denna högtidliga främling påverkade mig på ett annat sätt än att skrämma mig. Den tycktes ge mig ny styrka. Jag fick en kraft av den kyliga, lätta bris som blåste längs dess väg. En djärv tanke väcktes inom mig. Min håg stärktes så att jag kunde ta den till mig.
– Lämna denna ödemark! blev jag uppmanad. Åk härifrån!
– Vart? frågade jag.”
(s. 51)

23 år gammal lämnar hon England för att resa till staden Villette i Frankrike. Hon får en anställning som lärare i engelska på en skola för unga kvinnor. Skolans rektor Madame Beck styr skolan med järnhand. Inget undgår henne. Lucy iakttar i smyg henne till och med regelbundet söka igenom hennes tillhörigheter.

”Ett deprimerande och svårt stycke har inlett varje ny sida jag slagit upp i mitt livs bok.” (s. 418), konstaterar Lucy. Romanen är hennes egen skoningslöst utlämnande berättelse om sig själv. Lågmält försöker Lucy att passa in i sin omgivning, men hon är samtidigt en person med ideal och värderingar som hon står upp för. Hennes ofrivilliga isolering under ett sommarlov kunde inte vara mer total, och den driver henne till utmattning och till slut en kollaps. Hon räddas mirakulöst av några få vänner och av sin egen starka förmåga att alltid söka efter en väg vidare.

På ett märkligt sätt återkommer personerna från England som tidigare varit viktiga i Lucys liv, nu i Villette. Berättelsen kring hennes gudmor Mrs Bretton, och hennes son som nu är läkare, vävs vidare. Lucy själv söker sin roll, utmanas och utvecklas i sina relationer, och möter kärleken.  

Det är en andlöst gripande historia, berättad av Lucy i all hennes skörhet och mänsklighet. Hon finner sin väg, trots egentligen mycket begränsade möjligheter att påverka sitt liv. Romanen är både modern och har samtidigt den gotiska romanens övernaturliga och magiska inslag. Det är en skildring av en kvinna som man aldrig glömmer.

Mitt favoritkapitel, XII Skrinet, berättar om den trädgård som finns bakom skolan. Den blir en hemlig tillflyktsplats för Lucy. En trädgårds dofter, blad och blommor, i ett stilla månsken eller fångad av skira solstrålar, har aldrig skildrats vackrare. Varje naturälskare som man läser kapitlet, förstår vad jag menar. Själv läste jag det i somras i en vildvuxen och förtrollad gammal trädgård.

Bakom historien finns egna erfarenheter hos Charlotte Brontë av att arbeta utomlands, i Bryssel, som lärare, och av en olycklig förälskelse.

Romanen kom ut 1853 under den manliga pseudonymen Currer Bell som författare. Den är unik i sin tid som psykologisk skildring, och i sin diskussion om kvinnlig självständighet och religionsfrihet. Villette blev hennes sista roman och kanske den roman som kom att vara närmast hennes eget liv. Det är en helt fantastisk roman, och som tyvärr inte har fått så mycket uppmärksamhet i Sverige. Den finns sedan 2015 i en fin nyöversättning av Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.

Kanske har Jamaica Kincaid i sin roman Lucy (som finns här på bokbloggen), inspirerats av Villette. Båda de unga kvinnorna lämnar sitt land för att konfronteras med ett nytt sammanhang och båda har en relation med en Paul.

Läs mer de skrivande systrarna Charlotte, Emily och Anne Brontë hos The Brontë Society:
https://www.bronte.org.uk/the-brontes-and-haworth
(Hämtad 2021-12-01)

Flera av deras romaner finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

Vansinnesläkaren av Machado de Assis

Assis, Machado de. 1994. Vansinnesläkaren. Furulund: Alhambra. Översättning från portugisiska av Jens Nordenhök.

Den unge välutbildade läkaren Simão Bacamarte öppnar mottagning och sjukhus i den lilla staden Itaguaí i Brasilen. Tiden är slutet av 1880-talet. Han är intresserad av att studera och klassificera vansinnet i alla dess yttringar, förstå dess orsaker och gärna finna en ”universell bot”. Till en början har han några få patienter i sitt sjukhus, men med sina iakttagelser av stadens innevånare inser han att allt fler behöver vård. Någon lånar ut sina pengar utan ränta och någon håller för långa och trista tal. Det finns skrämmande mycket som avviker från vad han betraktar som normalt. Efter många ingripanden, befinner sig till slut fyra femtedelar av stadens befolkning på hans anstalt, även hans egen hustru. Situationen blir ohållbar.

Den långa novellen (eller korta romanen) kom ut 1882 och berättar en del om tidens samhälle och psykiatri. Berättelsen har även blivit en levande klassiker som har spridits över världen, som en skildring av vår tendens att diagnosticera och dela in människor i grupper och om maktmissbruk och skrämmande samhällsförändringar. Här allt berättat som en komisk satir.

Machado de Assis var en mycket mångsidig författare och räknas som en av den brasilianska litteraturens mest inflytelserika författare.

Berättelsen finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

© 2024 Östras bokblogg. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.