Östras bokblogg

Boktips från läsarna

Tag: BOATS – Based on a true story (page 1 of 2)

Vill du kyssa en rebell? av Eva-Stina Byggmästar

Byggmästar, Eva-Stina. 2023. Vill du kyssa en rebell? Stockholm: Wahlström & Widstrand

Metamorfos

Det finns två
sätt att leva – antingen
samla minnen

eller skingra, att inte ha
några – jag tillhör de senare
som vill bli fri, vill gå
genom världen utan
barlast – bara vara hjärta

jag kom till dig
och sade, jag tillhör
inte längre någon
inte ens mig själv

och i samma stund bytte
våra hjärtan plats
med varann
(s. 29)

Varje dikt i diktsamlingen är en kärleksförklaring till hennes älskade. Den förälskades röst är ensam och personlig. Naturen, havet och världsrymdens oändlighet omger de älskande. Bildspråket är vackert med en utsökt klarhet och överraskar oavbrutet läsaren. Det fysiska och översinnliga förenas på ett självklart sätt. Dikterna har en klassisk form, där rytm och melodi fint följer berättaren i sin personliga och unika skildring. Man förtrollas av poeten, tappar fotfästet och följer med på den magiska vägen in i livet och poesin.

Låna och läs denna underbara diktsamling som finns i vårt Bibliotek, och upptäck författaren.

Rosmarie

Läs mer om diktsamlingen på förlaget Wahlström & Widstrands hemsida:
https://www.wwd.se/bocker/292257/vill-du-kyssa-en-rebell/
(Hämtad 2023-12-18)

och om författaren:
https://www.wwd.se/forfattare/10405/eva-stina-byggmastar
(Hämtad 2023-12-18)

Sjödin, Stefan. 2020. Eva-Stina Byggmästars plats i världen. Vi läser Specialnummer: Finlandssvensk litteratur: s. 12-19
https://vilaser.se/eva-stina-byggmastars-plats-i-varlden/
(Hämtad 2023-12-18)

Den uppgrävda jorden av Lisa Wool-Rim Sjöblom

Sjöblom, Lisa Wool-Rim. 2022. Den uppgrävda jorden. Stockholm: Galago.

Maria upptäcker att hennes och även hennes brors adoptioner från Chile har skett med falska papper. De lyckas spåra sina biologiska föräldrar i Chile. Maria engagerar sig i ett arbete för andra adopterade. I Chile blir det en statlig brottsutredning som berör tusentals barn och bland dessa utreds 641 adoptioner till Sverige. Under många tidigare år har en organiserad människohandel pågått där barn från utsatta familjer har stulits och handlingar förfalskats. Bakom romanen tillkomst finns ett stort eget engagemang av Lisa Wool-Rim Sjöblom och många intervjuer med berörda.

Sjöblom, Lisa Wool-Rim. 2022. Den uppgrävda jorden. Stockholm: Galago, s. 129.

I den grafiska romanen följer vi det privata brottsutredande arbete som de utsatta själva bedriver. Det finns en besvikelse över svenska myndigheters bristande engagemang. Det är individerna vi möter och det är en skakande skildring av vad det innebär att vara berövad sina föräldrar och familjer, och av att som förälder bli fråntagen sitt barn. I skildringen finns även återföreningar långt fram i livet och ett gemensamt engagemang som växer fram bland de utsatta, genom ideellt arbete.

Känslor och händelseutvecklingen får ett tydligt fokus i de avskalade tecknade bilderna och varje bild i berättelsen är lika genomtänkt och viktig.

I romanens efterord berättar Lisa Wool-Rim Sjöbloms om sitt eget arbete med boken och mer om utredningen, samt lämnar en omfattande källförteckning.

Sjöblom, Lisa Wool-Rim. 2022. Den uppgrävda jorden. Stockholm: Galago, s. 138.

Den uppgrävda jorden finns i vårt Bibliotek, och även hennes tidigare grafiska roman Palimpsest som handlar om hennes egen adoption och som har hunnit översättas till flera språk. Läs hennes böcker!

Rosmarie

Lisa Wool-Rim Sjöbloms Instagramsida:
https://www.instagram.com/chung.woolrim/
(Hämtad 2022-11-07)

Serieboksförlaget Galago presenterar Lisa Wool-Rim Sjöblom och två av hennes grafiska romaner:
https://www.galago.se/forfattare/lisa-wool-rim-sjoblom/
(Hämtad 2022-11-07)

Ihågkom oss till liv av Joanna Rubin Dranger

Rubin Dranger, Joanna. 2022. Ihågkom oss till liv. Stockholm: Albert Bonniers förlag

Joanna börjar att utforska sin familjs historia. Det blir ett mörkt och skrämmande detektivarbete som kommer att avslöja för henne okända händelser och lyfta fram personer som har saknats i familjens berättelser. Efterforskningarna i den judiska familjens historia för henne till 1900-talets början i Östeuropa där tusentals judar mister livet och förföljs, och därefter framåt i tiden till andra världskrigets obeskrivliga fasor.

Det blir livsviktigt för henne att söka fram allt hon kan ur mörkret, och bevara och vårda minnet av varje person. Författarens arbete med efterforskningar i nutid, finns bland de allt fler levnadsöden som finns att dokumentera. Förtvivlan och sorg tynger hennes arbete, som nästan blir för smärtsamt. Under den personliga resans gång möter hon även oväntat nu levande släktingar och band upprättas till dem.

Familjens historia berättar även Europas och Sveriges historia, och hur utsatt man kunde vara även i vårt land.

Boken som på över fyrahundra sidor är en utsökt tecknad och helt handskriven berättelse. Historiens mörker och de personliga vittnesbörderna lämnar inte någon oberörd. Källförteckningen är diger med böcker, artiklar, arkivmaterial samt personliga brev och foton. Den har för mig redan den självklara beteckningen klassiker, för en bok som alltid behöver få vara levande och tillgänglig för nya läsare.

Två sidor ur boken:

Rubin Dranger, Joanna. 2022. Ihågkom oss till liv. Stockholm: Albert Bonniers förlag, s. 61.
Rubin Dranger, Joanna. 2022. Ihågkom oss till liv. Stockholm: Albert Bonniers förlag, s. 180.

Läs den här boken! Den finns i vårt Bibliotek på hyllorna med Grafiska romaner & serier. På samma hylla finns även Art Spiegelmans klassiska grafiska roman Maus: a survivor’s tale.

Rosmarie

Se en intervju med Joanna Rubin Dranger av Jessica Gedin i SVT:s litteraturprogram Babel:
https://www.svtplay.se/video/34779195/babel/babels-intervju-avsnitt-5
Kan ses till den 31 mars 2024.
(Hämtad 2023-11-01)

Hos Albert Bonnier förlag finns en presentation om Joanna Rubin Dranger och hennes böcker:
https://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/5658/joanna-rubin-dranger/
(Hämtad 2023-11-01)

Fram till den 7 mars 2023 visas utställningen Familjen som försvann, på Forum för levande historia i Stockholm. Utställningen är baserad på boken:
https://www.levandehistoria.se/utstallningar/familjen-som-forsvann
(Hämtad 2022-04-19)

Romanen tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2023:
https://www.norden.org/sv/news/joanna-rubin-dranger-fick-nordiska-radets-litteraturpris-2023
(Hämtad 2023-11-01)

Glöm mig av Alex Schulman

Schulman, Alex. 2016. Glöm mig: roman. Stockholm: Bookmark.

”Vi sa just ingenting, eller jag menar: ingen av oss sa några avgörande saker. Och ända minns jag allt. Varenda blick, vartenda leende. Det är bara jag och mamma. Vi ligger på lånad tid i eftermiddagssolen och äter kexchoklad bakom en kyrka.
̍Jag älskar dig, gubbe. ̍
̍Jag älskar dig ̍, svarade jag.
Det är ett litet minne.
Det lilla minnet är viktigt.” (s. 34)

Alex tänker tillbaka på en av de alla varma stunder som han har med sin mamma, innan hon gradvis glider in i ett allt tyngre alkoholmissbruk som förändrar livet för hela familjen. Minnen från barndomen vävs samman med minnen av sin mamma i en vuxen tid. Det blir sakta en ömsesidig förskjutning av beteenden inom familjen. Mamman blir allt mer frånvarande och ofta irriterad. De kärleksfulla rutinerna och samspelet försvinner allt mer. Ingen vågar riktigt lyfta behovet av hjälp, förrän långt fram i livet.

Det här är en djupt personlig vittnesbörd, som fångar läsaren och verkligen berör. Men det är också ett exempel på när skönlitteraturen kan öka förståelsen, på ett sätt som enbart facklitteratur inte kan åstadkomma, om beroende, medberoende och vårt behov av nära och kärleksfulla relationer.

Båda föräldrarna var kända och populära medieprofiler. Han lyfter fram sin mamma som skicklig skribent och karismatisk personlighet. I den här skildringen visar han själv att han är en mycket bra berättare, i en roman om sin uppväxt, som är svår att lägga ifrån sig. Läs den! Den har något viktigt att säga oss alla.

Romanen finns i vårt Bibliotek, liksom hans roman Överlevarna.

Rosmarie

Alex Schulman har ett eget långt yrkesliv inom media. Numera skriver han bland annat krönikor i Dagens nyheter:
https://www.dn.se/av/alex-schulman/
(Hämtad 2024-06-10)
Om du inte kan läsa artiklarna du vill på Dagens nyheters hemsida, så kan du söka upp dem i Mediearkivet, artikelarkiv på Bibliotekets hemsida. Mediearkivet kan enbart användas inom skolan.

Han har även en podd tillsammans Sigge Eklund, Alex & Sigges podcast.
https://www.alexochsigge.se
(Hämtad 2024-06-10)

Brown girl dreaming av Jacqueline Woodson

Woodson, Jacqueline. 2014. Brown girl dreaming. New York: Nancy Paulsen Books.

”How to listen #7

Even the silence
has a story to tell you
Just listen. Listen.” (s. 278)

Jacqueline berättar med korta minnesfragment om sin uppväxt, om barndomen i Greenville i South Carolina med morföräldrarna, syskonen och en mamma som separerat från hennes pappa, och flytten till Brooklyn i New York.

Minnesbilderna är nära och berörande, morfars skratt, mormors varma händer, den doftande trädgården, livet med syskonen, mamma och den starka släktkänslan, och senare uppbrottet och flytten från den södra delen av landet till den hårda och fattiga miljön i Brooklyn. Det är en personlig berättelse om en uppväxt, men med finns tiden, med Civil Rights Movement och Black Panthers under 1960- och 1970-talet. Familjen lever med orolig försiktighet i samhället.

I Author´s note berättar Jacqueline Woodson om betydelsen för henne av att minnas och formulera sina minnen, och med det både saknad och upptäckter. I arbetet med boken såg hon för första gången även tillbaka på hur hennes eget författarskap började ta form, i en tradition av muntligt berättande inom familjen. Sakta växer hennes självförtroende för sin egen röst som författare.

Minnesbilderna är skrivna i fri versform. Varje minne av situationer och detaljer är viktiga för henne. Det ger intensitet, tydlig närvaro och självbiografin blir verkligt personlig när berättaren stannar till i det som har varit de avgörande händelserna för henne. Varje ögonblick är stort författarskap.

Läs boken! Den finns i vårt Bibliotek. Kanske kan den inspirera dig att skriva om de minnen som är viktiga för dig i ditt eget liv? I vårt Bibliotek finns även Jacqueline Woodsons romaner Another Brooklyn, Hush och Närmar sig dig mjukt.

Boken har hyllats av många och belönades bland annat med National Book Award, när den kom ut 2014. Jacqueline Woodson utsågs 2018 till årets ALMA– pristagare – Astrid Lindgren Memorial Award. Priset utdelas för ett helt författarskap.

Rosmarie

Se och lyssna till Jacqueline Woodsons oförglömliga TED Talk: What reading slowly taught me about writing:
https://www.ted.com/talks/jacqueline_woodson_what_reading_slowly_taught_me_about_writing
(Hämtad 2022-02-08)

Jacqueline Woodsons hemsida, där hon berättar om sitt författarskap:
https://www.jacquelinewoodson.com
(Hämtad 2022-02-08)

Starfish av Lisa Fipps

Fipps, Lisa, 2021. Starfish. New York: Nancy Paulsen Books, an imprint of Penguin Random House

”You don’t deserve
to be seen or heard,
to take up room,
to be noticed.

Make yourself small.”
(s. 5)

Dagböcker lyssnar till drömmar och hemligheter, men Ellies dagbok fylls av allt fler ”Fat Girl Rules”, om hur man blir osynlig för sin omgivning, och kanske även för sig själv.

Sedan hon var några år gammal har de flesta påpekat för henne att de tycker att hon väger för mycket. I skolan utsätts hon för grov mobbning. I sin familj känner hon sig ensam. Det finns en stöttande pappa, men från sina syskon möter hon hån om sin vikt. Hennes mamma accepterar inte alls hennes utseende, utan sätter upp artiklar om övervikt på kylskåpsdörren, inför dieter och vill att Ellie ska genomgå kirurgi.

Ellie är ensam och olycklig, men försöker värna sin insida. Hon flyr till eget universum i familjens pool, som en starfish:

”The pool’s always been my escape.
The place I feel weightless
in today’s fat-obsessed world.
I swim each morning and
try to hold on to that feeling
throughout the day.
But the time school’s over,
I feel every pound, plus
the added weight of shame
from all the comments and pranks.
The pool helps wash it all away.

Now I want the pool to be something more,
not only a place to escape,
but also a place to express myself.

As I float,
I spread out my arms
and my legs.
I’m a starfish,
taking up all the room I want.”
(s. 41)

När romanen börjar har Ellie bara en vän, förutom sin mops Gigi. Vännen flyttar. Men det kommer en vändning med nya vänner, uppmärksamhet för sitt skrivande och berättande, och med en terapeut som hon träffar, först mot sin vilja, men som hjälper henne att upptäcka sig själv och att sätta gränser. Ellies revansch i sitt liv börjar, som den unika och underbara person hon är.

Romanen är skriven i korta kapitel i versform av Ellie. Hon fokuserar på händelser och känslor, och versformatet ger hennes berättelse tydlighet, nerv och närhet, i viktiga ögonblick för henne. Det är en personlig vittnesbörd av Ellie själv, och det är det som fångar mig som läsare.

I Author’s note berättar Lisa Fipps att romanen är baserad på självupplevda händelser från hennes egen uppväxt.

Det är hennes första roman och den finns i vårt Bibliotek. Den är ännu inte översatt till svenska. Hoppas att någon skyndar sig att översätta den.

Lisa Fipps har en hemsida, där hon i under Blog delar med sig av sina råd för att skriva, och under Resources finns det bland annat poddar och videor som handlar om Starfish.
https://authorlisafipps.com
(Hämtad 2022-01-13)

Rosmarie

Villette av Charlotte Brontë

Brontë, Charlotte. 2015. Villette. Stockholm: Modernista. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling. Originaltitel: Villette, 1853, utgiven under pseudonymen Currer Bell.

Något har hänt i Lucy Snowes liv. Vi möter henne som ung, utan familj och utan historia. Tiden är mitten av 1800-talet. Hennes gudmor Mrs Bretton som lever ensam med sin son, har tagit hand om henne.

För att försörja sig får Lucy sedan en anställning som sällskapsdam. När hennes arbetsgivare avlider, är Lucy åter utan ett hem, utan inkomst och förtvivlad.

Under en lång promenad hem, i ensamhet över ett fält i en frostig vinternatt, väcks tanken på ett uppbrott:

”Jag skulle ha skrämts av att månen inte sken, ty det var bara med stjärnornas hjälp som jag kunde följa den dunkla stigen. Jag skulle ha skrämts ännu mer av den ovanliga närvaron av det som i natt lyste i norr, ett mysterium i rörelse – norrskenet. Men denna högtidliga främling påverkade mig på ett annat sätt än att skrämma mig. Den tycktes ge mig ny styrka. Jag fick en kraft av den kyliga, lätta bris som blåste längs dess väg. En djärv tanke väcktes inom mig. Min håg stärktes så att jag kunde ta den till mig.
– Lämna denna ödemark! blev jag uppmanad. Åk härifrån!
– Vart? frågade jag.”
(s. 51)

23 år gammal lämnar hon England för att resa till staden Villette i Frankrike. Hon får en anställning som lärare i engelska på en skola för unga kvinnor. Skolans rektor Madame Beck styr skolan med järnhand. Inget undgår henne. Lucy iakttar i smyg henne till och med regelbundet söka igenom hennes tillhörigheter.

”Ett deprimerande och svårt stycke har inlett varje ny sida jag slagit upp i mitt livs bok.” (s. 418), konstaterar Lucy. Romanen är hennes egen skoningslöst utlämnande berättelse om sig själv. Lågmält försöker Lucy att passa in i sin omgivning, men hon är samtidigt en person med ideal och värderingar som hon står upp för. Hennes ofrivilliga isolering under ett sommarlov kunde inte vara mer total, och den driver henne till utmattning och till slut en kollaps. Hon räddas mirakulöst av några få vänner och av sin egen starka förmåga att alltid söka efter en väg vidare.

På ett märkligt sätt återkommer personerna från England som tidigare varit viktiga i Lucys liv, nu i Villette. Berättelsen kring hennes gudmor Mrs Bretton, och hennes son som nu är läkare, vävs vidare. Lucy själv söker sin roll, utmanas och utvecklas i sina relationer, och möter kärleken.  

Det är en andlöst gripande historia, berättad av Lucy i all hennes skörhet och mänsklighet. Hon finner sin väg, trots egentligen mycket begränsade möjligheter att påverka sitt liv. Romanen är både modern och har samtidigt den gotiska romanens övernaturliga och magiska inslag. Det är en skildring av en kvinna som man aldrig glömmer.

Mitt favoritkapitel, XII Skrinet, berättar om den trädgård som finns bakom skolan. Den blir en hemlig tillflyktsplats för Lucy. En trädgårds dofter, blad och blommor, i ett stilla månsken eller fångad av skira solstrålar, har aldrig skildrats vackrare. Varje naturälskare som man läser kapitlet, förstår vad jag menar. Själv läste jag det i somras i en vildvuxen och förtrollad gammal trädgård.

Bakom historien finns egna erfarenheter hos Charlotte Brontë av att arbeta utomlands, i Bryssel, som lärare, och av en olycklig förälskelse.

Romanen kom ut 1853 under den manliga pseudonymen Currer Bell som författare. Den är unik i sin tid som psykologisk skildring, och i sin diskussion om kvinnlig självständighet och religionsfrihet. Villette blev hennes sista roman och kanske den roman som kom att vara närmast hennes eget liv. Det är en helt fantastisk roman, och som tyvärr inte har fått så mycket uppmärksamhet i Sverige. Den finns sedan 2015 i en fin nyöversättning av Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.

Kanske har Jamaica Kincaid i sin roman Lucy (som finns här på bokbloggen), inspirerats av Villette. Båda de unga kvinnorna lämnar sitt land för att konfronteras med ett nytt sammanhang och båda har en relation med en Paul.

Läs mer de skrivande systrarna Charlotte, Emily och Anne Brontë hos The Brontë Society:
https://www.bronte.org.uk/the-brontes-and-haworth
(Hämtad 2021-12-01)

Flera av deras romaner finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

En dag i Ivan Denisovitj liv av Alexandr Solzjenitsyn

Solženicyn, Aleksandr Isaevič. 2008. En dag i Ivan Denisovitjs liv. Ny utg. Stockholm: Bonnier. Översättning: Hans Björkegren. Originaltitel: Odin den Ivana Denisovitja, 1962. Första svenska upplaga 1963.

”Som alltid klockan fem på morgonen slog man revelj vid stabsbaracken – med hammare mot räls. Den korthuggna klangen trängde vagt genom fönsterrutorna, som täcktes av tumstjock is, och tonade genast bort – det var kallt och fångvaktaren hade inte lust att stå där och slå en lång stund.” (s. 17)

Ännu en dag börjar i Ivan Denisovitj Sjuchovs liv, han vaknar i fånglägret där han hittills har arbetat i åtta år. Det är en kall dag med minus tjugosju grader i början av januari 1951.

Den här dagen försöker han bli sjukskriven för sin värkande kropp, men beordras med de andra, att i kylan bygga en murad vägg. Fångarna är dömda till tjugofem års straff, oberoende vad de är anklagade för och själv är Ivan oskyldigt dömd. Det är mycket kallt, smutsigt, inga extra kläder är tillåtna och födan är knapp och ofattbar dålig. Fångarna övervakas, räknas och visiteras.

Kampen för att överleva präglar dem i allt: ”Också fångens tankar är ofria – de återvänder om och om igen till samma sak: hoppas att de inte upptäcker brödbiten i madrassen! /—/ hur har Caesar kommit över sina varma underkläder? Antagligen har han mutat någon på förvaringen, för var skulle han annars fått dem?” (s. 55).

Romanen är skriven med författarens egna smärtsamma erfarenheter av många år i fångläger.

Hans Björkegren som har översatt romanen, har även skrivit ett omfattande förord om Alexandr Solženicyns egna år i fångläger, den långa vägen till publiceringen av romanen och bemötandet av den, från att hyllas till att förbjudas och rensas ut från alla bibliotek, till att på nytt bemötas med respekt.

Romanen finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

Nobelstiftelsen sida om Alexandr Solženicyn:
https://www.nobelprize.org/prizes/literature/1970/solzhenitsyn/facts/
(Hämtad 2021-10-06)

Där man formulerat en motivering till Nobelpriset som han tilldelades 1970:

Prize motivation: “for the ethical force with which he has pursued the indispensable traditions of Russian literature.”

På Nobelstiftelsens sida finns även Alexandr Solženicyns egna levnadsberättelse:
https://www.nobelprize.org/prizes/literature/1970/solzhenitsyn/biographical/
(Hämtad 2021-10-06)

Lyssna till romanen som finns som följetong hos Sveriges radio:
https://sverigesradio.se/grupp/37130
(Hämtad 2021-02-25)

Lucy av Jamaica Kincaid

Kincaid, Jamaica. 2019. Lucy. Stockholm: Tranan. Översättning: Lena Fagerström. Orginaltitel: Lucy. Originaltitel: Lucy.

”jag hade föreställt mig att jag bara genom denna enkla handling – fara hemifrån och börja om på nytt i en ny omgivning – skulle kunna lämna alla mina sorgsna tankar bakom mig som en gammal rock man inte tänker ta på sig mer” (s. 12).

Lucy har lämnat Antiqua i Västindien där hon vuxit upp för att börja arbeta som au pair i New York, hos en ung välbeställd familj med fyra döttrar. Deras liv verkar lyckligt enligt alla livsstilsnormer, men Lucy är en skarp iakttagare och ser skuggorna i parets relation.

Breven från sin mamma låter Lucys samlas till en hög med oöppnade brev. För Lucy är flytten ett behov att undersöka förutsättningarna för ett eget liv, som hon ännu inte vet något om. På den nya främmande platsen i ett helt annat socialt sammanhang, är allt nytt och okänt för henne. Hon känner av klasskillnader, gamla kolonialistiska föreställningar och turismens idyllisering av hennes hemland. Hon får vänner och pojkvän, men i alla relationer finns det ett avstånd.

En egen kamera blir början till en förändring. Hon fotograferar och utforskar sin omgivning. ”Varför blir bilden av ett verkligt föremål så småningom mycket intressantare än själva föremålet i fråga? Det visste jag ännu inte svaret på.” (s. 119).

Lucy känner sin ensamhet, ”Men de sidor hos mig som jag inte kunde se, de sidor jag inte kunde ta på – de hade förändrats, och jag kände dem inte så väl ännu. Jag insåg att jag höll på att uppfinna mig själv, men mer på en konstnärs vis än på en uppfinnares. Jag kunde inte lita på sådant som precision och uträkning; jag kunde bara lita på intuitionen. Jag hade ingen skiss att gå efter, men när bilden var klar skulle jag veta det. Jag hade ingen samhällsställning, jag hade inga tillgångar. Jag hade mitt minne, min ilska, min förtvivlan.” (s. 131-132).

Berättarrösten är Lucys genom romanen och det är den som gör boken så berörande. Jamaica Kincaid kommer liksom Lucy från Antiqua och har flyttat till USA, hon har födelsedag samma dag och år som Lucy, och hennes och Lucys efternamn var från början det samma – Potter. Lucy blir en konstnär, liksom Jamaica Kincaid är i sitt författarskap.

Jamaica Kincaid är lysande författare. Inte lik någon annan berättare. Upptäck henne!

I vårt Bibliotek finns hennes romaner Lucy och Annie John. Annie John kan du söka upp här på vår bokblogg.

I litteraturprogrammet Babel i Sveriges television finns en intervju av Abdul Hibombo med Jamaica Kincaid, där hon berättar om sin uppväxt, sitt författarskap, sitt stora trädgårdsintresse och trädgården som “politiskt begrepp”:
https://www.svtplay.se/video/24884114/babels-bibliotek/babels-bibliotek-sasong-1-jamaica-kincaid-om-carl-von-linne-och-sin-franvarande-pappa (Hämtad 2021-06-10)

Jamaica Kincaid är även medarbetare i tidskriften The New Yorker:
https://www.newyorker.com/contributors/jamaica-kincaid (Hämtad 2021-06-10)

och undervisar på Harvard:
https://aaas.fas.harvard.edu/people/jamaica-kincaid (Hämtad 2021-06-10)

Rosmarie

Romanerna om Patrick Melrose av Edward St. Aubyn

St. Aubyn, Edward. 2016. Romanerna om Patrick Melrose. 2 volymer. Stockholm: Albert Bonniers förlag. Översättning: Erik Andersson. Orginaltitel: The Patrick Melrose novels.

Patricks utsattes för övergrepp i barndomen. Det förföljer honom genom livet och utplånar nästan hans liv.

Patricks berättelse finns i fem romaner. I varje roman skildrar ett tidsavsnitt någon dag i Patricks liv från tidig barndom under 1960-talet fram till några år efter 2000.

Vi möter honom i den första romanen som femåring i något som skulle kunna vara en idyllisk sommarmiljö för brittisk överklass i Frankrike. Patrick är ett barn i total ensamhet, utan någon att vända sig till. Han bevittnar sin pappas våld och sadistiska beteende mot hans mamma, som glider in i ett beroende av psykofarmaka och alkohol. Hans pappa misshandlar honom och våldtar honom.

I de följande romanerna är Patrick ung vuxen och vuxen. Barndomens övergrepp har traumatiserat honom. Hans släcker ner sitt liv totalt med ett tungt drogberoende och lever ständigt nära ett livsavslut. Han lyckas bryta sitt missbruk och hans livsresa tar en vändning, med familj och egna barn, men det är en fortsatt kamp nu med alkoholmissbruk under en tid, på vägen till ett närvarande liv. Det är först vid trettio år som han för första gången vågar nämna övergreppen i barndomen, det blir till sin bäste vän sedan länge: ”jag vet bara att jag är trött på de här stålborstarna som gnor i skallen på mig” (volym 1, s. 338). Längre fram beskriver han att: ”Hans kropp var en kyrkogård av begravda känslor” (volym 2, s. 329).

Det är en levnadsberättelse som inte lämnar någon oberörd och som har en verklig bakgrund i Edward St. Aubyns eget liv. Han lever sig in i de fiktiva personernas förutsättningar, skiftar skickligt berättarperspektiv och har samtidigt ett avstånd som skarp iakttagare och det skapar levande situationer. Längre fram i romanerna kommer hans känsla för humor och ironi fram, och tragik och komik vävs samman.

De fem romanerna som kom ut mellan 1992 till 2011, finns samlade i två volymer, Romanerna om Patrick Melrose, som innehåller romanerna Glöm det, Dåliga nyheter, Visst hopp, Modersmjölk och Till sist. Romanerna betraktas redan som en brittisk klassiker. I vårt Bibliotek finns volymerna både på svenska och engelska.

Filmatiseringen av romanen 2019 blev en serie i fem delar som belönades med fyra BAFTA – British Academy of Film and Television Arts, bland annat till Benedict Cumberbatch för sin huvudroll i serien och romanförfattaren David Nicholls som skrivit manuset. Här kan man se några korta klipp på produktionsbolaget Showtimes officiella hemsida, utan att starta abonnemang:
https://www.sho.com/video/61325/patrick-melrose-about (Hämtad 2021-05-30)
Serien finns att se hos fler strömningstjänster. (Jag känner själv att jag inte vill se den efter den intensiva romanläsningen.)

Edward St. Aubyns hemsida:
http://www.edwardstaubyn.com (Hämtad 2021-05-30)

I en intervju av Ian Parker i The New Yorker, berättar Edward St. Aubyn om sitt liv och författarskap, bland annat: ”St. Aubyn was a dyslexic child, and is still a slow reader. “I think that’s affected my prose style,” he said. “I became very interested in the sound of words, and the rhythm of sentences, because it took me so long to get to the end of them.” Today, “if I can find an excuse not to read something, I’m very grateful.” – Ett hinder som förde med sig en uppmärksamhet och lyhördhet i hans eget författarskap.
Parker, Ian. 2014. Inheritance: how Edward St. Aubyn made literature out of a poisoned legacy. The New Yorker. 2 juni.
https://www.newyorker.com/magazine/2014/06/02/inheritance (Hämtad 2021-05-30)
Artikeln går att läsa reklamfinansierad med den här länken utanför skolans enheter.

Rosmarie

Ps! Just nu finns filmatiseringen i fem timslånga avsnitt på Sveriges televisions hemsida, tillgänglig till 2022-05-06:
https://www.svtplay.se/patrick-melrose
(Hämtad 2022-03-23)

© 2024 Östras bokblogg. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.