Science fiction – Östras bokblogg

Tag: Science fiction (page 1 of 2)

24 april, 2024 / Inga kommentarer

De anställda av Olga Ravn

Ravn, Olga. 2023. De anställda. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Översättning: Johanne Lykke Naderehvandi. Originaltitel: De ansatte, 2018.

Vi befinner oss på det sextusende skeppet som lämnat jorden och ungefär tvåhundra år in i framtiden. Varför de lämnat jorden vet vi inte och inte heller vart de är på väg. Kanske har vår planet blivit obeboelig och att det inte längre finns något alternativ till att lämna jorden, som i Harry Martinsons rymdepos Aniara.

På rymdskeppet finns både människor som bär med sig minnen av livet på jorden, och människoliknande, programmerade AI-varelser.

Under en expedition till planeten Nyupptäckten har man samlat in föremål som är okända för mänskligheten. Föremålen bär på olika sätt spår av liv.

Romanen beskrivs som en arbetsplatsroman. En vetenskaplig kommitté har som sin uppgift att intervjua samtliga anställda under arton månader. Vad väcker de okända föremålen för reaktioner hos de anställda? Kommittén är osynlig i berättelsen och vittnesmålen som fyller romanen är avpersonifierade och anonymt numrerade.

Gradvis och suggestivt dras man som läsare in i ”de anställdas” ekande och sorgliga tillvaro. De försöker uppehålla tillvaron genom att vara goda anställda, precis som AI-varelserna som är skapade för att främst arbeta.

”Jag vet inte om jag längre är mänsklig? Är jag mänsklig? Står det i era papper vad jag är?” (Vittnesmål 010, s. 18).

Minnen finns kvar från jorden och en längtan efter solens ljus, ängar, skogen, regnet, musiken och färska jordgubbar. Ensamheten finns hos dem alla. En del har hologram med sitt barn, som inte längre finns hos dem. Men, även en del AI-varelser talar om sin längtan efter att förmänskligas.

”Varje dag finns det en saknad i mina händer efter att gräva djupt ner i jorden, efter att sänkas ner i en säkerhet som tar emot min död och förvandlar den till sin egen.” (Vittnesmål 159, s. 112).

Både det berättade och det som inte berättas ger historien dynamik. Språket är poetiskt underbart. Det är en fascinerande roman som är svår att lägga ifrån sig och en bok som jag genast vill öppna på nytt, för att ta del av allt det som den rymmer i sitt djup.

Romanen nominerades till The International Booker Prize 2021 och till The Ursula K. Le Guin Prize for Fiction 2022 och National Book Award 2022.

Romanen finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

Läs om författaren och hennes roman på förlaget Wahlström & Widstrands hemsida:
https://www.wwd.se/forfattare/44820/olga-ravn/
(Hämtad 2024-04-24)

Se samtalet mellan författaren och Jessica Gedin i SVT:s litteraturprogram Babel:
https://www.svtplay.se/video/8YAGww3/babel/annika-norlin-olga-ravn-ingrid-carlberg?info=visa
Kan ses fram till den 17 maj 2024.
(Hämtad 2024-04-24)

12 mars, 2024 / Inga kommentarer

Ixelles av Johannes Anyuru

Anyuru, Johannes. 2022. Ixelles. Stockholm: Norstedts

“Historien har lämnat spår i själva språket. Räfflor. Jag arbetar med fiktion för att – släta ut eller, i vissa fall, använda dem.” (s. 15), förklarar Ruth för en kund: och fortsätter: “Min roll är att uppfinna människoöden, att skapa människor som framför en viss berättelse eller iscensätter vissa händelser.” (s. 15)

Vi befinner oss några år in i framtiden. Agenturen som Ruth arbetar inom, tar kunduppdrag som handlar om att påverka opinionen för företag och för olika politiska och ekonomiska intressen. Ruth använder sin författarbegåvning för att skapa berättelser och röster som kan påverka debatten i olika frågor. Fiktiva personer byggs upp med en komplett och trovärdig bakgrund. Ruth är agenturens författare och övriga personer är programmerare och iscensättare.

Ruth är ekonomiskt framgångsrik, och bor och arbetar i det välbeställda Ixelles, utanför Bryssel. Hon bor ensam med sin tioårige son Em, och för honom döljer hon sanningen om hans pappa Mio, som miste livet i en kriminell uppgörelse.

Hon växte upp i tjugosjuttio, som även är postnumret för ett område utanför Antwerpen. Bostadsområdet är ett utsatt och fattigt område som har problem med kriminalitet.

Ruth finns med i berättelsens nutid, i återblickar i kärlekshistorien mellan henne och Mio och Mios röst finns levande med i olika tidsavsnitt. Nutid och dåtid flyter samman i det Ruth inte kan glömma och i Mios egen röst som från det förflutna som är lika verklig nu.

Ruth hittar en gammal guldfärgad cd med någons röst som säger sig vara Mio och som berättar att han inte blev mördad, utan lever och befinner sig på Avdelningen för ingenting. Tankarna vandrar till Astrid Lindgrens roman Mio, min Mio, och det utsatta barnet som kommer till Landet i fjärran. Ruths hopp väcks och hon börjar att försöka efterforska vad som verkligen hände, mannen hon älskar.

Det oerhörda händer, att agenturen antar ett uppdrag att få de boende i tjugosjuttio att inte protestera mot rivning av sitt bostadsområde, för ett vägbygge. I tjugosjuttio har Ruth sin familj och vänner. Ruth tar sig an iscensättningen med fiktiva röster för en rivning.

Böcker och bibliotek, som Mio kallar Visdomens Hus finns med som en tyst del av romanen och som en kontrast till agenturen och den hårda livsmiljön. Det är på biblioteket som Mio och Ruth möts för första gången och deras kärlekshistoria får sin början. Deras son Em är övertygad om att hans pappa ville bli bibliotekarie. Ruth själv skriver poesi och har läst sin poesi på bibliotek, som romanens författare.

“Vi har letat efter nåt att förlora hela vårt liv. Men vi har ingenting. Och ingenting finns utanför systemet.” (s. 319). Det är en rik, sorglig och ömsint skildring av Ruths relation till sin son, Mio, familj och vänner, och om livet i området. “I Den Nåderikes Namn”, står det på romanens försättsblad, kanske en författares förbön för personerna i romanen.

Ruth tänker: “Kommer ödet från det som har varit? Eller går det människor till mötes, ur det som är på väg att ske?” (s. 36).

Romanen är mångfasetterad och gripande. Det poetiska språket lyfter fram individerna och historien magi. Det är en roman att återvända till fler gånger för att riktigt upptäcka den rika berättelsen.

Boken finns i vårt Bibliotek, liksom författarens tidigare romaner En storm kom från paradiset, som även finns här på bokbloggen, och De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.

Rosmarie

Se samtalet mellan författaren och Jessica Gedin i SVT:s litteraturprogram Babel:
https://www.svtplay.se/video/KB3PWbg/babel/johannes-anyuru-om-nya-boken-ixelles
Kan ses till den 1 september 2024.
(Hämtad 2024-03-12)

Kronholm, Axel. 2022. Johannes Anyuru: ”Sonnevi har lärt mig nästan allt”. Vi läser 6:
https://www.vi.se/artikel/johannes-anyuru-sonnevi-har-lart-mig-nastan-allt
(Hämtad 2024-03-12)

Läs mer om boken på förlaget Norstedts hemsida:
https://www.norstedts.se/bok/9789113121741/ixelles
(Hämtad 2024-03-12)

och om författaren:
https://www.norstedts.se/119255-johannes-anyuru
(Hämtad 2024-03-12)

Se samtalet mellan Johannes Anyuru och Maria Essunger, den 22 september 2022, hos Svenska kyrkan på Bokmässan, tillgängligt hos Youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=F28INhZJBpA
(Hämtad 2024-03-12)

16 april, 2023 / Inga kommentarer

Märket av Frida Isberg

Fríða Jóhanna Ísberg 2023. Märket: roman. Stockholm: Norstedts. Översättning från nyisländska: Arvid Nordh. Originaltitel: Merking.

Jag menade bara att plogformationen minskar luftmotståndet och underlättar fåglarnas väg över havet. När en fågel slår med vingarna bildas uppåtgående luftströmmar bakom den, vilket följande fågel drar nytta av. Så fort en fågel hamnar utanför ledet känner den mer motvind och skyndar tillbaka in bakom någon. Flocken följs åt eftersom det är det mest ekonomiska, samhället ökar sannolikheten för god avkastning. Det förändrar dock inte det faktum att plogformationen rangordnar fåglarna efter styrka; de starkaste fåglarna flyger främst, klyver vinden. Ju längre bak man befinner sig, desto lättare går det att flyga. Allra lättast skulle det vara att flyga i mitten, men det tillåter inte fåglarna, för då bidrar man inte själv med något. De andra börjar genast att skrika och ryta ifrån. (s. 7-8)

Vi befinner oss i ett framtida Reykjavik med en större övervakning av allt och alla. Samhället har infört empatitester för alla. Det blir allt viktigare att klara empatitestet för att få tillgång till stora delar av samhället. Tidigare användes testerna enbart för dömda brottslingar, men de är nu tänkta för alla. Det ses som en samhällsinvestering och metod för att minska brottsligheten i samhället. Misslyckas man med provet så erbjuds man fri tillgång till psykologer och terapeuter, och därefter ett omprov. Det växer fram ”märkta” bostadsområden, för dem som klarat empatitestet.

En folkomröstning närmar sig om märkningskravet. En motståndsrörelse har vuxit fram. Frågan väcker starka känslor, och det är en orolig tid med demonstrationer och hot riktade mot individer.

Berättarperspektivet växlar mellan fyra personer som ställs inför etiska utmaningar. De befinner sig alla i utsatta situationer, i sina relationer, yrkesliv och ekonomi. Märkningskravet förändrar deras sociala liv. De möter misstänksamhet, rädsla och hinder.

Vi möter den unga läraren i skolan som ska införa empatitester för eleverna och ett föräldraråd som vill ha tillgång till resultaten, en person som mister sin anställning om hon inte genomgår en empatitest, den unge mannen med missbruk och ett kriminellt liv som blir ändå mer utanför samhället och en psykolog som varit med och utvecklat testerna och nu arbetar politiskt.

Några enstaka skrivna brev mellan två kvinnor, bryter berättelsen, med tankar om livet och deras personliga vänskap. Citatet ovan är hämtat från det brev som inleder romanen.

Det är en tänkvärd och skrämmande samhällsskildring. De olika berättarrösterna sammanfogas skickligt till en fin helhet.

Romanen är värd uppmärksamhet. Den finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

Frida Isbergs egen hemsida:
https://en.fridaisberg.com
(Hämtad 2023-04-16)

Frida Isbergs svenska förlag Norstedts presentation:
https://www.norstedts.se/frida-isberg
(Hämtad 2023-04-16)

Frida Isberg tilldelades 2022 Per Olov Enquists pris. Hon har tidigare publicerat två diktsamlingar och en novellsamling som blev nominerad till Nordiska rådets pris. Kanske blir Märket nominerad i år?
https://www.norden.org/sv/nominee/frida-isberg
(Hämtad 2023-04-16)

Se samtalet mellan Frida Isberg och Jessica Gedin i SVT:s litteraturprogram Babel:
https://www.svtplay.se/video/8E3m2br/babel/nora-ikstena-frida-isberg-jelassi?info=visa
(Hämtad 2021-04-17)

17 augusti, 2022 / Inga kommentarer

Baby Blue av Bim Eriksson

Eriksson, Bim. 2021. Baby Blue. Stockholm: Galago.

”Du är udda du. Vilket egentligen är något enastående. Men tyvärr är samhället för trögtänkt för att se värdet i det.” (s. 10), säger Bettys vän, och ger henne en liten spelare med sitt musikbibliotek med nu förbjuden musik, innan han försvinner för alltid.

Eriksson, Bim. 2021. Baby Blue. Stockholm: Galago, s. 31.

Samhällets maktsfär tillåter inte längre känsloyttringar och definitivt inte vad som en gång kallades psykisk ohälsa. Betty kallas till, eller blir snarare bortförd till Enheten för psykiatri och folkhälsa. De samhällsvärdar som övervakar alla och allt, har rapporterat att Betty sprider sina känslor på offentlig plats, isolerar sig och ägnar sig åt tvivelaktiga nätsökningar (som: Hur blir man glad? Varför passar inte jag in? Ska livet vara såhär?). Hon ordineras av läkaren, som så många andra, en droppbehandling som, vilket hon ännu inte vet, ska stänga av alla känslor av rädsla, ilska och sorg.

Bland de andra patienterna möter Betty, Berina, en kvinna med kaninmask. (Lägg märke till Bettys egna kaninöron på bokens omslag. Hon bär dem alltid. Kanske ett tecken på att de båda är personer som kan lyssna till och avläsa sin omgivning?) I Berina får Betty en vän som räddar henne, men som även leder henne in i en hemlig motståndsrörelse som arbetar mot det totalitära samhälle som tagit sin form under de senaste åren.

Det är mörk och spännande berättelse, men även en historia om hopp, vänskap och kärlek.

Baby Blue är en tecknad roman, där varje bild är mycket vältecknad, och dialogen möter varje situation och den dramatiska utvecklingen med fingertoppskänsla. Romanen är en läsupplevelse.

Baby Blue finns i vårt Bibliotek på hyllorna med Grafiska romaner & serier. Där hittar du många andra ikoniska berättare i seriernas historia, såväl som nutida.

Rosmarie

Följ Bim Erikssons som konstnär och serietecknare på hennes Instagram-sida:
https://www.instagram.com/bimcamilla/
(Hämtad 2022-08-17)

Bim Erikssons hemsida:
https://www.bimeriksson.se
(Hämtad 2022-08-17)

6 mars, 2022 / Inga kommentarer

De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa

Ogawa, Yōko, 2022. De förlorade minnenas ö. Stockholm: Bokförlaget Tranan. Översättning: Vibeke Emond. Originaltitel: Hisoyaka na kesshō.

”Ibland undrar jag vad som var det första som försvann från den här ön.
̍Långt innan du föddes var det fullt av alla möjliga saker och ting här. Genomskinliga ting, väldoftande, fladdrande, glänsande … Ja, hur som helst fina saker, som du inte ens kan föreställa dig. ̍ Sådant berättade min mamma ofta för mig när jag var liten. ̍Men sorgligt nog kan inte människorna på ön behålla de fina sakerna i sina hjärtan för alltid. Så länge man bor på ön måste man göra sig av med det ena efter det andra som man har inom sig. Det blir nog snart dags för dig också att göra dig av med något för första gången.̍” (s. 7)

Den namnlösa huvudpersonen (jag) minns sin mamma i ett ögonblick från barndomen. Hon har mist både sin mamma och pappa under oklara omständigheter, och är nu ensam kvar.

På den isolerade och namnlösa ön där hon bor, regerar den Hemliga polisen. De ger påbud om utrensningar av minnen. Parfymer och smycken är sedan länge förbjudna. En dag försvinner alla fåglar, därefter alla rosor, kalendrar (tiden och dagbokens berättelser) och till slut bränns även alla böcker i minnesjakterna. Öns befolkning accepterar passivt dekreten och hjälper till med att förinta minne efter minne. Kanske är den ökande tomheten och med den sorgen efter förlusterna som tunnar ut individerna och som skapar sprickor mellan dem. De flesta förlorar snart även med allts sakta försvinnande, sina egna inre berättelser om upplevelser och händelser. Men, det finns några få individer som har alla minnen kvar inom sig. Den Hemliga polisen använder alla medel för att söka fram de personer som har opåverkade minnen. Om de kan identifieras, förs de bort för att aldrig mer återvända. Någonstans i utkanten arbetar en dold motståndsrörelse.

Huvudpersonen är författare och skriver romaner. Hon konstaterar att hennes romaner omedvetet har handlat om olika förluster. Hennes liv har blivit osäkert och farligt. Nu skriver hon på en ny roman. Kommer hon att orka och kunna slutföra den? Tillsammans med sin enda och gamle vän inreder de ett dolt rum där de gömmer hennes förläggare.

Den spännande, välskrivna och skrämmande romanen lyfter frågor om totalitära samhällen, rädsla och historieskrivning, men även om varm vänskap, engagemang och individens personliga historia. Huvudpersonens romanprojekt ger även en inblick i hur svårt det kan vara att skriva en roman, formulera en historia och ha tillräckligt med tilltro till sig själv som författare.

Romanen hörde till de böcker som fick utmärkelsen American Book Award 2020, och den nominerades till National Book Award for Translated Literature 2019, International Booker Prize 2020 och World Fantasy Award 2020.

De förlorade minnenas ö, kom ut redan 1994 i Japan. Det är Yoko Ogawas andra roman som översatts till svenska. I vårt Bibliotek finns båda, även En gåtfull vänskap (även den finns här på vår bokblogg).

Rosmarie

Läs intervjun med Yoko Ogawa på förlaget Tranans hemsida:
https://tranan.nu/2022/02/04/yoko-ogawa/
(Hämtad 2022-03-02)

21 oktober, 2021 / Inga kommentarer

Binti av Nnedi Okorafor

Okorafor, Nnedi. 2015. Binti. New York: Tom Doherty.

”No matter what choice I made, I was never going to have a normal life, really.”, tänker Binti. (s. 13).

Binti, 16 år, lämnar i hemlighet sin familj och planeten de bor på, mot familjens vilja. Hon har mycket höga betyg i matematik och har fått ett stipendium till den prestigefyllda Oomza University. Stipendiet innebär att universitetet bekostar allt för henne. Ingen i Himbafolket som hon tillhör har någonsin rest iväg. I planen för henne har det tidigare bara funnits giftermål som möjlighet.

På rymdfärjan mot universitet finns det ungefär 500 andra blivande studenter. Hon är den enda Himban ombord. Hon känner att hon avviker med sin mörkare hud, hår och sina kläders färger. Sin kropp vårdar hon som Himba med otjize, en helig röd lera som innehåller olja från blommor på hennes planet. Den heliga leran syns. Det är inget hinder för Binti att snabbt få både många vänner och nära vänner.

Rymfärjan anfalls av ”the Meduse”, ett slags manetliknande varelser som förintar alla ombord, utom piloten, och Binti som lyckas fly till sitt rum och låsa in sig. Från sitt hem har Binti tagit med sig sin Enda, ett föremål i gammal teknologi, med vilket hon kan söka svar och kunskap. När varelserna försöker att få upp den stänga dörren, märker hon att hon kan kommunicera med dem med hjälp av den gamla Endan. Varelsernas plan är att låta piloten fortsätta rymdfärjans resa mot universitet och där tänker de med våld återta planeten, som en gång har varit deras. Det är en flera dagar lång resa som ligger framför dem.

Binti behöver avvärja våldsdådet och rädda sig själv. Hon kan tala med varelserna med Endan, men upptäcker även sin egen förmåga få dem att lyssna och skapa relationer. Tiden är utmätt och Binti måste både förstå historien bakom deras krigföring och anfall, och försöka förhandla fram en lösning.

Det är en berättelse om att våga bryta upp och gå sin egen väg, men det visar sig att gamla traditioner och kunskaper kan vara räddningen, som till exempel den heliga lera som hon bär med sig. Det handlar även om kulturell förståelse, kolonialism och stöld av kulturarv. Men, främst är det en berättelse om Binti, hennes situation, vägval och utveckling.

Binti belönades 2016 med både Nebula Award och Hugo Award som årets bästa novell inom science fiction.

I vårt Bibliotek finns Binti och även fortsättningen i berättelsen om henne Binti: home och Binti: the night masquerade.

Rosmarie

Nnedi Okorafors hemsida:
https://nnedi.com/
(Hämtad 2021-10-21)

Nnedi Okorafors TED Talk: Sci-fi stories that imagine a future Afrika:
https://www.ted.com/talks/nnedi_okorafor_sci_fi_stories_that_imagine_a_future_africa
(Hämtad 2021-10-21)

10 augusti, 2021 / Inga kommentarer

Den femte årstiden av N. K. Jemisin

Jemisin, N. K. 2019. Den femte årstiden. Stockholm: Norstedts. Översättning: Jan Risheden. Orginaltitel: The Fifth Season, 2015.

Romanen börjar med skakande personlig tragedi. När Essun kommer hem finner hon sin treårige son mördad av sin man. Han har själv flytt med deras dotter. Essun har under några år levt ett stilla och tillbakadraget liv med sin familj. Hon har dolt sin orogena förmåga, att känna av jordens tillstånd och skalv, men som även innebär att kunna påverka skalv. Hennes dotter har samma gåva och nu fasar Essun för vad som hänt henne. Hon beger sig iväg på en lång och farlig vandring för att söka efter sitt barn.

Jorden skakas av ständiga skalv och klimatet är ett hot. Det finns en glömd historia, närmast enbart en legend om en tid när naturen och människan levde i harmoni. Samhället är nu splittrat, oroligt, misstänksamheten finns överallt och närheten till en katastrof, är ett hot som alla bär med sig.

Några få personer bär med sig orogena förmågor. De är fruktade för sina krafter och kan samtidigt bli räddare i svåra naturkatastrofer. Orogener möts med stor rädsla i samhället och många dödas redan som barn.

Vi får möta tre kvinnor med orogena gåvor.

Damaya, är barnet som förvaras inlåst hos sina föräldrar, och som hämtas av en väktare från Navet, en plats där barn med orogena förmågor, under rättslösa och fängelselika förhållanden, ska lära sig att kontrollera sin kraft för att längre fram använda den i samhällets tjänst.

Syenit är den unga kvinnan som matchas ihop med en orogen man. De lever tillsammans utan någon kärlek och skickas ut på uppdrag av Navet.

Essun är den äldsta av kvinnorna. Hon konfronteras nu med de orogena krafter som hon har gjort allt för att dölja. Vi får följa henne på den vandring och livsresa hon beger sig ut på. I berättelsen om Essun är författarens tilltal mycket personligt (du). Vem är Essun och vilket tidigare liv bär hon med sig?

Det är en skrämmande och tänkvärd apokalyptisk värld, en spännande berättelse med intressanta, mångfasetterade personer och historiens magi förvandlar fiktionen till en verklighet för läsaren.

Den femte årstiden, är den första delen i romantrilogin Den söndrade jorden, som följs av Obeliskporten och avslutas med Stenhimlen. Varje roman har belönats Hugo Award som årets bästa science fiction-roman 2016, 2017 och 2018. I vårt Bibliotek finns romantrilogin både på svenska och engelska.

Rosmarie

N.K. Jemsins hemsida:
https://nkjemisin.com
(Hämtad 2021-08-31)

I sitt Twitterflöde berättar N.K. Jemsin att böckerna nu ska bli film och att hon själv skriver manus:
https://twitter.com/nkjemisin
(Hämtad 2021-08-31)

5 maj, 2021 / Inga kommentarer

Klara och solen av Kazuo Ishiguro

Ishiguro, Kazuo. 2021. Klara och solen. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Översättning: Niclas Hval. Originaltitel: Klara and the sun.

Klara är en AV, en Artificiell Vän, en android vars syfte är att vara sällskap/beskyddare/sjuksköterska åt sin människa. Berättelsen börjar i affären där Klara och de andra AV-arna väntar på att ett barn ska komma och välja just hen. Ibland får de stå i skyltfönstret, vilket är den bästa platsen. Inte bara för att man syns, också för att där finns Solen. Solen är viktig för Klara, Han ger energi, Han bestämmer över liv eller död och Han blir Klaras egen gud. Philip K. Dick frågade om androider drömmer om elektriska får. Det får vi inte svar på här, men Klara utvecklar i alla fall sitt eget troende och gränsen mellan människa och maskin bleknar. En dag kommer Josie till affären och Klara hittar sin människa…

Klara och solen är en bra bok. Den som gillar Ishiguros tidigare böcker kommer även gilla Klara och solen. Ishiguro låter gärna sina karaktärer betrakta världen och sitt öde med sakligt lugn. Så även Klara. Men där man i hans tidigare bok Never let me go, bara vill skrika åt huvudpersonerna att “gör något!”, “skrik!”, “vägra!”, så väcker Klaras öde inte samma känslor, åtminstone inte hos mig.

Vill du veta hur vilken fantastisk författare Ishiguro är och varför han var värd Nobelpriset så rekommenderar jag att börja med Never let me go eller Återstoden av dagen (nej, den är inte särskilt lik filmen…). När du sedan blivit biten kan du ta dig an Klara och solen.

Gustaf

Nobelstiftelsens sida om Kazuo Ishiguro
https://www.nobelprize.org/prizes/literature/2017/ishiguro/facts/
(Hämtad 2021-05-04)

Kazuo Ishiguros Facebooksida:
https://www.facebook.com/KazuoIshiguro
(Hämtad 2021-05-04)

Kazuo Ishiguros förlags sida:
https://www.penguinrandomhouse.com/authors/14137/kazuo-ishiguro
(Hämtad 2021-05-04)

4 november, 2020 / 1 kommentar

The left hand of darkness av Ursula K. Le Guin

Le Guin, Ursula K. 1969. The left hand of darkness. New York: Ace Books.

I ett universum där mänskligheten är spridd över flera olika världar skiljer sig planeternas befolkningar från varandra, lika mycket som klimatet gör det. Men en värld står ut från mängden både i sitt klimat och sin befolknings särskillnad, vintervärlden Gethen.

Följ med den utsände jordbon Genly Ai i hans uppdrag att bjuda in Gethen i den mänskliga gemenskapen Ekumenen, en intergalaktisk samarbetsorganisation. Hans uppgift äventyras av hans förutfattade meningar och de stora kulturella skillnaderna som leder till allvarliga kulturkrockar. I kärnan av dessa kulturkrockar ligger skillnaden melllan Ai och getheniernas biologi. I detta banbrytande och fortfarande aktuella sci-fi verk från 1969 utforskar Ursula K. Le Guin, hur könsidentitet påverkar vår uppfattning av världen omkring oss och vad som händer, när den identiteten inte motsvarar våra förväntningar. Gethenierna är nämligen könlösa och samtidigt skiftar mellan könen i en komplex biologisk rytm kallad kemmer.

Max

Boktipset inskickat av: Max Gullberg

4 september, 2020 / Inga kommentarer

Aniara – en revy om människan i tid och rum av Harry Martinson

Martinson, Harry. 2004. Aniara: en revy om människan i tid och rum. [Ny utg.] Stockholm: Bonnier

Den tomma och sterila rymden skrämmer.
Glasartad är dess blick som omger oss
och stjärnsystemen stå orörligt stilla
i skeppets runda fönster av kristall.
Då gäller det att vårda drömmens bilder
från Doris dalar och att här i havet
där inget vatten, inga böljor röras
ta vara på all dröm, allt känslosvall.
Den minsta suck är som en ljuvlig vind,
all gråt ett källsprång, skeppet själv en hind
som jagar ljudlöst fram mot Lyrans stjärnor
som allt för fjärran för att våra hjärnor
skall kunna fatta avstånd eller tider
ej minsta tum åt någon sida glider.

Första strofen i sång 10 av dikteposets 103 sånger.

Rymdskeppet Aniara är sedan sex år på väg bort från jorden (planeten Doris). Skeppet är fyllt med emigranter från jorden, som är förödd och obeboelig.

Miman är datorn ombord som har lagrat jordens historia, och som leder rymdskeppet. Den kvinnliga piloten Isagel som för planet framåt mot planeten Mars, har förlorat hoppet. Det finns en berättare som har hand om Miman, som träder fram först långt in i berättelsen, utan namn och kallar sig Mimarob.

Emigranterna försöker på olika sätt i ovissheten att förhålla sig till tiden och minnen av det som de lämnat. Ett nytt samhällsliv utvecklas. Daisi Doody leder danser, högkomikern Sandon roar, och den blinde poeten från landet Rind, kultledaren Libidel och samariten Nobia har sina uppdrag. Ombord finns även den diktatoriske Chefone, som styr gruppen och skapar rädsla. Under färdens gång vänder man sig allt mer i den osäkerhet som ökar, till datorn Miman för att finna hopp.

När Aniara kom ut 1956 var det i kalla krigets tid med oro för kärnvapenkrig. I dag känns den lika sorgligt aktuell i sina beskrivningar av en miljö på jorden som förstörs av människan.

Aniara finns självklart på Bibliotekets hyllor och du kan även läsa den i fulltext hos Litteraturbanken:
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/MartinsonH/titlar/Aniara/sida/5/etext (Hämtad 2020-09-04)

Aniara har inspirerat musiker, dramatiker och andra författare och blivit opera, musikal, teater och film.

I vårt Bibliotek finns den även i en tolkning som grafisk roman:
Larsson, Knut. 2015. Aniara: fritt efter Harry Martinson. Stockholm: Kartago

——————–

Harry Martinson fick Nobelpriset 1974 ”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos”
Svenska akademien. 2020. Nobelpriset i litteratur – Pristagarna
https://www.svenskaakademien.se/nobelpriset/nobelpriset-i-litteratur-pristagarna (Hämtad 2020-09-04). Få har skildrat människans avgörande frågor, naturen mer nära och vackert och människors utsatthet med mer inlevelse och skärpa.

I vårt Bibliotek finns fler av Harry Martinsons böcker och även en del att läsa om hans författarskap.

Rosmarie

Nobelstiftelsens sida om Harry Martinson:
https://www.nobelprize.org/prizes/literature/1974/martinson/facts (Hämtad 2021-05-12)

Litteraturbankens sidor om Harry Martinson, med biografi, verk, ljud och texter om honom:
https://litteraturbanken.se/författare/MartinsonH (Hämtad 2021-05-12)

Harry Martinson-sällskapet:
http://harrymartinson.se (Hämtad 2021-05-12)

Östras bokblogg

Boktips från läsarna

Tag: Science fiction (page 1 of 2)

De anställda av Olga Ravn

Ixelles av Johannes Anyuru

Märket av Frida Isberg

Baby Blue av Bim Eriksson

De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa

Binti av Nnedi Okorafor

Den femte årstiden av N. K. Jemisin

Klara och solen av Kazuo Ishiguro

The left hand of darkness av Ursula K. Le Guin

Aniara – en revy om människan i tid och rum av Harry Martinson

Taggar