Två kvinnor, Naomi och Laura, förväxlar sina kappor på ett kafé i ett varuhus. De dras hypnotiskt till varandra och inleder en relation.
“En dubbelgångare, säger Laura. Ja. Jag har haft en känsla av att det finns två av mig. Jag har hamnat på platser som jag har varit på förut men inte längre känner igen. Jag känner igen dem som från en dröm. Jag har en känsla av att mitt liv, det som brukade vara mitt liv, pågår någonstans utan att jag längre kan delta i det. Ja, jag har haft en känsla av att mitt liv har gått vidare utan mig. Bättre än så kan jag inte förklara det.” (s. 15) Laura har blivit lämnad i en relation och Naomi, som även har blivit övergiven, förstår känslan. På ett kusligt och märkligt sätt börjar Laura att inta Naomis liv. Hon färgar sitt hår i Naomis hårfärg, bär Naomis kläder, och med en dubbelgångares likhet besöker hon Naomis nära vänner och tar över hennes anställning, utan att någon märker att det är en annan person.
Romanens andra historia, berättas av en annan kvinna, i jag-form. Hennes arbete består i att transkribera kvinnors levnadsberättelser. Varje vecka hämtar hon kassettband hos spökskrivaren. Minutiöst noga dokumenterar hon varje inläst berättelse av en kvinna. Spökskrivaren skriver sedan berättelsen och binder en bok av den till beställaren. De dokumenterar och dömer inte någon. Den färdiga boken, i ett enda exemplar, lämnar något kvar av det egna livet till personen. En dag, när hon som vanligt dokumenterar inlästa berättelser, hör hon rösten hon lyssnar på, säga: “Jag har sett dig. Har du sett mig?” (s. 43). Omskakad, uppfattar hon att det är ett meddelande till henne och inte till spökskrivaren. Meddelandet rubbar hennes inrutade liv. Hon börjar att få en känsla av att hon tunnas ut. Plötsligt försvinner spökskrivaren, som är hennes vän och trygghet.
Två berörande berättelser. Kan de höra ihop? Lägg märke till personernas kappor och vad som finns i kappornas fickor. Lösa ledtrådar lämnas till läsaren eller är det verkligen ledtrådar?
Det är vinter i den okända storstaden, några år tillbaka i tiden. Flera gånger nämner författaren att det har börjat att lukta eld i staden den här vintern, kanske är det en signal om handlingens vikt och magi. Karaktärerna finns i stadens flöde, genom tunnelbanans anonyma trängsel och ensamma på kaféer. Deras ensamhet och identitetssökande blir en kontrast mot stadens myllrande liv. De ser film som handlar om ensamma kvinnor och några kvinnor vars berättelser hamnar hos spökskrivaren får sina historier berättade i egna kapitel.
Det är en roman om identitetssökande, längtan och beroende, men samtidigt en förtrollande berättelse som har en händelseutveckling som är spännande som en thriller. När jag vid den sista sidan stänger boken, längtar jag genast efter att öppna boken på nytt. Kan jag ha missat någon viktig förklarande detalj?
Det är en mycket skickligt skriven roman, med temat dubbelgångare personligt utvecklat. Stämningen och historien får mig att tänka på David Lynchs filmer.
Romanen rekommenderas varmt och jag tror att den är en blivande klassiker. Boken finns i vårt Bibliotek.
Rosmarie
Förlaget Norstedts sidor om romanen och författaren:
https://www.norstedts.se/bok/9789113129099/body-double
(Hämtad 2025-09-11)
i SVT:s litteraturprogram Babels sommarspecial möter Jessica Gedin författarparet Sanna Samuelsson och Hanna Johansson:
https://www.svtplay.se/video/Ky2paPQ/babel/sanna-samuelsson-och-hanna-johansson
Kan ses till den 16 januari 2026.
(Hämtad 2025-09-11)
