Aoyama, Michiko. 2023. What you are looking for is in the library. London: Doubleday. Översättning från japanska: Alison Watts. Originaltitel: Osagashimono wa toshoshitsu, 2021.
Känner du att något fattas i ditt liv? Varför inte besöka ditt bibliotek?
Det är vad de fem huvudpersonerna i romanen gör. I var sitt kapitel berättar de om sina liv och gemensamt är att de alla av en slump kommer att besöka biblioteket i det lokala kommunhuset i den stadsdel i Tokyo, där de bor. Vid referensdisken finns bibliotekarien Sayuri Komachi.
Ingen av berättarna känner sig inte tillfreds med sitt liv och ser inte att förändring skulle vara möjlig. Ms Komachi lämnar perfekta lästips för var och ens sakfråga, men varje person får dessutom en extra bok med hem som verkligen överraskar låntagaren, till exempel en bok om kakbakning, en poesibok för barn och en historisk bok om evolutionen. Varför? Udda! — tycker besökarna. Det märkliga är att bonusboken kommer att leda till en positiv livsförändring i deras liv.
Ödmjukt svarar Ms Komachi en av låntagarna som återvänder till henne: “You may say that it was the book, but it’s how you read a book that is most valuable, rather than any power it might have itself.” (s. 136).
En del av personerna från de olika berättelserna kommer att möta varandra i någon annans kapitel.
Det är en helt underbar bok och en bok som får varje läsare att se möjligheter i sitt eget liv. Dessutom är det en mycket rolig bok. De läsare av boken som jag har mött, ler och talar varmt om boken. Boken har blivit mycket älskad i Japan och har blivit översatt till över tjugo språk.
Boken finns i vårt Bibliotek. Upptäck biblioteken kring dig! Befinner du dig på vår skola, så är ditt Bibliotek bara några meter bort.
”Historien har lämnat spår i själva språket. Räfflor. Jag arbetar med fiktion för att – släta ut eller, i vissa fall, använda dem.” (s. 15), förklarar Ruth för en kund: och fortsätter: ”Min roll är att uppfinna människoöden, att skapa människor som framför en viss berättelse eller iscensätter vissa händelser.” (s. 15)
Vi befinner oss några år in i framtiden. Agenturen som Ruth arbetar inom, tar kunduppdrag som handlar om att påverka opinionen för företag och för olika politiska och ekonomiska intressen. Ruth använder sin författarbegåvning för att skapa berättelser och röster som kan påverka debatten i olika frågor. Fiktiva personer byggs upp med en komplett och trovärdig bakgrund. Ruth är agenturens författare och övriga personer är programmerare och iscensättare.
Ruth är ekonomiskt framgångsrik, och bor och arbetar i det välbeställda Ixelles, utanför Bryssel. Hon bor ensam med sin tioårige son Em, och för honom döljer hon sanningen om hans pappa Mio, som miste livet i en kriminell uppgörelse.
Hon växte upp i tjugosjuttio, som även är postnumret för ett område utanför Antwerpen. Bostadsområdet är ett utsatt och fattigt område som har problem med kriminalitet.
Ruth finns med i berättelsens nutid, i återblickar i kärlekshistorien mellan henne och Mio och Mios röst finns levande med i olika tidsavsnitt. Nutid och dåtid flyter samman i det Ruth inte kan glömma och i Mios egen röst som från det förflutna som är lika verklig nu.
Ruth hittar en gammal guldfärgad cd med någons röst som säger sig vara Mio och som berättar att han inte blev mördad, utan lever och befinner sig på Avdelningen för ingenting. Tankarna vandrar till Astrid Lindgrens roman Mio, min Mio, och det utsatta barnet som kommer till Landet i fjärran. Ruths hopp väcks och hon börjar att försöka efterforska vad som verkligen hände, mannen hon älskar.
Det oerhörda händer, att agenturen antar ett uppdrag att få de boende i tjugosjuttio att inte protestera mot rivning av sitt bostadsområde, för ett vägbygge. I tjugosjuttio har Ruth sin familj och vänner. Ruth tar sig an iscensättningen med fiktiva röster för en rivning.
Böcker och bibliotek, som Mio kallar Visdomens Hus finns med som en tyst del av romanen och som en kontrast till agenturen och den hårda livsmiljön. Det är på biblioteket som Mio och Ruth möts för första gången och deras kärlekshistoria får sin början. Deras son Em är övertygad om att hans pappa ville bli bibliotekarie. Ruth själv skriver poesi och har läst sin poesi på bibliotek, som romanens författare.
”Vi har letat efter nåt att förlora hela vårt liv. Men vi har ingenting. Och ingenting finns utanför systemet.” (s. 319). Det är en rik, sorglig och ömsint skildring av Ruths relation till sin son, Mio, familj och vänner, och om livet i området. ”I Den Nåderikes Namn”, står det på romanens försättsblad, kanske en författares förbön för personerna i romanen.
Ruth tänker: ”Kommer ödet från det som har varit? Eller går det människor till mötes, ur det som är på väg att ske?” (s. 36).
Romanen är mångfasetterad och gripande. Det poetiska språket lyfter fram individerna och historien magi. Det är en roman att återvända till fler gånger för att riktigt upptäcka den rika berättelsen.
Boken finns i vårt Bibliotek, liksom författarens tidigare romaner En storm kom från paradiset, som även finns här på bokbloggen, och De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.
Se samtalet mellan Johannes Anyuru och Maria Essunger, den 22 september 2022, hos Svenska kyrkan på Bokmässan, tillgängligt hos Youtube: https://www.youtube.com/watch?v=F28INhZJBpA (Hämtad 2024-03-12)
Ogawa, Yōko, 2022. De förlorade minnenas ö. Stockholm: Bokförlaget Tranan.
Översättning: Vibeke Emond.
Originaltitel: Hisoyaka na kesshō.
”Ibland undrar jag vad som var det första som försvann från den här ön. ̍Långt innan du föddes var det fullt av alla möjliga saker och ting här. Genomskinliga ting, väldoftande, fladdrande, glänsande … Ja, hur som helst fina saker, som du inte ens kan föreställa dig. ̍ Sådant berättade min mamma ofta för mig när jag var liten. ̍Men sorgligt nog kan inte människorna på ön behålla de fina sakerna i sina hjärtan för alltid. Så länge man bor på ön måste man göra sig av med det ena efter det andra som man har inom sig. Det blir nog snart dags för dig också att göra dig av med något för första gången.̍” (s. 7)
Den namnlösa huvudpersonen (jag) minns sin mamma i ett ögonblick från barndomen. Hon har mist både sin mamma och pappa under oklara omständigheter, och är nu ensam kvar.
På den isolerade och namnlösa ön där hon bor, regerar den Hemliga polisen. De ger påbud om utrensningar av minnen. Parfymer och smycken är sedan länge förbjudna. En dag försvinner alla fåglar, därefter alla rosor, kalendrar (tiden och dagbokens berättelser) och till slut bränns även alla böcker i minnesjakterna. Öns befolkning accepterar passivt dekreten och hjälper till med att förinta minne efter minne. Kanske är den ökande tomheten och med den sorgen efter förlusterna som tunnar ut individerna och som skapar sprickor mellan dem. De flesta förlorar snart även med allts sakta försvinnande, sina egna inre berättelser om upplevelser och händelser. Men, det finns några få individer som har alla minnen kvar inom sig. Den Hemliga polisen använder alla medel för att söka fram de personer som har opåverkade minnen. Om de kan identifieras, förs de bort för att aldrig mer återvända. Någonstans i utkanten arbetar en dold motståndsrörelse.
Huvudpersonen är författare och skriver romaner. Hon konstaterar att hennes romaner omedvetet har handlat om olika förluster. Hennes liv har blivit osäkert och farligt. Nu skriver hon på en ny roman. Kommer hon att orka och kunna slutföra den? Tillsammans med sin enda och gamle vän inreder de ett dolt rum där de gömmer hennes förläggare.
Den spännande, välskrivna och skrämmande romanen lyfter frågor om totalitära samhällen, rädsla och historieskrivning, men även om varm vänskap, engagemang och individens personliga historia. Huvudpersonens romanprojekt ger även en inblick i hur svårt det kan vara att skriva en roman, formulera en historia och ha tillräckligt med tilltro till sig själv som författare.
Romanen hörde till de böcker som fick utmärkelsen American Book Award 2020, och den nominerades till National Book Award for Translated Literature 2019, International Booker Prize 2020 och World Fantasy Award 2020.
De förlorade minnenas ö, kom ut redan 1994 i Japan. Det är Yoko Ogawas andra roman som översatts till svenska. I vårt Bibliotek finns båda, även En gåtfull vänskap (även den finns här på vår bokblogg).
Féret-Fleury, Christine. 2019. Juliette – kvinnan som läste på metron. Stockholm: Sekwa förlag.
Översättning: Lisa Marques Jagemark.
Juliette är kvinnan som läser på metron. Kanske har du mött henne eller tycker dig känna igen henne?
Varje dag vid samma tid tar Juliette linje 6 i Paris metro, från sitt hem till sitt arbete som fasighetsmäklare. Det liv hon lever är mycket inrutat av tider och i sitt innehåll. Varje dags äventyr är hennes medresenärer, även de lika regelbundna. Hon fascineras av dem och deras läsande. Kvinnan som alltid bläddrar i samma italienska kokbok, mannen som ständigt studerar insekter i en bok med ett prassligt omslag och kvinnan som alltid blir tårögd när hon kommit till sidan 247.
En dag stiger Juliette av metron tidigare för att promenera till sitt arbete. I en rostig metallport på en öde, mörk och avsides gata finns en bok fastklämd. Boken håller porten lite på glänt och har blivit fuktig av det regniga vädret. På porten sitter en emaljskylt med vackra blå bokstäver i ett äldre typsnitt, ”Böcker utan gränser”. Juliette öppnar porten och stiger in. Juliettes liv kommer att förändras.
Följ med Juliette! Det är enkelt och oemotståndligt. Man vill inte lämna hennes sida. Berättelsens magi, äventyr och känsla för Juliette och dem hon möter lämnar avtryck. Men, det är dessutom en bok som kommer att få dig att åtminstone le.
Längst bak i boken finns en lista på några sidor över alla de böcker som Juliette gärna vill lämna som lästips. De boktipsen kommer att ge dig intressant läsning många år framöver (Isslottet av Tarjei Vesaas, Ugglor gråter av Janet Frame, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf, Sula av Toni Morrison, Glaspärlespelet av Hermann Hesse …).
Moyes, Jojo. 2019. Bergens stjärnor. Stockholm: Printz Publishing.
Översättning: Helen Ljungmark. Originaltiel: The giver of stars, 2019.
Hon älskade att bo här. Hon älskade bergen och människorna och den oändliga himlen. Hon älskade känslan av att göra ett jobb som betydde något, av att bli utmanad varje dag och förändra människors liv med ett ord i taget. Hon hade gjort sig förtjänt av varenda blåmärke och varenda blåsa, och hon hade skapat en ny Alice över ramen på den hon aldrig känt sig bekväm med att vara. (s. 325)
Alice flyttar från England 1937 med sin nya amerikanske make och en dröm om ett lyckligt liv, till östra Kentucky i USA, från ett liv där hon saknat möjligheter och uppskattning. Det nya livet blir en besvikelse med en kärlekslös och instängd tillvaro. Alice engagerar sig som ridande bibliotekarie, mot maken och hans dominerande fars vilja, och blir en av de ridande bibliotekarierna i Eleanor Roosevelts satsning på utbildning. Alice får vänner, lär sig rida och hitta i ett svårridet, klippigt landskap, utan riktiga vägar och där det är långt mellan varje hus. Flera kvinnor sluter upp. Vänskapen och uppdraget får dem alla att känna mening och utvecklas. Från att ha bemötts av misstänksamhet i många ensligt belägna hus, med de böcker som de har med sig, börjar de att bli efterlängtade och böckerna efterfrågade.
Det som tidigare har varit viktigt i hennes tidigare liv blir oviktigt. Det ytliga i livet tappar sin glans och innehållet i den nya tillvaron får ett annat fokus med riktiga vänner, för första gången, och ett meningsfullt arbetsliv. ”Kanske är vetskapen om att något så här vackert existerar det enda vi kan begära.” (s. 327), säger mannen som Alice kommer att förälska sig i, vid ett tillfälle.
Det är en berättelse om vänskap, kärlek och om vad som gör livet så värdefullt, men även en berättelse om fördomar och kvinnosyn. Anklagelser mot en av kvinnorna, förändrar deras förutsättningar och leder till en dramatisk rättegångsskildring. En roman som berör med sin starka närhet till karaktärerna.
Romanen finns i vårt Bibliotek, liksom fler av Jojo Moyes romaner. Det här är den första bok jag har läst av henne. Naturligtvis kan jag inte motstå en roman om ridande bibliotekarier. Att rida genom ett otillgängligt landskap, i en svindlande vacker natur, med böcker som är efterlängtade och förändrar liv. Kanske stanna kvar ett tag eller åtminstone resa tillbaka då och då?
I Atlas obscura finns en dokumentär artikel av Anika Burgess om de ridande bibliotekarerna med fina foton: Burgess, Anika. 2017. The women who rode miles on horseback to deliver library books: librarians are amazing. Atlas obscura. 31 August. https://www.atlasobscura.com/articles/librarians-horseback-new-deal-book-delivery-wpa (Hämtad 2022-04-13)
