Bohman, Therese (2025). Kammakargatan: en julberättelse. Stockholm: Norstedts.

“De log båda två, och jag minns det som att de sa ´Välkommen till Kammakargatan!´ i kör, nästan som om det var inövat (och jag kan fortfarande se dem framför mig, i motljus framför fönstret, två mörka siluetter med ljus strömmande genom håret, en bild som i mitt minne antagit nästan religiösa proportioner. Men som med en hel del av det som hände under tiden på Kammakargatan undrar jag ibland om jag verkligen minns rätt).” s. 74-75

“Har du någonsin gått Kammakargatan fram, uppför backen från Torsgatan och sedan ner mot Drottninggatan?”, inleds berättelsen. Tyst och stilla, och lite hemlig finns den där, med Sankt Peters kyrka, Sankt Johannes kyrka och fler vackra byggnader, en för de flesta okänd gata, omgiven av andra brusande gator fyllda av folkliv mitt i Stockholm.

Therese har kommit in på Kulturvetarprogrammet vid Stockholms universitet. Det är slutet av 1990-talet. Hon lämnar Kolmården och flyttar till Stockholm, och hyr ett rum i ett radhus i Skogås. Den nya miljön är okänd och känns nervös, men även som en frihet och en ny början i livet. Redan första dagen i utbildningen möter hon Andreas. Han presenterar henne för Roman som han delar en stor våning med på Kammakargatan, fylld av konst, antikviteter och litteratur. Roman läser filosofi på universitet och arbetar extra på ett antikvariat. Roman och Andreas ger ut en mycket personlig konst- och litteraturtidskrift tillsammans. De är svartklädda och eleganta. Therese är helt ensam i övrigt. Staden och utbildningen har inte inneburit privata vänner.

Relationerna med Andreas och Roman blir allt tätare och de erbjuder henne vindsrummet i huset. Therese bjuds in till deras återkommande populära och eleganta fester. Hon känner sig lite bortkommen och lantlig i sällskapet, och upplever att alla där verkar att röra sig med sådan självklarhet. Hon delar deras intresse för konst och litteratur, och känner att hon får utvecklas, men iakttar att det finns ett elitistiskt och världsfrånvänt drag i kretsen av deras bekanta.

Det finns en förtrollande magi kring hennes nya vänner och en ständig fest. Hon möter ett annat liv med exklusiv mat och viner. Det visuella i hemmet har stor betydelse och inför julen lyfts högtidens alla symboler och dekorationer fram, med ljus, en vacker och överdådigt klädd gran och en mycket befolkad krubba. De iscensätter och skapar sina liv, även i vardagslivet. Therese upplever att det finns en aura av mystik kring dem, med för henne obesvarade frågor

Berättelsen utspelar sig under en kort och omvälvande tid i hennes liv, på Kammakargatan, från sommaren fram till jultid. Det är en avgörande tid för henne och även början på hennes eget författarskap.

Vemod, saknad och värme finns med när hon tänker tillbaka. “På många sätt var det en parentes i mitt liv, men om det är något jag har lärt mig sedan dess så är det att det mest betydelsefulla i tillvaron ibland utspelar sig i parenteserna.” (s. 126)

Romanens berättarröst får mig att läsa utan uppehåll. Det är en personlig vittnesbörd som berör, med sagans förtrollande magi, spännande som en detektivroman och dessutom en skimrande Stockholmsskildring. Boken rekommenderas varmt och den finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

Förlaget Norstedts sidor om boken och författaren:
https://www.norstedts.se/bok/9789113144771/kammakargatan
(Hämtad 2025-12-19)

Therese Bohmans Instagramsida:
https://www.instagram.com/therese_bohman/
(Hämtad 2025-12-19)