“Det var först tyst och sedan hörde jag de långa, avlägsna kopplingstonerna och suset mellan dem, förbindelsen var skör och kunde när som helst brytas. Det gick fram fem signaler. Jag var på väg att lägga på när jag hörde ett bekant ljud, knastret från sladden som alltid korvade sig när någon svarade.” (s. 9).
Vidar har tagit fram en låda med minnen från barndomen och i den finns telefonnumret till familjens sommarhus. Han ringer numret och hans pappa som inte längre lever, svarar.
Det är en svår tid i Vidars liv. Han har precis blivit avstängd från sitt arbete som lärare. Han anklagas för att ha använt obefogat våld, när han skiljde två elever åt i ett bråk. I väntan på rättegång, försöker han att förklara sig och be om ursäkt, men det medför att hans situation förvärras. Han lever ett ensamt liv och utan sitt arbetsliv blir han ännu mer isolerad.
Händelsen, med samtalet till sitt förflutna, lämnar honom ingen ro, han ringer på nytt och får åter kontakt. Han fortsätter att ringa och inser att samtliga samtal för honom till en dag med familjen i sommarhuset den 17 juni 1986. Han börjar att med en detektivs noggrannhet systematiskt att dokumentera dagen och de olika familjemedlemmarna, mamma, pappa, syster och sig själv, barnet Vidar, som alla svarar vid olika tidpunkter under dagen. Barnet Vidar får honom att minnas och återuppleva sin barndom. Hans tecknande av serieböcker och passion för fotboll, allt i en mycket ensam tillvaro. I den idylliska sommarmiljön finns en mörk och otrygg familjesituation med föräldrar som grälar, är frånvarande och en mamma som dricker alldeles för mycket. Den vuxne Vidar försöker när han ringer och talar med barnet Vidar, att ge honom hopp. Han blir mycket uppskrämd när han förstår att något har hänt den dagen. Vad var det som hände?
Berättelsen är spännande som en detektivroman, både i händelserna i nutid och i kartläggningen av händelserna i dåtid. De spöklika och övernaturliga inslagen skärper vikten av minnesbilderna i Vidars liv i dag. Barndomens minnen finns kvar, som ljusa och mörka bilder att förhålla sig till i det fortsatta livet. Jag grips av Vidars ensamhet både som barn och vuxen. Berättelsen lämnar ett oförglömligt avtryck om hur det kan vara att växa upp otryggt och ensamt, och om hur missbruk kan skada i en familj.
Romanen rekommenderas varmt. Den vänder sig verkligen till alla. Det är skickligt berättad historia, spännande från början till slut, och med ett levnadsöde och budskap som man inte glömmer.
Boken finns i vårt Bibliotek, där du även kan låna Alex Schulmans romaner Glöm mig (finns på bokbloggen), Överlevarna och Malma station.
Rosmarie
Läs mer om romanen och författaren på Albert Bonniers förlags hemsida:
https://www.albertbonniersforlag.se/bocker/293480/17-juni/
(Hämtad 2026-03-23)
Se samtalet mellan författaren och Jessica Gedin i SVT:s litteraturprogram Babel:
https://www.svtplay.se/video/KBwdRa6/babel/alex-schulman-intervju-och-amanda-romare-i-forfattarpanelen
Kan ses till den 12 juni 2026.
(Hämtad 2026-03-23)
Jofs, Stina. 2019. ”Jag skriver för att vara med pappa, så är det”. Vi läser 4: s.18-28.
https://vilaser.se/alex-shulmamn-jag-skriver-for-att-vara-med-pappa-sa-ar-det/
(Hämtad 2026-03-23)
Alex Schulmans Instagramsida:
https://www.instagram.com/alexschulman/
(Hämtad 2026-03-23)
