Garmus, Bonnie. 2022. Lektioner i kemi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Översättning: Sofia Nordin Fischer. Originaltitel: Lessons in Chemistry.
En underbar bok om en ovanlig och helt fantastisk kvinna. Boken är fiction men skulle alldeles säkert kunna varit en biografi över en kvinnlig pionjär inom den naturvetenskapliga världen i 1950- och 1960-talets USA, England eller kanske till och med Sverige.
Boken inspirerar och uppmuntrar till att våga vara dig själv, stå upp för din passion och framför allt Ge Aldrig Upp och fortsätt Laga Näringsriktig Mat!
Du kommer att skratta, gråta och bli arg, för där beskrivs också många orättvisor som det än idag måste kämpas emot. Läs och låt dig bli berörd!
Queenie är 25 år, journalist och har hand om kalendariet för nöjessidorna på en mindre tidning i London. Hela hennes liv faller samman när hon blir lämnad av sin sambo Tom. Han vill att de ska ta en paus och gör sig okontaktbar. Hon tvingas ut i en omöjlig bostadssituation.
Queenie försöker att nå Tom, men han besvarar inget meddelande. Hon börjar i tomrummet efter honom och i sin förtvivlan att dejta. Det blir ett för henne förgörande självskadebeteende. Hon möter män som behandlar henne med förakt och grovt våld och som svart kvinna grovt rasistiskt.
Hennes hela livssituation och hennes egen tilltro till sig själv, slutar i en kollaps.
Queenies familj med en urstark mormor som härförare blir hennes räddare och fristad. Genom berättelsen har hon med sig sina väninnor, som trofast stannar kvar.
”Det kan inte finnas nån som helst kärlek i mitt liv som inte blir helt jävla sabbad av min rädsla för att bli bortstött bara för att jag är född som den jag är.” (s. 335). Queenie påbörjar en lång och arbetsam väg med att bearbeta sitt liv, läka sig själv och sin familj och med att hitta sin egen röst i sitt liv.
Det här är en mycket läsvärd roman. Den är varm, skarp och författaren som själv är journalist, växlar i berättelsen naturligt mellan chatten med väninnorna (Corgiflocken), e-postinlägg och en skicklig dialog.
Queenie belönades 2020 med två utmärkelser av British Book Awards, både som Årets bok och Årets debut.
”För att stanna kvar i närbutiken måste man bli ett butiksbiträde. Det är en enkel sak. Det gäller bara att ta på sig uniformen och uppföra sig i enlighet med manualen. Om du säger att världen är som på stenåldern, så okej, det var så på stenåldern också. Så länge man döljer sig bakom ett normalt yttre och uppför sig i enlighet med manualen blir man varken ivägkörd från byn eller behandlad som ett störande element.” (s. 96-97)
I arton år har Keiko Furukura arbetat som timanställd i närbutiken. Butikens ljud med dörrklockans ton, kundernas steg, prasslande påsar, ljudet från scannrarna och kollegorna rop – är en del av närbutikens ljud som Keiko finns i och längtar till när hon inte är där. Butiken har en strikt manual och hälsningsfraser som personalen övar varje morgon. Den är en egen värld med återkommande kunder, en press på varje säljare och vardagsdramatik som måste lösas med snabba insatser.
Keiko oroade sin familj och omgivning när hon växte upp. Hennes tolkningar av situationer upprörde andra, medan hennes reaktioner var självklart logiska för henne själv. Familjen oroades och fortsatte att känna oro.
I närbutikens rutiner finns det en trygghet. En försäkring för att passa in, är även at forma sig efter andra, genom att kopiera andras klädstilar och repliker.
Keiko är nästan den enda som lever ensam bland dem hon känner och det kommenteras av hennes bekanta. När hon möter en man, som snabbt flyttar hem till henne, förändras hela hennes liv.
Läs den här boken! Den är rolig, sorglig och tänkvärd. Det är en bok som inte liknar någon annan bok. Den hjälper dig att förstå, tycka om och att le både mot andra och dig själv.
Sayaka Murata har själv arbetat arton år i en närbutik.
I Japan är hon en välkänd författare. Det här är den första av hennes romaner som har översatts till svenska. Hoppas att få läsa fler av hennes böcker i översättning!
Hon fick 2016, samma år som romanen gavs ut i Japan, det ansedda Akutagawa-priset, som ges till yngre författare.
Bendjelloul, Wanda. 2020. Dalenglitter: en roman om hårt arbete. Stockholm: Weyler
En tunn linje skiljer områdena åt. På ena sidan av tunnelbanans spår finns Enskede med villor och på den andra sidan spåret Dalens höghusområde där hon bor. Från gymnasieåldern är det inte längre skilda skolor, utan många har gemensam undervisning och områdenas unga vuxna möts. Fördomar och myter finns från båda områdena. De ekonomiska förutsättningarna är helt olika.
I en inledande nyckelscen drar hennes väninna med henne till ett födelsekalas för den man hennes väninna är förälskad i bor och de hamnar på ett stort släktkalas i en av Enskedes trädgårdar. De känner sig obekväma i situationen och huvudpersonen känner sig förödmjukad i sin polska bakgrund, som hon bara vill dölja. En hantverkare från Polen arbetar under kalaset hemma hos familjen och kommenteras, även mycket otrevligt.
Hon (jag) bor med sin mamma i Dalen, är 19 år och namnlös genom hela berättelsen. Mamman som är frisör drömmer om ett annat liv för dem båda. Dottern borde utbilda sig till läkare eller jurist. Hon drar med sin dotter på visningar av svindlande dyra våningar som är helt utom räckhåll.
I en av hamburgerkedjans restauranter inne i stan på Sergelgatan arbetar hon hårt och bemöts inte trevligt vare sig av sin chef eller av alla kunder. Målet är att spara pengar till ett körkort. Brännskadorna på underarmarna gör att hon kallas till gymnasiets kurator, men hon har inte orsakat skadorna själv, utan de kommer från rengöringen av stekhällen och stänk av fritösens olja. Hennes kollega visar henne hur hon stjäl kontanter ur kassan och hon gör samma sak.
Hon utnyttjas i en kärlekslös relation med en medelålders förläggare mot att han lär henne köra bil och en liten inblick från hennes ensamma liv in i en helt annan tillvaro.
Hennes polske kusin avlider genom att falla från ett vindkraftverk utomlands, där han har varit billig arbetskraft. Hon får nu i uppdrag av sin mamma att resa till Polen med en stor begravningskrans. Där bor hon några dagar hos sin kärleksfulla mormor, möter sin familj i sorg och minnen från allt kommer tillbaka. Hon möter en mycket fattigare tillvaro än vad hon har hemma och konfronteras med utsatthet och fördomar.
Under de få dagar hon är bortrest, hinner hennes liv hemma att förändras och hon kommer att behöva tänka igenom sitt eget liv. En roman i tre avgörande akter.
Romanen finns i vårt Bibliotek.
Lyssna till en intervju med Wanda Bendjelloul Lundströms bokradio, som ger en bakgrund till romanen: Lundströms bokradio. Debutanterna Wanda Bendjelloul och Anna Järvinen i Lundströms Bokradio. 2020. Sveriges radio, p1. 12 september, 8.05. https://sverigesradio.se/avsnitt/1564161
Jude (advokat), Willem (skådespelare), JB (konstnär) och Malcolm (arkitekt) – fyra unga män i New York och nära sammansvetsade vänner. Vi möter dem i tjugoårsåldern som hårt arbetande och fattiga, och får följa dem några årtionden framåt i livet, där de alla blir framgångsrika inom sina yrken.
Berättelsen sveper över en tidsrymd, men känns mycket närvarande och levande i varje ögonblicks detalj. Berättarperspektivet byts då och då, och fördjupar historien. Vänskapen dem emellan förändras, men består som något av det viktigaste i deras liv.
Jude är i centrum för berättelsen. Han bär med sig fruktansvärda minnen från sin barndom, som han döljer och kapslar in. Han kan inte berätta för sin omgivning om vad han utsatts för och om de händelser som han beskriver jagar honom som hyenor. I sitt yrke som advokat är han beundrad och fruktad. Han kan samtidigt gömma sig för sig själv i yrkeslivets strukturer. Överallt är han älskad, men mörkret, sorgen, skuldkänslor och det dåliga självförtroendet, kan han inte dölja för dem som finns omkring honom i hans privata sfär. Han skär sig själv i sin ensamhet för att döva sina inre smärtor. Han värjer sig och flyr från den kärlek och den omsorg som han möter.
Det är en roman om verklig vänskap, om en stor kärlekshistoria som utvecklas mellan Willem och Jude och om en fasansfull mänsklig tragedi. Berättelsens personerna stannar kvar i minnet. 732 sidor – värda att läsa.
Nominerad 2015 till National Book Award och Man Booker Prize samt belönades med The Kirkus Prize.
Beischer, Sara. 2012. Jag ska egentligen inte jobba här. Stockholm: Ordfront
”Det är en fullständig slump att jag hamnade här. Jag frånsäger mig allt ansvar för min tillfälliga arbetsplats, för det är just vad den är. Tillfällig. Den har inget med mig att göra. Jag gör det jag gör för pengarna. Vilket jobb som helst hade funkat, men Annika Bäcklund var snabbast och anställde mig på stående fot. Vet inte ens om det gjorde mig glad. Blev nog mest snopen över hur lätt det gick att få ett jobb.” (s. 11)
Moa är nitton år och har flyttat till Stockholm och ett andrahandsboende. Hon drömmer om ett liv som skådespelare och förbereder sig för att söka till scenskola. I väntan på livet inom teatern, börjar hon en anställning på äldreboendet Liljebacken. Mötet med äldrevården och döden blir en chock för Moa.
Hon är ensam och känner sig främmande inför det mesta, men ger inte upp sina planer på scenskola, upptäcker sig själv och sina gåvor i det tillfälliga arbetet. Hon finner vänskap där hon minst anar det.
Moa är en skarp iakttagare av sig själv och omgivningen. Tragik och humor finns med i skildringen av vardagen. Berättelsen har en nerv och utveckling, som gör det svår att sluta läsa. Det är en roman som inte liknar någon annan roman. Mycket läsvärd tycker jag.
