Nadia och Saeed möts på en skrivarkurs, unga i ett land i där oroligheterna trappas upp och ett eventuellt inbördeskrig riskerar vänta runt hörnet. De båda, den progressive rebelltypen Nadia och den mer reserverade och – åtminstone jämförd med Nadia – den mer värdekonservative Saeed inleder en relation, i det deras hemland de känner sedan barnsben, men där de inte kan bli kvar.
Som så många andra flyr de västerut, där de kan leva i säkerhet och där framtidsutsikterna är bättre. De gör nedslag i Grekland, i Storbritannien och i USA. (Själva flykten är underordnad i denna bok. De reser genom teleporterande öppningar vaktade av säkerhetspersonal.) Där får vi följa acklimatiseringen till nya kulturer och hur deras relation utvecklas och prövas i denna.
Länge trodde jag att boken enbart handlade om just detta. När jag stängde boken efter sista kapitlet var det med viss ”tre plus-upplevelse”, men jag kände ett gnagande behov av att grubbla över boken, och omedelbart kom den att på ett fascinerande sätt växa för mig som ingen annan bok jag läst. Boken får snarast röra teman om hur det är att vara människa: Om kärlek, om relationer, om mod och om främlingskap.
Rekommenderas gör även Hamids andra böcker, bland dem Den ovillige fundamentalisten och Nattsvärmare.
Henrik
Mohsin Hamids hemsida:
http://www.mohsinhamid.com (Hämtad 2021-05-12)