Östras bokblogg

Boktips från läsarna

Tag: Klassiker (page 1 of 2)

Ancillary justice av Ann Leckie

Leckie, Ann. 2013. Ancillary justice. London: Orbit

Breq har tillfälligt landat på den iskalla och avlägsna planeten Nilt. I snön upptäcker hon en övergiven, nedkyld och skadad person. Det visar sig vara en löjtnant från den besättning på det rymdskepp som hon hade tjugo år tidigare, Seivarden, som då inte stod henne särskilt nära.

Breq är en ensam överlevare. Tidigare var hon rymdskeppet Justice of Thoren, en artificiell intelligens som härskade över tusentals soldater (ancillary staff), innan det förstördes. Nu är hon en liten skärva av det hon varit, en AI i en bräcklig mänsklig kropp.

”It makes the history hard to convey. Because still, ”I” was me, unitary, one thing, and yet I acted against myself, contrary to my interests and desires, sometimes secretly, deceiving myself as to what I knew and and did. And it´s difficult for me even now to know who performed what actions, or knew which information. Because I was Justice of Toren. Even when I wasn´t. Even if I´m not anymore.” (s. 207–208).

Breq reflekterar: ”Or is anyone´s identity a matter of fragments held toghether by convenient or useful narrative, that in ordinary circumstances never reveals itself as a fiction? Or is it really a fiction?” (s. 207).

Vi befinner oss några tusen år in i framtiden och vi får följa Breq i tillbakablickar i imperiet Radch tjänst och som ensam i sin nutid.

Det allt mäktigare imperiet Radch har kolonialiserat många planeter.

”Imagine your whole life aimed at conquest, at the spread of Radchaai space. You see murder and destruction on an unimaginable scale, but they see the spread of civilization, of Justice and Propriety, of Benefit for the universe. The death and destruction, these are unavoidable by-products of this one, supreme good. (s. 103).

Vändpunkten i Breqs historia blir på planeten Shis´urna som nu, efter en blodig historia, ingår i imperiet Radch. Breq ansvarar för säkerheten i distriktet Ors som löjtnant Awn leder. Löjtnant Awn skull egentligen ha lämnat sitt uppdrag för länge sedan, men prästen i templet vill gärna att hon fortsätter sitt fredliga arbete. Imperiets härskare Anaander Mianaai kommer på besök. En katastrof inträffar och även Breqs tillvaro krossas.

När vi möter Breq i sin nutid är hon en ensam flykting. Seivarden som hon räddat blir hennes vän i en komplicerad relation och hennes följeslagare genom berättelsen.

Breq ser nu som sitt enda uppdrag att bekämpa den mäktige härskaren Anaander Mianaai, som uppträder i flera skepnader. Det är en livsfarlig kamp som hon har framför sig. Hon är en varelse som programmerats av den hon strider mot och det medför att hon samtidigt tvingas att vara sin egen fiende och en ofrivillig fiende för dem hon inte vill skada. Anaander Mianaai kan fortfarande styra hennes handlingar.

Det är en oupphörligt fängslande och spännande historia. Karaktärerna och deras relationer är väl tecknade och stannar kvar i minnet efter berättelsens slut.

Romanen lyfter fler frågor. Alla i romanen är en hon och kön saknar betydelse. Den diskussion om AI-skapad varelse och mänsklig varelse som finns med, känns om möjligt mer aktuell idag än när boken kom ut för tjugo år sedan.

Ancillary justice belönades med Hugo Award, Nebula Award, BSFA Award och Arthur C. Clarke Award, samt Locus Award för bästa debutroman. Den är en klassiker inom science fiction. Tyvärr är den ännu inte översatt till svenska.

Boken finns i vårt Bibliotek. Handlingen fortsätter i de två romanerna Ancillary sword, 2015, och Ancillary mercy, 2016.

Rosmarie

Läs mer om Ann Leckie och hennes böcker på hennes hemsida:
https://annleckie.com
(Hämtad 2024-05-15)

Siddhartha av Hermann Hesse

Hesse, Hermann. 2012. Siddhartha: en indisk berättelse. Ny utg. Stockholm: Bonnier pocket. Översättning: Nils Holmberg. Originalutgåva 1922.

Siddhartha växer upp i en priviligierad och välbeställd tillvaro. Han är älskad av sin familj och sina vänner. Hans far är brahman. Han har alla möjligheter att utforska livet genom att delta i de visas samtal och ägna sig åt kontemplation. Men, Siddhartha känner ändå en tomhet.

”Bodde då inte Atman inom honom, flöt då inte urkällan i hans eget hjärta? Det var denna man måste finna, urkällan i ens eget jag, det var denna man måste göra till sin. Allt annat var endast sökande, omvägar, villovägar. (s. 9)

Han beslutar sig för ett bryta upp från sitt barndomshem och bege sig ut på en livets vandring för att söka tillvarons mening. Barndomsvännen Govinda, Siddharthas närmaste vän, följer med honom.

De lever i sträng askes hos samanerna och skänker bort allt de äger, till och med sina kläder. Känslan av att inte ha funnit livets mening finns kvar. Siddharta: ”Vi finner tröstegrunder, vi finner bedövningsmedel, vi lär oss konster som vi bedrar oss med. Det väsentliga, vägarnas väg, finner vi dock inte.” (s. 20)

De fortsätter sin färd och möter Gotama (Gautama), den historiske Buddha, med sina lärjungar. Govinda stannar kvar, men Siddhartha känner att han behöver fortsätta sitt sökande.

Siddhartha förälskar sig i Kamala. Han blir verksam som affärsman och får ett materiellt rikt liv, men åren som går i den nya tillvaron, känns tomma. Återigen lämnar han allt.

När Siddhartha för tjugo år sedan lämnade sitt föräldrahem, passerade han en flod. Färjkarlen Vasuveda arbetar kvar och han bjuder in Siddhartha att bo och arbeta med honom. I det enkla och stilla livet börjar Siddhartha att känna ro och en kärlek till allt. Känslor som är nya för honom.

En tragedi med Kamalas dödsfall, innebär att Siddhartha får kännedom om att han har en son. Far och son är som främlingar. När sonen lämnar Siddhartha utan avsked, är han förtvivlad. Vasuveda får Siddhartha att inse att han måste släppa det känslomässiga greppet om sin son. Sonen behöver få söka sin egen livsväg och göra sina egna erfarenheter, precis som sin far.

Vasuveda ber Siddhartha att lyssna till floden. Ljuden i floden, ”Tillsammans bildade det varats flod, livets musik.” (s. 136)

”I detta ögonblick upphörde Siddhartha att kämpa med ödet, upphörde att lida. I hans ansikte lyste glädjen över det vetande, som ingen vilja längre spjärnar emot; det vetande, som känner fullkomningen, som har uppgått i varats flod, i livets ström, villig att lida och glädjas med allt annat, överlämnad åt strömmen, tillhörig enheten.” (s. 136)

Siddhartha och Govinda möts på nytt. Efter det långa uppehållet och livets genomlevda hårda erfarenheter, säger Siddhartha till sin käre vän: ”ty den är min bästa tanke. Den lyder så: av varje sanning är motsatsen lika sann.” (s. 142.), att det alltid finns en föränderlig mångfald, och att han känner att den så kallade verkligheten och evigheten finns i ett nu.

Läs en underbar och avskalad berättelse om en mans liv, och om hans iakttagelser och tankar som kanske även vi behöver reflektera över i våra egna liv.

Romanen finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

Bildningsbyrån – tänka mot strömmen: Hermann Hesse – världens första hippie. 2022. Utbildningsradion
https://urplay.se/program/227794-bildningsbyran-tanka-mot-strommen-hermann-hesse-varldens-forsta-hippie
Tillgänglig till 30 juni 2026.
(Hämtad 2024-03-20)

Mio, min Mio av Astrid Lindgren

Lindgren, Astrid. 2020. Mio, min Mio. 15. uppL. Stockholm: Rabén & Sjögren. Illustrationer: Johan Egerkrans. Originalutgåva 1954.

Bo Vilhelm Olsson, 9 år, försvinner spårlöst från sitt hem.

Det är Bo själv som berättar. Hans liv är mycket ensamt, trist och kärlekslöst i en fosterfamilj i Vasastan i Stockholm.

En ensam oktoberkväll på en parkbänk, visar sig märkliga tecken och en ande för honom till Landet i fjärran.

Hans ensamma och dystra tillvaro, blir istället i Landet i fjärran, ett liv i ljus, glädje och med kärleksfullhet i en vacker blomstrande sommartid.

Han möts av sin pappa Konungen, som kallar honom Mio. Hans vänner från den tidigare tillvaron verkar bekanta i dem han möter nu.

Men, det finns ett hotande mörker som alla känner av, med riddar Katos i Landet utanför. Riddar Katos har som envåldshärskare byggt ett skräckvälde som berör alla. Barn försvinner. Naturen och landskapet är förött. En tung och förlamande sorg finns över hela landet.

Mios bäste vän Jum-Jum berättar för Mio, att Mio är väntad och har ett uppdrag som alla känner till sedan länge att ta strid mot riddar Katos.

“Jag visste att jag måste in i det där mörkret. Men ändå var jag inte så rädd längre. Nu när jag visste att det var bestämt sedan tusen och tusen år att jag skulle genom den där mörka porten, så kände jag mig modigare. Jag tänkte att det fick gå hur det ville. Jag skulle kanske aldrig komma tillbaka, men jag ville inte vara rädd mer.” (s. 71)

Mio och Jum-Jum beger sig ut på en livsfarlig färd.

Deras mod och vilja att besegra despoten riddar Katos, får både djur och natur att sluta upp vid deras sida.

“Bryr sig stjärnorna om, ifall man spelar för dem, det undrar jag just? Jag frågade Nonno, och han sa att han trodde det. Och då satte vi oss upp omkring elden och plockade fram våra flöjter och spelade en kort liten stump för stjärnorna.” (s. 44).

Mios berättelse och omsorg omfattar såväl personer som djur och natur en helhet att värna i allt sitt liv, och oändliga rikedom och skönhet.

Det är en spännande och dramatisk berättelse att älska och en saga som lämnar ett viktigt budskap.

En annan illustratör, Lars Egerkrans har tolkat berättelsen med nya minnesvärda bilder, liksom Ilon Wiklands underbara bilder för alltid är, men kanske känns Mios ensamhet tydligare här i Lars Egerkrans bildvärld.

Romanen finns i vårt Bibliotek, både med Ilon Wiklands och Johan Egerkrans illustrationer.

Rosmarie

Förlaget Rabén & Sjögrens presentation av boken med en ny illustratör:
https://www.rabensjogren.se/196062-mio-min-mio-i-nyutgava-med-illustrationer-av-johan-egerkrans
(Hämtad 2024-02-20)

Johan Egerkrans Instagram:
https://www.instagram.com/johan_egerkrans_illustrator/
(Hämtad 2024-02-20)

Fler böcker av Johan Egerkrans utgivna av B. Wahlströms förlag: 
https://www.wahlstroms.se/forfattare/johan-egerkrans/
(Hämtad 2024-02-20)

Allt går sönder av Chinua Achebe

Achebe, Chinua. 2014. Allt går sönder. 3. utg. Stockholm: Tranan. Översättning: Ebbe Linde ; förord: Per Wästberg. Originaltitel: Things fall apart, 1958.

”Okonkwos namn var känt i alla nio byarna och vida däromkring. Hans berömmelse vilade på egna bedrifter.” (s. 23), börjar skildringen om Okonkwo som hör till ursprungsbefolkningen Igbo i Nigeria. Tiden är slutet av 1800-talet.

Det är en berättelse om Okonkwo under några år i hans liv, hans familj med hustrur och barn, vänner och berättelsen om ett helt samhälles liv med samhällsstruktur, tro, kultur och levnadsvillkor.

Okonkwos förhållande till sin far, är komplicerat och rädslan för faderns fattiga och utsatta situation, skapar hos Okonkwo en rädsla för att själv misslyckas och inte passa in, och en längtan efter makt. Han inordnar han sig i vad han tror att samhället förväntar sig av honom. Han är hård mot hustrur och sina barn. Han får även tillsägelser i stammen för sin grymhet. Det ofattbara händer att han går med på att döda ett barn han älskar, av andras förväntan.

Den första tiden av den brittiska koloniseringen av Nigeria påbörjas, med en annan kyrka, skola och nya makthavare. Det innebär hårda motsättningar, men även att flera lockas av vad som erbjuds av andra möjligheter för ett eget liv.

Okonkwos son lämnar honom och platsen i stammen, som förväntas vara den självklara fortsättningen. Han vill söka sig en egen väg, och utbildning som finns hos de nya makthavarna.

Samhället förändras dramatiskt, och Okonkwo kan inte acceptera upplösningen av den kultur och samhällsstruktur som har varit hans värld. Han är inte längre den person som alla lyssnar till och vars beslut alla följer, utan en tidigare makthavare, nu utan inflytande.

”Hans levnad hade behärskats av en enda stor traktan – att bli stammens store. Det hade varit hans livs styrkekälla. Och han hade nästan lyckats. Men så hade allt gått sönder. Han hade kastats ut ur stammen flämtande som en fisk på en torr sandstrand. Tydligen var inte hans chi, hans personliga gud, gjord för stora ting. Ingen kunde stiga utöver sin chis bestämmelse.” (s. 170-171)

Okonkwo sörjer inte enbart för egen del utan hela det nära och levande liv som hans stam haft och som nu är i upplösning. Chinua Achebe skildrar lyhört och levande livet innan koloniseringens tid och vad det nya styret kunde innebära för ursprungsbefolkningen, och det är samtidigt i minst lika hög grad en berättelse om individer som var och en lämnar tydliga avtryck. Chinua Achebe växte själv upp i Nigeria nära livet och historien han berättar.

Hans roman som kom ut 1958 på engelska har blivit en klassiker med stort inflytande. Romanen finns i vårt Bibliotek, men historien fortsätter i ytterligare två romaner, där man får följa hans familj framåt i tiden med, No longer at ease, 1960 och Arrow of God, 1964.

I vår upplaga av romanen finns ett förord av Per Wästberg som berättar mer om romanen och författaren, och boken avslutas med en uppsats av Don C. Ohadike, Igbofolkets kultur och historia.

Rosmarie

Norrtullsligan av Elin Wägner

Wägner, Elin. 2020. Norrtullsligan. Lund: Bakhåll. Originalutgåva 1908.

”Ingenting blir som man har tänkt sig det!” (s. 5), börjar Pegg sin berättelse.

Pegg (Elisabeth) hade andra drömmar om sitt liv, men börjar att arbeta som kontorist för att försörja sig. Det är alldeles i början av 1900-talet. Hon och tre andra unga kvinnor, som även de arbetar på kontor, flyttar in i en tvåa i ett av de nybyggda husen längs Norrtullsgatan i Stockholm. Pegg, Eva, Baby (Magnhild) och Emmy kallar sig Ligan. Vi får följa dem under den tid de bor tillsammans från slutet av september till mars nästa år.

De lever nära tillsammans och är bästa vänner. De delar sina svårigheter, gör allt för att hjälpa varandra och diskuterar öppet sina liv inom sin Liga. Deras inkomster är låga och de har svårt att försörja sig. Pegg har dessutom sin yngre bror att ta hand om. Den unga generationen av kvinnor som själva försörjer sig, som Ligan, bemöts ibland av total oförståelse och till och med förakt. Inom arbetslivet har de svårt att hävda sitt värde och att avvärja sexuella ofredanden.

Romanen är ett viktigt tidsdokument och skildringen blir levande med de unga kvinnorna som strävar, oroar sig, granskar, upprörs, diskuterar, kämpar, har roligt tillsammans, förälskar sig och i deras starka vänskap, ensamma i ett dåtida hårt samhälle.

Elin Wägners Norrtullsligan finns i vårt Bibliotek, liksom hennes några år senare roman Pennskaftet (den finns även här på bokbloggen), som handlar om kampen för kvinnlig rösträtt. Två klassiker som ger möjlighet till en tidsresa för att möta unga personer som lever under 1900-talets början och hoppas på en förändring av samhället.

Rosmarie

Litteraturbanken har Norrtullsligan som e-bok:
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/W%C3%A4gnerE/titlar/Norrtullsligan/sida/III/etext
Det är originalutgåvans text hos Litteraturbanken. I vårt Biblioteks utgåva är stavningen moderniserad.
(Hämtad 2022-09-29)

Litteraturbanken har en presentation om Elin Wägner:
https://litteraturbanken.se/författare/WägnerE
(Hämtad 2022-09-29)

Elin Wägner-sällskapet har källor med mer kunskap on författaren:
https://www.elinwagner.se
(Hämtad 2022-09-29)

Brown girl dreaming av Jacqueline Woodson

Woodson, Jacqueline. 2014. Brown girl dreaming. New York: Nancy Paulsen Books.

”How to listen #7

Even the silence
has a story to tell you
Just listen. Listen.” (s. 278)

Jacqueline berättar med korta minnesfragment om sin uppväxt, om barndomen i Greenville i South Carolina med morföräldrarna, syskonen och en mamma som separerat från hennes pappa, och flytten till Brooklyn i New York.

Minnesbilderna är nära och berörande, morfars skratt, mormors varma händer, den doftande trädgården, livet med syskonen, mamma och den starka släktkänslan, och senare uppbrottet och flytten från den södra delen av landet till den hårda och fattiga miljön i Brooklyn. Det är en personlig berättelse om en uppväxt, men med finns tiden, med Civil Rights Movement och Black Panthers under 1960- och 1970-talet. Familjen lever med orolig försiktighet i samhället.

I Author´s note berättar Jacqueline Woodson om betydelsen för henne av att minnas och formulera sina minnen, och med det både saknad och upptäckter. I arbetet med boken såg hon för första gången även tillbaka på hur hennes eget författarskap började ta form, i en tradition av muntligt berättande inom familjen. Sakta växer hennes självförtroende för sin egen röst som författare.

Minnesbilderna är skrivna i fri versform. Varje minne av situationer och detaljer är viktiga för henne. Det ger intensitet, tydlig närvaro och självbiografin blir verkligt personlig när berättaren stannar till i det som har varit de avgörande händelserna för henne. Varje ögonblick är stort författarskap.

Läs boken! Den finns i vårt Bibliotek. Kanske kan den inspirera dig att skriva om de minnen som är viktiga för dig i ditt eget liv? I vårt Bibliotek finns även Jacqueline Woodsons romaner Another Brooklyn, Hush och Närmar sig dig mjukt.

Boken har hyllats av många och belönades bland annat med National Book Award, när den kom ut 2014. Jacqueline Woodson utsågs 2018 till årets ALMA– pristagare – Astrid Lindgren Memorial Award. Priset utdelas för ett helt författarskap.

Rosmarie

Se och lyssna till Jacqueline Woodsons oförglömliga TED Talk: What reading slowly taught me about writing:
https://www.ted.com/talks/jacqueline_woodson_what_reading_slowly_taught_me_about_writing
(Hämtad 2022-02-08)

Jacqueline Woodsons hemsida, där hon berättar om sitt författarskap:
https://www.jacquelinewoodson.com
(Hämtad 2022-02-08)

Pedro Páramo av Juan Rulfo

Rulfo, Juan. 2005. Pedro Páramo. Ny utg. Stockholm: Lind & Co. Översättning: Karin Alin. Originaltitel: Pedro Páramo, 1955. Första svenska utgåva 1960.

Juan Preciado lovar sin mamma på hennes dödsbädd att söka upp sin pappa Pedro Páramo. Han beger sig till den avlägsna byn Comala. En åsnedrivare hjälper honom att hitta fram:

” – Nej, jag menar, vad har hänt med byn? Den ligger så ensam, som om den var övergiven. Det ser ut som om ingen människa bodde där.
– Inte bara ”det ser ut”. Det är så, herrn. Här bor ingen.
– Och Pedro Páramo?
– Pedro Páramo dog för många år sedan.”
(s. 14).

Juan vandrar in på den övergivna stadens kullerstensbelagda gator där ekon av personer som funnits verkar att ha dröjt sig kvar. De har alla haft en relation till Pedro Páramo. I det som var sökandet efter en förlorad far, växer bilden fram av en tid med hierarkier och utsatthet, och med Pedro Páramos maktmissbruk och övergrepp på kvinnor. Juan var ett av hans barn som han inte erkände, åsnedrivaren i en av de inledande scenerna ett annat, och det finns fler. I bakgrunden finns den långa våldsamma och blodiga revolutionen i Mexikos historia.

Historien berättas av de vålnader som en gång var personer i byn. Det är deras väv av enskilda rösters vittnesbörder som etsar sig fast. Juan Rulfo kan som ytterst få både beröra med sin berättelse och den magiska unika ton som griper tag i läsaren och stannar kvar. Jag läste romanen för flera år sedan, och tro mig, den fortsätter att beröra och uppmana till omläsning, som nu, ännu en gång.

Pedro Páramo anses vara ett av den latinamerikanska litteraturens mest inflytelserika verk. Juan Rulfos två enda skönlitterära verk, denna enda roman som kom ut 1955, på svenska 1960 och novellsamlingen El llano en llamas (Slätten i lågor), 1953, har varit inspirationskällor för författare som Gabriel García Márquez, Carlo Fuentes, Isabelle Allende och Julio Cortázar. Läs Anders Cullheds förord om författaren, verket och dess litteraturhistoriska betydelse.

Klassikern finns i vårt Biblioteket.

Rosmarie

Juan Rulfo var även en hängiven fotograf. Läs mer om honom och se fler av hans foton på BBC:s sida, varifrån den här fina bilden på honom är hämtad:

BBC. 2017. Juan Rulfo: The great Latin writer you may want to know about.
https://www.bbc.com/news/world-latin-america-39921471
(Hämtad 2021-12-09)

Villette av Charlotte Brontë

Brontë, Charlotte. 2015. Villette. Stockholm: Modernista. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling. Originaltitel: Villette, 1853, utgiven under pseudonymen Currer Bell.

Något har hänt i Lucy Snowes liv. Vi möter henne som ung, utan familj och utan historia. Tiden är mitten av 1800-talet. Hennes gudmor Mrs Bretton som lever ensam med sin son, har tagit hand om henne.

För att försörja sig får Lucy sedan en anställning som sällskapsdam. När hennes arbetsgivare avlider, är Lucy åter utan ett hem, utan inkomst och förtvivlad.

Under en lång promenad hem, i ensamhet över ett fält i en frostig vinternatt, väcks tanken på ett uppbrott:

”Jag skulle ha skrämts av att månen inte sken, ty det var bara med stjärnornas hjälp som jag kunde följa den dunkla stigen. Jag skulle ha skrämts ännu mer av den ovanliga närvaron av det som i natt lyste i norr, ett mysterium i rörelse – norrskenet. Men denna högtidliga främling påverkade mig på ett annat sätt än att skrämma mig. Den tycktes ge mig ny styrka. Jag fick en kraft av den kyliga, lätta bris som blåste längs dess väg. En djärv tanke väcktes inom mig. Min håg stärktes så att jag kunde ta den till mig.
– Lämna denna ödemark! blev jag uppmanad. Åk härifrån!
– Vart? frågade jag.”
(s. 51)

23 år gammal lämnar hon England för att resa till staden Villette i Frankrike. Hon får en anställning som lärare i engelska på en skola för unga kvinnor. Skolans rektor Madame Beck styr skolan med järnhand. Inget undgår henne. Lucy iakttar i smyg henne till och med regelbundet söka igenom hennes tillhörigheter.

”Ett deprimerande och svårt stycke har inlett varje ny sida jag slagit upp i mitt livs bok.” (s. 418), konstaterar Lucy. Romanen är hennes egen skoningslöst utlämnande berättelse om sig själv. Lågmält försöker Lucy att passa in i sin omgivning, men hon är samtidigt en person med ideal och värderingar som hon står upp för. Hennes ofrivilliga isolering under ett sommarlov kunde inte vara mer total, och den driver henne till utmattning och till slut en kollaps. Hon räddas mirakulöst av några få vänner och av sin egen starka förmåga att alltid söka efter en väg vidare.

På ett märkligt sätt återkommer personerna från England som tidigare varit viktiga i Lucys liv, nu i Villette. Berättelsen kring hennes gudmor Mrs Bretton, och hennes son som nu är läkare, vävs vidare. Lucy själv söker sin roll, utmanas och utvecklas i sina relationer, och möter kärleken.  

Det är en andlöst gripande historia, berättad av Lucy i all hennes skörhet och mänsklighet. Hon finner sin väg, trots egentligen mycket begränsade möjligheter att påverka sitt liv. Romanen är både modern och har samtidigt den gotiska romanens övernaturliga och magiska inslag. Det är en skildring av en kvinna som man aldrig glömmer.

Mitt favoritkapitel, XII Skrinet, berättar om den trädgård som finns bakom skolan. Den blir en hemlig tillflyktsplats för Lucy. En trädgårds dofter, blad och blommor, i ett stilla månsken eller fångad av skira solstrålar, har aldrig skildrats vackrare. Varje naturälskare som man läser kapitlet, förstår vad jag menar. Själv läste jag det i somras i en vildvuxen och förtrollad gammal trädgård.

Bakom historien finns egna erfarenheter hos Charlotte Brontë av att arbeta utomlands, i Bryssel, som lärare, och av en olycklig förälskelse.

Romanen kom ut 1853 under den manliga pseudonymen Currer Bell som författare. Den är unik i sin tid som psykologisk skildring, och i sin diskussion om kvinnlig självständighet och religionsfrihet. Villette blev hennes sista roman och kanske den roman som kom att vara närmast hennes eget liv. Det är en helt fantastisk roman, och som tyvärr inte har fått så mycket uppmärksamhet i Sverige. Den finns sedan 2015 i en fin nyöversättning av Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.

Kanske har Jamaica Kincaid i sin roman Lucy (som finns här på bokbloggen), inspirerats av Villette. Båda de unga kvinnorna lämnar sitt land för att konfronteras med ett nytt sammanhang och båda har en relation med en Paul.

Läs mer de skrivande systrarna Charlotte, Emily och Anne Brontë hos The Brontë Society:
https://www.bronte.org.uk/the-brontes-and-haworth
(Hämtad 2021-12-01)

Flera av deras romaner finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

En dag i Ivan Denisovitj liv av Alexandr Solzjenitsyn

Solženicyn, Aleksandr Isaevič. 2008. En dag i Ivan Denisovitjs liv. Ny utg. Stockholm: Bonnier. Översättning: Hans Björkegren. Originaltitel: Odin den Ivana Denisovitja, 1962. Första svenska upplaga 1963.

”Som alltid klockan fem på morgonen slog man revelj vid stabsbaracken – med hammare mot räls. Den korthuggna klangen trängde vagt genom fönsterrutorna, som täcktes av tumstjock is, och tonade genast bort – det var kallt och fångvaktaren hade inte lust att stå där och slå en lång stund.” (s. 17)

Ännu en dag börjar i Ivan Denisovitj Sjuchovs liv, han vaknar i fånglägret där han hittills har arbetat i åtta år. Det är en kall dag med minus tjugosju grader i början av januari 1951.

Den här dagen försöker han bli sjukskriven för sin värkande kropp, men beordras med de andra, att i kylan bygga en murad vägg. Fångarna är dömda till tjugofem års straff, oberoende vad de är anklagade för och själv är Ivan oskyldigt dömd. Det är mycket kallt, smutsigt, inga extra kläder är tillåtna och födan är knapp och ofattbar dålig. Fångarna övervakas, räknas och visiteras.

Kampen för att överleva präglar dem i allt: ”Också fångens tankar är ofria – de återvänder om och om igen till samma sak: hoppas att de inte upptäcker brödbiten i madrassen! /—/ hur har Caesar kommit över sina varma underkläder? Antagligen har han mutat någon på förvaringen, för var skulle han annars fått dem?” (s. 55).

Romanen är skriven med författarens egna smärtsamma erfarenheter av många år i fångläger.

Hans Björkegren som har översatt romanen, har även skrivit ett omfattande förord om Alexandr Solženicyns egna år i fångläger, den långa vägen till publiceringen av romanen och bemötandet av den, från att hyllas till att förbjudas och rensas ut från alla bibliotek, till att på nytt bemötas med respekt.

Romanen finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

Nobelstiftelsen sida om Alexandr Solženicyn:
https://www.nobelprize.org/prizes/literature/1970/solzhenitsyn/facts/
(Hämtad 2021-10-06)

Där man formulerat en motivering till Nobelpriset som han tilldelades 1970:

Prize motivation: “for the ethical force with which he has pursued the indispensable traditions of Russian literature.”

På Nobelstiftelsens sida finns även Alexandr Solženicyns egna levnadsberättelse:
https://www.nobelprize.org/prizes/literature/1970/solzhenitsyn/biographical/
(Hämtad 2021-10-06)

Lyssna till romanen som finns som följetong hos Sveriges radio:
https://sverigesradio.se/grupp/37130
(Hämtad 2021-02-25)

Romanerna om Patrick Melrose av Edward St. Aubyn

St. Aubyn, Edward. 2016. Romanerna om Patrick Melrose. 2 volymer. Stockholm: Albert Bonniers förlag. Översättning: Erik Andersson. Orginaltitel: The Patrick Melrose novels.

Patricks utsattes för övergrepp i barndomen. Det förföljer honom genom livet och utplånar nästan hans liv.

Patricks berättelse finns i fem romaner. I varje roman skildrar ett tidsavsnitt någon dag i Patricks liv från tidig barndom under 1960-talet fram till några år efter 2000.

Vi möter honom i den första romanen som femåring i något som skulle kunna vara en idyllisk sommarmiljö för brittisk överklass i Frankrike. Patrick är ett barn i total ensamhet, utan någon att vända sig till. Han bevittnar sin pappas våld och sadistiska beteende mot hans mamma, som glider in i ett beroende av psykofarmaka och alkohol. Hans pappa misshandlar honom och våldtar honom.

I de följande romanerna är Patrick ung vuxen och vuxen. Barndomens övergrepp har traumatiserat honom. Hans släcker ner sitt liv totalt med ett tungt drogberoende och lever ständigt nära ett livsavslut. Han lyckas bryta sitt missbruk och hans livsresa tar en vändning, med familj och egna barn, men det är en fortsatt kamp nu med alkoholmissbruk under en tid, på vägen till ett närvarande liv. Det är först vid trettio år som han för första gången vågar nämna övergreppen i barndomen, det blir till sin bäste vän sedan länge: ”jag vet bara att jag är trött på de här stålborstarna som gnor i skallen på mig” (volym 1, s. 338). Längre fram beskriver han att: ”Hans kropp var en kyrkogård av begravda känslor” (volym 2, s. 329).

Det är en levnadsberättelse som inte lämnar någon oberörd och som har en verklig bakgrund i Edward St. Aubyns eget liv. Han lever sig in i de fiktiva personernas förutsättningar, skiftar skickligt berättarperspektiv och har samtidigt ett avstånd som skarp iakttagare och det skapar levande situationer. Längre fram i romanerna kommer hans känsla för humor och ironi fram, och tragik och komik vävs samman.

De fem romanerna som kom ut mellan 1992 till 2011, finns samlade i två volymer, Romanerna om Patrick Melrose, som innehåller romanerna Glöm det, Dåliga nyheter, Visst hopp, Modersmjölk och Till sist. Romanerna betraktas redan som en brittisk klassiker. I vårt Bibliotek finns volymerna både på svenska och engelska.

Filmatiseringen av romanen 2019 blev en serie i fem delar som belönades med fyra BAFTA – British Academy of Film and Television Arts, bland annat till Benedict Cumberbatch för sin huvudroll i serien och romanförfattaren David Nicholls som skrivit manuset. Här kan man se några korta klipp på produktionsbolaget Showtimes officiella hemsida, utan att starta abonnemang:
https://www.sho.com/video/61325/patrick-melrose-about (Hämtad 2021-05-30)
Serien finns att se hos fler strömningstjänster. (Jag känner själv att jag inte vill se den efter den intensiva romanläsningen.)

Edward St. Aubyns hemsida:
http://www.edwardstaubyn.com (Hämtad 2021-05-30)

I en intervju av Ian Parker i The New Yorker, berättar Edward St. Aubyn om sitt liv och författarskap, bland annat: ”St. Aubyn was a dyslexic child, and is still a slow reader. “I think that’s affected my prose style,” he said. “I became very interested in the sound of words, and the rhythm of sentences, because it took me so long to get to the end of them.” Today, “if I can find an excuse not to read something, I’m very grateful.” – Ett hinder som förde med sig en uppmärksamhet och lyhördhet i hans eget författarskap.
Parker, Ian. 2014. Inheritance: how Edward St. Aubyn made literature out of a poisoned legacy. The New Yorker. 2 juni.
https://www.newyorker.com/magazine/2014/06/02/inheritance (Hämtad 2021-05-30)
Artikeln går att läsa reklamfinansierad med den här länken utanför skolans enheter.

Rosmarie

Ps! Just nu finns filmatiseringen i fem timslånga avsnitt på Sveriges televisions hemsida, tillgänglig till 2022-05-06:
https://www.svtplay.se/patrick-melrose
(Hämtad 2022-03-23)

© 2024 Östras bokblogg. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.