Östras bokblogg

Boktips från läsarna

Tag: Klassiker (page 1 of 3)

Gåvor av Ursula K. Le Guin

Le Guin, Ursula K. (2024). Gåvor. Lund: Palaver press. Översättning: Lena Jonsson. Originaltitel: Gifts, 2004. (Krönikor från västra kusten ; del 1-3)

“ ´Du måste visa din gåva, Orrec´, sa han. ´Om inte för mig så för andra. Du har inget val därvidlag. Att ha kraften är att tjäna den.´ “ (s. 84).

Orrecs far vill att han ska använda sin nedärvda gåva. Orrec känner sig både osäker om han verkligen har gåvan, men framför allt fasar han över vad den innebär. Hans klans gåva är tillintetgörandets gåva, en förmåga att med en enda blick förgöra varelser och natur. Hans far binder för hans ögon för att skydda omgivningen till dess Orrec lärt sig att använda sin gåva som den är avsedd.

 Andra klaner bär andra gåvor som påverkar och styr deras liv.

De lever i Uppländernas karga och dramatiska landskap, med ensligt belägna gårdar. Det är en feodal tid och man är på vakt mot varandra. Strider är inte ovanliga.

Gry som är Orrecs bästa vän sedan de var små, har kallandets gåva. I den tid och i det samhälle de lever ses hennes gåva som viktig för jakt, men det är inte så Gry vill använda sin gåva. Hon har en naturlig förmåga att kommunicera med de djur, som hon värnar och vårdar.

Orrecs far vill gifta bort honom och Grys mor vill gifta bort henne, i arrangerade äktenskap som de menar gynnar deras familjer.

Besökaren Emmon från Lågländerna, som tillfälligt stannar till, ger sig tid att lyssna till Orrecs och Grys berättelser. I det korta mötet hinner de få ett annat perspektiv på sina liv. Hur rätt är det med att tvingas in i de förutbestämda rollerna?

Orrec med sina förbundna ögon är helt beroende av andra beskrivningar och redogörelser för att kunna tolka omgivningen. Vikten av levande berättelser i våra liv är även ett centralt tema i handlingen. Orrecs mamma hör till de få som lärt sig läsa och skriva. Hon trollbinder alla med sina skrönor. Hon lär sin son att läsa och hon tillverkar böcker. Orrec blir en sann vän och beskyddare av berättandet: “Jag lever berättelsen och berättelsen lever i mig.” (s. 23). Han känner att hans liv formas genom berättelserna och att de ger händelser i historien möjlighet att leva vidare.

Ska Orrec och Gry acceptera sina roller eller söka egna vägar, och kanske till och med bryta upp från sina familjer?

Historien är ett oupphörligt fängslande äventyr och samtidigt en skildring av att vikten av att söka livets mening. Det är dessutom en roman om berättandets och lyssnandets vidunderliga kraft.

Gåvor är den första delen i trilogin Krönikor från Västra kusten, som följs av Röster och den avslutande delen Krafter. Samtliga delar i romanserien finns i vårt Bibliotek, där du dessutom hittar romanen Mörkrets vänstra hand och romanserien Övärlden.

Rosmarie

Läs mer om boken på förlaget Palaver press hemsida:
https://www.palaverpress.se/portfolio/gavor/
(Hämtad 2026-02-18)

Läs mer om författaren på förlaget Palaver press hemsida:
https://www.palaverpress.se/portfolio/ursula-k-le-guin/
(Hämtad 2026-02-18)

The Ursula K. Le Guin Foundations hemsida:
https://www.ursulakleguin.com
(Hämtad 2026-02-18)

Liken vi begravde av Lina Wolff

Wolff, Lina (2025). Liken vi begravde. Stockholm: Albert Bonniers förlag.

“  Vilka lik?
Prästen såg outgrundligt på mig.
–   Som jag sa, Jolly. Låt mig tänka. Och under tiden jag tänker, skriver du. Om byn. Om livet här. Om människor som din fostermor, vars öden ingen bryr sig om. Och du skriver om liken ni begravde.” (s. 29).

Systrarna lämnas två och tre år gamla till fosterföräldrar i Hörby. De får inte behålla sina förnamn, utan får andra namn av fosterföräldrarna, Jolly och Peggy. Vi får följa dem växa upp till unga vuxna. Bilskrot och grisavel är familjens inkomst. Det kan vara 1970-tal när berättelsen tar sin början.

Deras fosterfar är dominerande och grym. Peggy kan med sitt historieberättande förtrolla sin omgivning, och får till och med fosterfar att glömma allt bara för att få lyssna vidare.

När fosterfar avlider i en olyckshändelse, förändras fostermor i en ny egen friare tillvaro. En kvinnlig kärlek flyttar in, och snart även två flyktingar från Chile och blir en del av familjen, som nu är en betydligt varmare samvaro.

Morden på två barn, tvillingarna, medför en ihållande sorg och skräck i hela samhället. Fostermor är mycket berörd och blir en hämnare utanför lag och rättsväsende.

Det är en berättelse där våld, kärlek och mycket humor förenas i en oupphörligt fascinerande historia, svår att sluta läsa. Magiska inslag vävs omärkligt in i berättelsen, som får läsaren att tänka på den latinamerikanska romanens magiska realism. Lina Wolff är bland annat en fin översättare av författare som Samanta Schweblin och Gabriel García Márquez.

Det finns en skärpa i skildringen av hur livet kan vara i sitt sociala sammanhang där man växer upp, om fördomar om platser och hur krävande det kan kännas att byta miljö.

Lina Wolff har själv vuxit upp i Hörby. Det finns en värme för orten, men även ett svart barndomsminne i ett uppmärksammat mord på ett barn. Den erfarenheten finns med i barnamorden i den här fiktionen, om hur alla påverkas och om sorgen som stannar kvar i ett samhälle.

Det är även en roman om berättandets kraft och om att utvecklas till en författare. Peggy får alla att lyssna till sina historier och hennes berättelse om Victoria Benedictsson som levde en tid i Hörby, får hennes blivande man att förälska sig i henne. Antikvariatet och bokbussen blir viktiga för systrarna under uppväxten.

Jolly iakttar och dokumenterar. Det är hon som är berättelsens författare.

Romanen tilldelades Augustpriset som årets svenska skönlitterära bok 2025.

Boken finns i vårt Bibliotek. Låna och läs den. Du kommer inte att ha en enda tråkig minut.

Rosmarie

Läs mer om romanen och författaren på Albert Bonniers förlags hemsida:
https://www.albertbonniersforlag.se/bocker/287964/liken-vi-begravde/
(Hämtad 2026-02-17)

Almqvist, Erik Eje. 2025. Lina Wolff om flykten från Eslöv – och mot den spanska magin. Tidningen Vi 4.
https://www.vi.se/artikel/lina-wolff-om-flykten-fran-eslov-och-mot-den-spanska-magin
(Hämtad 2026-02-17)

Thunberg, Karin. 2019. Lina Wolff: “Nu måste jag börja leva lite också”. Vi läser 6: s. 18-25.
https://vilaser.se/lina-wolff-nu-maste-jag-borja-leva-lite-ocksa/
(Hämtad 2026-02-17)

Lina Wolffs Instagramsida:
https://www.instagram.com/linawolff_author/
(Hämtad 2026-02-17)

P4 Extra-gästen. Lina Wolff: Jag försöker ha respekt för mord. 2025. Sveriges radio, p4. 27 december, 15.29.
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/lina-wolff-jag-forsoker-ha-respekt-for-mord
(Hämtad 2026-02-17)

P1 Kultur Reportage. Lina Wolff om att växa upp i skuggan av Helénmordet. 2025. Sveriges radio, p1. 3 september, 15.56.
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/lina-wolff-om-att-vaxa-upp-i-skuggan-av-helenmordet
(Hämtad 2026-02-17)

Lyssna till Lina Wolff berätta om sitt arbete som översättare och författare:
Sommar & Vinter i P1. 2023. Lina Wolff. Sveriges radio, p1. 9 juli, 07.00.
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/lina-wolff-sommarpratare-2023
(Hämtad 2026-02-17)

Ligan : Klarakvarterens blodsystrar eller ”En märklig explosion av kvinnlig intelligens” av Fatima Bremmer

Bremmer, Fatima (2025). Ligan: Klarakvarterens blodsystrar eller ”En märklig explosion av kvinnlig intelligens”. Stockholm: Bokförlaget Forum

”Med bestämda steg går hon [Célie Brunius] rakt in i stadskroppens bultande hjärta. Klarakvarteren. Kända som den enda delen av Stockholm som aldrig sover. En helt egen provins med ett eget temperament.” (s. 21)

Det är precis i början av 1900-talet. I Klarakvarteren bredvid den nya Centralstationen, vägen ut i världen, finns den svenska pressens stora dagstidningar tätt samlade, Stockholms-Tidningen, Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Aftontidningen. Det är en ny era och journalistik har blivit en maktfaktor. Andra länders stora dagstidningar är viktiga för bevakningen och språkkunskaper är nödvändiga på redaktionerna.

Célie Brunius blir en av Sveriges första kvinnliga reportrar. Hon har, som flera andra kvinnliga journalister, fått börja med andra uppgifter på redaktionen. Mellan åren 1907 och 1910 börjar kvinnor att få anställningar inom media, men de är än så länge få. Det finns 10-12 kvinnliga reportrar i hela Stockholm. De skriver ofta under signatur eller pseudonym. Det finns ett motstånd mot kvinnor inom tidningsvärlden, men en del redaktörer vill möta sina kvinnliga läsare och med dem även få tillgång till en annonsmarknad som vänder sig till kvinnor.

Célie Brunius på Svenska Dagbladet och tre andra kvinnliga ”pennskaft”, Gerda Marcus och Ellen Rydelius på Dagens Nyheter samt Agnes Byström på Stockholms Dagblad, blir de fyra första journalisterna i Ligan, som de kallar sig. De stöttar varandra och mellan dem kommer det att finnas en livslång vänskap.

Vi kommer även att få möta journalisterna Elin Brandell, Elisabeth Krey, Ester Blenda Nordström, Vera von Kraemer, Ellen Landquist och Elin Wägner. I den historiska utvecklingen, finns var och en av dem med som individer i sina arbetsliv, men även med erfarenheter från barndom, förälskelse och svårigheter, i en tid med begränsningar för kvinnor.

De lever genom stora samhällsförändringar och två världskrig, och är med och förändrar journalistiken med socialt engagemang och internationellt arbete.

Vid sidan av det journalistiska arbetet, skriver flera av dem böcker. Bland de uppmärksammade och nu kanske bortglömda böckerna finns Ellen Landquist roman Suzanne, 1915, som skildrar studentlivet i Uppsala ur en ung kvinnas perspektiv, Ellen Rydelius Rom på 8 dagar, 1925, som betraktas som den första svenska guideboken, och inte minst Elin Wägners romaner och debattböcker om kvinnors villkor, fredsfrågor och miljöfrågor.

Gerda Marcus blev Rädda Barnens första generalsekreterare. Hon räddade tusentals personer under andra världskriget, genom modigt och outtröttligt arbete. Varför nämns inte hennes insatser i våra historieböcker?

Romanen är en fantastisk beskrivning av Stockholm, Sverige, världen och tiden, men framför allt en levande skildring av några kvinnor som man upplever att man hinner komma nära, saknar när man stänger boken och aldrig glömmer.

Bakom boken finns ett imponerande arbete med källor, som finns nämnda i en omfattande källförteckning och i författaren tack.

Läs den här boken! Den finns i vårt Bibliotek. Boken borde ha uppmärksammats för Augustpriset i år. Fatima Bremmer tilldelades 2017 Augustpriset för årets bästa fackbok för Ett jävla solsken : en biografi om Ester Blenda Nordström.

Rosmarie

Läs mer om boken och författaren på Bokförlaget Forums hemsida:
https://www.forum.se/bocker/276368/ligan/
(Hämtad 2025-11-11)

Läs mer om personerna i boken i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon:
https://skbl.se
(Hämtad 2025-11-11)

Litteraturbanken, kan man läsa mer om Ester Blenda Nordström, Vera von Kraemer, Ellen Landquist och Elin Wägner, samt texter och böcker av författarna:
litteraturbanken.se
(Hämtad 2025-11-11)

Utflykt till Hanging Rock av Joan Lindsay

Lindsay, Joan. 2022. Utflykt till Hanging Rock. Lund: Palaver press. Översättning: Maria Lundgren. Originaltitel: Picnic at Hanging Rock, 1967.

“Alla höll med om att det var en perfekt dag för utflykten till Hanging Rock  en skimrande sommarmorgon, varm och stilla” (s. 9). Det är Valentindagen år 1900 på Appleyard College, en internatskola för unga kvinnor. Eleverna är upptagna med de efterlängtade Valentinkorten med hälsningar. Korten avspeglar även varje elevs popularitet. Viktiga känslor och relationer för varje elev, men de vet att Mrs. Appleyard, skolans rektor, ogillar Sankt Valentin.

Vagnarna är framkörda och det blir dags för den årliga utflykten. Mrs. Appleyard, som är känd för sin disciplin, manar inför avfärden: “Låt mig än en gång påminna er om att själva berget är oerhört farligt och att ni under inga omständigheter får ge er av på några tanklösa okvinnliga upptäcktsfärder” (s. 15).

De stannar för picknick, nära berget. Det är en stund i den vilda naturen, och de är omgivna av växter, insekter, ödlor och ormar. Solens varma sken lyser över dem och de iakttar molnens förändringar. De konstaterar att ingen av dem har en klocka.

Miranda, Irma, Marion och Edith beger sig in i skogsområdet mot berget. Landskapet känns för varje steg alltmer lockande och förtrollande. En plötslig trötthet övermannar dem och de somnar. När Edith vaknar är de andra redan på väg bort, och de berörs inte av hennes vädjanden och rop. Hon rusar i skräck, skrikande tillbaka mot utflyktssällskapet. Det visar sig att även en lärare saknas.

Man startar sökningar efter de tre eleverna och läraren. Det blir en polisutredning. Tidningarna fylls av nyheten. Men, trots alla insatser och uppmärksamheten, så förblir de saknade försvunna, utom Irma som hittas en dryg vecka senare vid klippan i ett mycket försvagat tillstånd. Vare sig Irma eller Edith kan minnas något. 

“Osett, obemärkt, fortsatte utflyktens mönster att mörkna och breda ut sig.” (s. 135)

Oron sprider sig. Föräldrar avslutar sina döttrars skolgång. Personal slutar. Dramat fortsätter i händelserna efter kvinnornas försvinnande i berättelsens upptakt. Vad hände? Bestämde de sig för att rymma, var de utsatta för ett brott eller en övernaturlig händelse i den förtrollande naturmiljön?

Berättelsen utspelar under en kort tid, med noggrant angivna datum och får en dokumentär inramning med återgivna vittnesmål till kriminalpolisen. Allt avslutas med en (fiktiv) tidningsartikel tretton år senare om händelserna.

“Mina läsare får själva avgöra om Utflykt till Hanging Rock är en verklig eller uppdiktad historia.”, skriver författaren i romanens prolog.

Romanens sista kapitel ströks innan boken publicerades, men gavs ut efter författarens död, The secret of Hanging Rock,1987. Läser man det sista kapitlet, så får man kanske en pusselbit till om händelserna.

Det är en oavbrutet spännande historia, men även en berättelse om en historisk tid och social miljö, som med en kortfattad svepande skildring av händelser och levnadsöden fascinerar. Kontrasten mellan den organiserade miljön och den omgivande naturen är en dramatisk fond för händelseutvecklingen.

Romanen är en klassiker. Många har sett Peter Weirs filmatisering från 1975. Först 2022 kom den ut i svensk översättning. Maria Lundgrens översättning, utsågs till årets bästa översättning. Längst bak i boken finns ett efterord om romanen av Maria Lundgren och förläggaren Pernilla Ståhl, med källor för vidare läsning.

Boken finns i vårt Bibliotek. Det här är en beroendeframkallande bok, som du nog kommer att vilja låna på nytt.

Rosmarie

Interview with Joan Lindsay, author of Picnic at Hanging Rock, troligen från 1973-1974, The Eldritch Archives
https://www.youtube.com/watch?v=FGDkFNSoFSQ
(Hämtad 2024-12-04)

Picnic at Hanging Rock. The National Library of Australia lämnar i sitt digitala klassrum för studenter en geografisk och kulturell bakgrund om romanen:
https://www.nla.gov.au/digital-classroom/year-7/cultural-perspectives-literature/literature-joan-lindsay-picnic-hanging#
(Hämtad 2024-12-04)

Mulberry Hill. National Trust förvaltar Joan Lindsays hem:
https://www.nationaltrust.org.au/places/mulberry-hill/
(Hämtad 2024-12-04)

Läs mer om boken på det svenska förlaget Palaver press hemsida:
https://www.palaverpress.se/portfolio/utflykt-till-hanging-rock-av-joan-lindsay/
(Hämtad 2024-12-04)

Ancillary justice av Ann Leckie

Leckie, Ann. 2013. Ancillary justice. London: Orbit

Breq har tillfälligt landat på den iskalla och avlägsna planeten Nilt. I snön upptäcker hon en övergiven, nedkyld och skadad person. Det visar sig vara en löjtnant från den besättning på det rymdskepp som hon hade tjugo år tidigare, Seivarden, som då inte stod henne särskilt nära.

Breq är en ensam överlevare. Tidigare var hon rymdskeppet Justice of Thoren, en artificiell intelligens som härskade över tusentals soldater (ancillary staff), innan det förstördes. Nu är hon en liten skärva av det hon varit, en AI i en bräcklig mänsklig kropp.

”It makes the history hard to convey. Because still, ”I” was me, unitary, one thing, and yet I acted against myself, contrary to my interests and desires, sometimes secretly, deceiving myself as to what I knew and and did. And it´s difficult for me even now to know who performed what actions, or knew which information. Because I was Justice of Toren. Even when I wasn´t. Even if I´m not anymore.” (s. 207–208).

Breq reflekterar: ”Or is anyone´s identity a matter of fragments held toghether by convenient or useful narrative, that in ordinary circumstances never reveals itself as a fiction? Or is it really a fiction?” (s. 207).

Vi befinner oss några tusen år in i framtiden och vi får följa Breq i tillbakablickar i imperiet Radch tjänst och som ensam i sin nutid.

Det allt mäktigare imperiet Radch har kolonialiserat många planeter.

”Imagine your whole life aimed at conquest, at the spread of Radchaai space. You see murder and destruction on an unimaginable scale, but they see the spread of civilization, of Justice and Propriety, of Benefit for the universe. The death and destruction, these are unavoidable by-products of this one, supreme good. (s. 103).

Vändpunkten i Breqs historia blir på planeten Shis´urna som nu, efter en blodig historia, ingår i imperiet Radch. Breq ansvarar för säkerheten i distriktet Ors som löjtnant Awn leder. Löjtnant Awn skull egentligen ha lämnat sitt uppdrag för länge sedan, men prästen i templet vill gärna att hon fortsätter sitt fredliga arbete. Imperiets härskare Anaander Mianaai kommer på besök. En katastrof inträffar och även Breqs tillvaro krossas.

När vi möter Breq i sin nutid är hon en ensam flykting. Seivarden som hon räddat blir hennes vän i en komplicerad relation och hennes följeslagare genom berättelsen.

Breq ser nu som sitt enda uppdrag att bekämpa den mäktige härskaren Anaander Mianaai, som uppträder i flera skepnader. Det är en livsfarlig kamp som hon har framför sig. Hon är en varelse som programmerats av den hon strider mot och det medför att hon samtidigt tvingas att vara sin egen fiende och en ofrivillig fiende för dem hon inte vill skada. Anaander Mianaai kan fortfarande styra hennes handlingar.

Det är en oupphörligt fängslande och spännande historia. Karaktärerna och deras relationer är väl tecknade och stannar kvar i minnet efter berättelsens slut.

Romanen lyfter fler frågor. Alla i romanen är en hon och kön saknar betydelse. Den diskussion om AI-skapad varelse och mänsklig varelse som finns med, känns om möjligt mer aktuell idag än när boken kom ut för tjugo år sedan.

Ancillary justice belönades med Hugo Award, Nebula Award, BSFA Award och Arthur C. Clarke Award, samt Locus Award för bästa debutroman. Den är en klassiker inom science fiction. Tyvärr är den ännu inte översatt till svenska.

Boken finns i vårt Bibliotek. Handlingen fortsätter i de två romanerna Ancillary sword, 2015, och Ancillary mercy, 2016.

Rosmarie

Läs mer om Ann Leckie och hennes böcker på hennes hemsida:
https://annleckie.com
(Hämtad 2024-05-15)

Siddhartha av Hermann Hesse

Hesse, Hermann. 2012. Siddhartha: en indisk berättelse. Ny utg. Stockholm: Bonnier pocket. Översättning: Nils Holmberg. Originalutgåva 1922.

Siddhartha växer upp i en priviligierad och välbeställd tillvaro. Han är älskad av sin familj och sina vänner. Hans far är brahman. Han har alla möjligheter att utforska livet genom att delta i de visas samtal och ägna sig åt kontemplation. Men, Siddhartha känner ändå en tomhet.

”Bodde då inte Atman inom honom, flöt då inte urkällan i hans eget hjärta? Det var denna man måste finna, urkällan i ens eget jag, det var denna man måste göra till sin. Allt annat var endast sökande, omvägar, villovägar. (s. 9)

Han beslutar sig för ett bryta upp från sitt barndomshem och bege sig ut på en livets vandring för att söka tillvarons mening. Barndomsvännen Govinda, Siddharthas närmaste vän, följer med honom.

De lever i sträng askes hos samanerna och skänker bort allt de äger, till och med sina kläder. Känslan av att inte ha funnit livets mening finns kvar. Siddharta: ”Vi finner tröstegrunder, vi finner bedövningsmedel, vi lär oss konster som vi bedrar oss med. Det väsentliga, vägarnas väg, finner vi dock inte.” (s. 20)

De fortsätter sin färd och möter Gotama (Gautama), den historiske Buddha, med sina lärjungar. Govinda stannar kvar, men Siddhartha känner att han behöver fortsätta sitt sökande.

Siddhartha förälskar sig i Kamala. Han blir verksam som affärsman och får ett materiellt rikt liv, men åren som går i den nya tillvaron, känns tomma. Återigen lämnar han allt.

När Siddhartha för tjugo år sedan lämnade sitt föräldrahem, passerade han en flod. Färjkarlen Vasuveda arbetar kvar och han bjuder in Siddhartha att bo och arbeta med honom. I det enkla och stilla livet börjar Siddhartha att känna ro och en kärlek till allt. Känslor som är nya för honom.

En tragedi med Kamalas dödsfall, innebär att Siddhartha får kännedom om att han har en son. Far och son är som främlingar. När sonen lämnar Siddhartha utan avsked, är han förtvivlad. Vasuveda får Siddhartha att inse att han måste släppa det känslomässiga greppet om sin son. Sonen behöver få söka sin egen livsväg och göra sina egna erfarenheter, precis som sin far.

Vasuveda ber Siddhartha att lyssna till floden. Ljuden i floden, ”Tillsammans bildade det varats flod, livets musik.” (s. 136)

”I detta ögonblick upphörde Siddhartha att kämpa med ödet, upphörde att lida. I hans ansikte lyste glädjen över det vetande, som ingen vilja längre spjärnar emot; det vetande, som känner fullkomningen, som har uppgått i varats flod, i livets ström, villig att lida och glädjas med allt annat, överlämnad åt strömmen, tillhörig enheten.” (s. 136)

Siddhartha och Govinda möts på nytt. Efter det långa uppehållet och livets genomlevda hårda erfarenheter, säger Siddhartha till sin käre vän: ”ty den är min bästa tanke. Den lyder så: av varje sanning är motsatsen lika sann.” (s. 142.), att det alltid finns en föränderlig mångfald, och att han känner att den så kallade verkligheten och evigheten finns i ett nu.

Läs en underbar och avskalad berättelse om en mans liv, och om hans iakttagelser och tankar som kanske även vi behöver reflektera över i våra egna liv.

Romanen finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

Bildningsbyrån – tänka mot strömmen: Hermann Hesse – världens första hippie. 2022. Utbildningsradion
https://urplay.se/program/227794-bildningsbyran-tanka-mot-strommen-hermann-hesse-varldens-forsta-hippie
Tillgänglig till 30 juni 2026.
(Hämtad 2024-03-20)

Mio, min Mio av Astrid Lindgren

Lindgren, Astrid. 2020. Mio, min Mio. 15. uppL. Stockholm: Rabén & Sjögren. Illustrationer: Johan Egerkrans. Originalutgåva 1954.

Bo Vilhelm Olsson, 9 år, försvinner spårlöst från sitt hem.

Det är Bo själv som berättar. Hans liv är mycket ensamt, trist och kärlekslöst i en fosterfamilj i Vasastan i Stockholm.

En ensam oktoberkväll på en parkbänk, visar sig märkliga tecken och en ande för honom till Landet i fjärran.

Hans ensamma och dystra tillvaro, blir istället i Landet i fjärran, ett liv i ljus, glädje och med kärleksfullhet i en vacker blomstrande sommartid.

Han möts av sin pappa Konungen, som kallar honom Mio. Hans vänner från den tidigare tillvaron verkar bekanta i dem han möter nu.

Men, det finns ett hotande mörker som alla känner av, med riddar Katos i Landet utanför. Riddar Katos har som envåldshärskare byggt ett skräckvälde som berör alla. Barn försvinner. Naturen och landskapet är förött. En tung och förlamande sorg finns över hela landet.

Mios bäste vän Jum-Jum berättar för Mio, att Mio är väntad och har ett uppdrag som alla känner till sedan länge att ta strid mot riddar Katos.

”Jag visste att jag måste in i det där mörkret. Men ändå var jag inte så rädd längre. Nu när jag visste att det var bestämt sedan tusen och tusen år att jag skulle genom den där mörka porten, så kände jag mig modigare. Jag tänkte att det fick gå hur det ville. Jag skulle kanske aldrig komma tillbaka, men jag ville inte vara rädd mer.” (s. 71)

Mio och Jum-Jum beger sig ut på en livsfarlig färd.

Deras mod och vilja att besegra despoten riddar Katos, får både djur och natur att sluta upp vid deras sida.

”Bryr sig stjärnorna om, ifall man spelar för dem, det undrar jag just? Jag frågade Nonno, och han sa att han trodde det. Och då satte vi oss upp omkring elden och plockade fram våra flöjter och spelade en kort liten stump för stjärnorna.” (s. 44).

Mios berättelse och omsorg omfattar såväl personer som djur och natur en helhet att värna i allt sitt liv, och oändliga rikedom och skönhet.

Det är en spännande och dramatisk berättelse att älska och en saga som lämnar ett viktigt budskap.

En annan illustratör, Lars Egerkrans har tolkat berättelsen med nya minnesvärda bilder, liksom Ilon Wiklands underbara bilder för alltid är, men kanske känns Mios ensamhet tydligare här i Lars Egerkrans bildvärld.

Romanen finns i vårt Bibliotek, både med Ilon Wiklands och Johan Egerkrans illustrationer.

Rosmarie

Förlaget Rabén & Sjögrens presentation av boken med en ny illustratör:
https://www.rabensjogren.se/196062-mio-min-mio-i-nyutgava-med-illustrationer-av-johan-egerkrans
(Hämtad 2024-02-20)

Johan Egerkrans Instagram:
https://www.instagram.com/johan_egerkrans_illustrator/
(Hämtad 2024-02-20)

Fler böcker av Johan Egerkrans utgivna av B. Wahlströms förlag: 
https://www.wahlstroms.se/forfattare/johan-egerkrans/
(Hämtad 2024-02-20)

Allt går sönder av Chinua Achebe

Achebe, Chinua. 2014. Allt går sönder. 3. utg. Stockholm: Tranan. Översättning: Ebbe Linde ; förord: Per Wästberg. Originaltitel: Things fall apart, 1958.

”Okonkwos namn var känt i alla nio byarna och vida däromkring. Hans berömmelse vilade på egna bedrifter.” (s. 23), börjar skildringen om Okonkwo som hör till ursprungsbefolkningen Igbo i Nigeria. Tiden är slutet av 1800-talet.

Det är en berättelse om Okonkwo under några år i hans liv, hans familj med hustrur och barn, vänner och berättelsen om ett helt samhälles liv med samhällsstruktur, tro, kultur och levnadsvillkor.

Okonkwos förhållande till sin far, är komplicerat och rädslan för faderns fattiga och utsatta situation, skapar hos Okonkwo en rädsla för att själv misslyckas och inte passa in, och en längtan efter makt. Han inordnar han sig i vad han tror att samhället förväntar sig av honom. Han är hård mot hustrur och sina barn. Han får även tillsägelser i stammen för sin grymhet. Det ofattbara händer att han går med på att döda ett barn han älskar, av andras förväntan.

Den första tiden av den brittiska koloniseringen av Nigeria påbörjas, med en annan kyrka, skola och nya makthavare. Det innebär hårda motsättningar, men även att flera lockas av vad som erbjuds av andra möjligheter för ett eget liv.

Okonkwos son lämnar honom och platsen i stammen, som förväntas vara den självklara fortsättningen. Han vill söka sig en egen väg, och utbildning som finns hos de nya makthavarna.

Samhället förändras dramatiskt, och Okonkwo kan inte acceptera upplösningen av den kultur och samhällsstruktur som har varit hans värld. Han är inte längre den person som alla lyssnar till och vars beslut alla följer, utan en tidigare makthavare, nu utan inflytande.

”Hans levnad hade behärskats av en enda stor traktan – att bli stammens store. Det hade varit hans livs styrkekälla. Och han hade nästan lyckats. Men så hade allt gått sönder. Han hade kastats ut ur stammen flämtande som en fisk på en torr sandstrand. Tydligen var inte hans chi, hans personliga gud, gjord för stora ting. Ingen kunde stiga utöver sin chis bestämmelse.” (s. 170-171)

Okonkwo sörjer inte enbart för egen del utan hela det nära och levande liv som hans stam haft och som nu är i upplösning. Chinua Achebe skildrar lyhört och levande livet innan koloniseringens tid och vad det nya styret kunde innebära för ursprungsbefolkningen, och det är samtidigt i minst lika hög grad en berättelse om individer som var och en lämnar tydliga avtryck. Chinua Achebe växte själv upp i Nigeria nära livet och historien han berättar.

Hans roman som kom ut 1958 på engelska har blivit en klassiker med stort inflytande. Romanen finns i vårt Bibliotek, men historien fortsätter i ytterligare två romaner, där man får följa hans familj framåt i tiden med, No longer at ease, 1960 och Arrow of God, 1964.

I vår upplaga av romanen finns ett förord av Per Wästberg som berättar mer om romanen och författaren, och boken avslutas med en uppsats av Don C. Ohadike, Igbofolkets kultur och historia.

Rosmarie

Norrtullsligan av Elin Wägner

Wägner, Elin. 2020. Norrtullsligan. Lund: Bakhåll. Originalutgåva 1908.

”Ingenting blir som man har tänkt sig det!” (s. 5), börjar Pegg sin berättelse.

Pegg (Elisabeth) hade andra drömmar om sitt liv, men börjar att arbeta som kontorist för att försörja sig. Det är alldeles i början av 1900-talet. Hon och tre andra unga kvinnor, som även de arbetar på kontor, flyttar in i en tvåa i ett av de nybyggda husen längs Norrtullsgatan i Stockholm. Pegg, Eva, Baby (Magnhild) och Emmy kallar sig Ligan. Vi får följa dem under den tid de bor tillsammans från slutet av september till mars nästa år.

De lever nära tillsammans och är bästa vänner. De delar sina svårigheter, gör allt för att hjälpa varandra och diskuterar öppet sina liv inom sin Liga. Deras inkomster är låga och de har svårt att försörja sig. Pegg har dessutom sin yngre bror att ta hand om. Den unga generationen av kvinnor som själva försörjer sig, som Ligan, bemöts ibland av total oförståelse och till och med förakt. Inom arbetslivet har de svårt att hävda sitt värde och att avvärja sexuella ofredanden.

Romanen är ett viktigt tidsdokument och skildringen blir levande med de unga kvinnorna som strävar, oroar sig, granskar, upprörs, diskuterar, kämpar, har roligt tillsammans, förälskar sig och i deras starka vänskap, ensamma i ett dåtida hårt samhälle.

Elin Wägners Norrtullsligan finns i vårt Bibliotek, liksom hennes några år senare roman Pennskaftet (den finns även här på bokbloggen), som handlar om kampen för kvinnlig rösträtt. Två klassiker som ger möjlighet till en tidsresa för att möta unga personer som lever under 1900-talets början och hoppas på en förändring av samhället.

Rosmarie

Litteraturbanken har Norrtullsligan som e-bok:
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/W%C3%A4gnerE/titlar/Norrtullsligan/sida/III/etext
Det är originalutgåvans text hos Litteraturbanken. I vårt Biblioteks utgåva är stavningen moderniserad.
(Hämtad 2022-09-29)

Litteraturbanken har en presentation om Elin Wägner:
https://litteraturbanken.se/författare/WägnerE
(Hämtad 2022-09-29)

Elin Wägner-sällskapet har källor med mer kunskap on författaren:
https://www.elinwagner.se
(Hämtad 2022-09-29)

Brown girl dreaming av Jacqueline Woodson

Woodson, Jacqueline. 2014. Brown girl dreaming. New York: Nancy Paulsen Books.

”How to listen #7

Even the silence
has a story to tell you
Just listen. Listen.” (s. 278)

Jacqueline berättar med korta minnesfragment om sin uppväxt, om barndomen i Greenville i South Carolina med morföräldrarna, syskonen och en mamma som separerat från hennes pappa, och flytten till Brooklyn i New York.

Minnesbilderna är nära och berörande, morfars skratt, mormors varma händer, den doftande trädgården, livet med syskonen, mamma och den starka släktkänslan, och senare uppbrottet och flytten från den södra delen av landet till den hårda och fattiga miljön i Brooklyn. Det är en personlig berättelse om en uppväxt, men med finns tiden, med Civil Rights Movement och Black Panthers under 1960- och 1970-talet. Familjen lever med orolig försiktighet i samhället.

I Author´s note berättar Jacqueline Woodson om betydelsen för henne av att minnas och formulera sina minnen, och med det både saknad och upptäckter. I arbetet med boken såg hon för första gången även tillbaka på hur hennes eget författarskap började ta form, i en tradition av muntligt berättande inom familjen. Sakta växer hennes självförtroende för sin egen röst som författare.

Minnesbilderna är skrivna i fri versform. Varje minne av situationer och detaljer är viktiga för henne. Det ger intensitet, tydlig närvaro och självbiografin blir verkligt personlig när berättaren stannar till i det som har varit de avgörande händelserna för henne. Varje ögonblick är stort författarskap.

Läs boken! Den finns i vårt Bibliotek. Kanske kan den inspirera dig att skriva om de minnen som är viktiga för dig i ditt eget liv? I vårt Bibliotek finns även Jacqueline Woodsons romaner Another Brooklyn, Hush och Närmar sig dig mjukt.

Boken har hyllats av många och belönades bland annat med National Book Award, när den kom ut 2014. Jacqueline Woodson utsågs 2018 till årets ALMA– pristagare – Astrid Lindgren Memorial Award. Priset utdelas för ett helt författarskap.

Rosmarie

Se och lyssna till Jacqueline Woodsons oförglömliga TED Talk: What reading slowly taught me about writing:
https://www.ted.com/talks/jacqueline_woodson_what_reading_slowly_taught_me_about_writing
(Hämtad 2022-02-08)

Jacqueline Woodsons hemsida, där hon berättar om sitt författarskap:
https://www.jacquelinewoodson.com
(Hämtad 2022-02-08)

© 2026 Östras bokblogg. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.