Tracy och jag – den genom romanen namnlösa berättaren, möts som barn och förenas i en egen värld av sin gemensamma passion för dans och musik. Det är framför allt de äldre glamorösa filmmusikalerna med perfekt koreograferade steg, och artister som Fred Astaire som fängslar dem. Musik och dans som världen omkring dem har lämnat.
De växer upp i ett fattigt område i norra Londons utkant. Vi möter dem som barn alldeles i början av 1980-talet och får följa med i deras liv in i 2000-talet. De är oskiljaktiga som systrar, ensamma i sin nära omgivning och har båda komplicerade förhållanden till sina föräldrar. Tracy är kreativ, rolig, målmedveten och tvekar inte att utmana och reta sin omgivning. Jag – berättaren, är mer försiktig och mer av en iakttagare. Det är berättarens berättelse om sitt eget liv.
Vänskapen mellan dem är inte utan problem och bryts helt i tonåren. Tracy når sitt mål att bli musikalartist och får biroller i West End. Berättaren blir en av världsartisten, den beundrade sång- och dansstjärnan Aimees assistenter. Hon följer med Aimee världen över under turnéer, och flyttar med Aimee mellan hennes hem i London och New York. Aimee inleder ett välgörenhetsprojekt i en by i ett land i västra Afrika. Aimees idealism och impulsivitet blir en kontrast mot byns verkliga behov. Berättaren följer upp projektet på plats i vardagen i byn, hon får vänner och hennes värderingar sätts på prov.
Berättarens förhållande till sin mamma är knappt. Mammans stora politiska samhällsengagemang står i kontrast mot hennes bristande förmåga att möta andra nära i vardagen, och relationen mellan mamma och dotter är nästan obefintlig.
Många år efter uppbrottet mellan Tracy och berättaren, söker Tracy upp berättarens mamma. Långsamt krackelerar och förnyas berättarens egna livssituation. Hon behöver omvärdera mycket och lyssna in sitt eget liv.
Handlingen rör sig fascinerande över tid, relationer och geografiska områden, omväxlande i nutid och i tillbakablickar. Frågor om kolonialism, ras, levnadsvillkor, medmänsklighet, engagemang och livshållning vävs in i berättelsen. Den personliga rösten får allt att smälta samman i skildringen av hennes livsresa.
Jag-formen i berättelsen berör, även i berättarens blindhet inför sig själv, men det är framför allt den tydliga egna rösten som får handlingen att skälva och hennes liv att mejsla sig in i ens sinne. Det här är en helt fantastisk berättelse om en persons livsväg.
Romanen finns i vårt Bibliotek både på svenska och engelska. Titeln Swing time har den fått behålla på svenska. Läs den! Zadie Smith är en skicklig samhällsskildrare, lyhörd för relationer och existentiella frågor – och har en fin känsla för berättelsens magi.
Rosmarie
Zadie Smiths hemsida:
http://www.zadiesmith.com (Hämtad 2021-05-04)
