Strömberg, Sara (2025). Sot. Stockholm: Modernista
En känd modedesigner faller från en balkong på ett exklusivt hotell i Åre. Det blir början på en serie av händelser i omgivningen, som kommer att engagera journalisten Vera Bergström. Var det ett mord eller ett självmord?
En man dör genom en sprängning i sin eka ute på sjön vid sin stuga.
Psykologen Mikael beger sig till sin ensligt belägna sommarstuga. Han hittar en illa skadad kvinna som inte vill att han tillkallar hjälp och som inte vill röja sin identitet.
Vera söker ledtrådar och svar, genom att kartlägga relationer och offrens förflutna. Händelser långt tillbaka i tiden finns med i händelseutvecklingen i nutid.
Livet har förändrats dramatiskt på ett personligt plan både för Vera och Mikael, som växelvis finns med och berättar i egna kapitel. Vera i sextioårsåldern, har flyttat ihop med sin kärlek och delar sin tillvaro med honom, efter år av ensamhet. Mikael har, mot sin vilja, blivit lämnad av sin hustru. Båda har svårigheter med att finna sig tillrätta i sina förändrade livssituationer.
Vera är en passionerad journalist med en detektivs egenskaper. Berättelsen är en bladvändare. Den lokala förankringen ger en atmosfär för berättelsen. Det är många som känner Vera. Den jämtländska naturen är en underbar fond och i sig något att längta efter i sin skönhet och karaktär.
Sot är den fjärde romanen om Vera, och den första jag läser om henne. Vera är en personlighet som väcker min nyfikenhet och jag följer henne gärna bakåt i tiden i tidigare romaner och ser fram emot en fortsättning i hennes liv på lokalredaktionen och som privatperson.
Svenska deckarakademin utsåg romanen till årets Bästa svenska kriminalroman 2025. Romanen finns i vårt Bibliotek.
Halfon, Eduardo (2024). Canción. Stockholm: Bokförlaget Tranan. Översättning från spanska: Hanna Nordenhök. Originaltitel: Canción, 2024.
Canicón är en spännande, ganska tunn och innehållsrik bok som behandlar stora ämnen. Några ämnen som författaren tar sig an är rotlöshet, att försöka identifiera och urskilja en identitet som vuxen, men även att reda ut ett familjetrauma. Boken som har vunnit Berman-priset med motiveringen ”För ett impressionistiskt autofiktivt berättande som upplöser varje gräns mellan identitet och mask, hem och förskingring, förflutet och närvarande.”, är unik.
Den är unik för sin intressanta, men även ibland förvirrande parallellhandling och för sin självbiografiska prägel. Eduardo Halfon beskriver rotlöshet och det letandet efter svar som tillkommer, på ett så fint och personligt sätt. Huvudpersonens judiska identitet utforskas i Libanon, Japan och Guatemala, men det är mer hans sökande i sig som gör boken, än de upptäckter han hittar för att kunna svara på den svåra frågan ”var kommer du ifrån?”.
Bokens handlingen är lite av ett mysterium och just därför var den en rolig bok att läsa.
Schulman, Alex (2025). 17 juni. Stockholm: Albert Bonniers förlag.
“Det var först tyst och sedan hörde jag de långa, avlägsna kopplingstonerna och suset mellan dem, förbindelsen var skör och kunde när som helst brytas. Det gick fram fem signaler. Jag var på väg att lägga på när jag hörde ett bekant ljud, knastret från sladden som alltid korvade sig när någon svarade.” (s. 9).
Vidar har tagit fram en låda med minnen från barndomen och i den finns telefonnumret till familjens sommarhus. Han ringer numret och hans pappa som inte längre lever, svarar.
Det är en svår tid i Vidars liv. Han har precis blivit avstängd från sitt arbete som lärare. Han anklagas för att ha använt obefogat våld, när han skiljde två elever åt i ett bråk. I väntan på rättegång, försöker han att förklara sig och be om ursäkt, men det medför att hans situation förvärras. Han lever ett ensamt liv och utan sitt arbetsliv blir han ännu mer isolerad.
Händelsen, med samtalet till sitt förflutna, lämnar honom ingen ro, han ringer på nytt och får åter kontakt. Han fortsätter att ringa och inser att samtliga samtal för honom till en dag med familjen i sommarhuset den 17 juni 1986. Han börjar att med en detektivs noggrannhet systematiskt att dokumentera dagen och de olika familjemedlemmarna, mamma, pappa, syster och sig själv, barnet Vidar, som alla svarar vid olika tidpunkter under dagen. Barnet Vidar får honom att minnas och återuppleva sin barndom. Hans tecknande av serieböcker och passion för fotboll, allt i en mycket ensam tillvaro. I den idylliska sommarmiljön finns en mörk och otrygg familjesituation med föräldrar som grälar, är frånvarande och en mamma som dricker alldeles för mycket. Den vuxne Vidar försöker när han ringer och talar med barnet Vidar, att ge honom hopp. Han blir mycket uppskrämd när han förstår att något har hänt den dagen. Vad var det som hände?
Berättelsen är spännande som en detektivroman, både i händelserna i nutid och i kartläggningen av händelserna i dåtid. De spöklika och övernaturliga inslagen skärper vikten av minnesbilderna i Vidars liv i dag. Barndomens minnen finns kvar, som ljusa och mörka bilder att förhålla sig till i det fortsatta livet. Jag grips av Vidars ensamhet både som barn och vuxen. Berättelsen lämnar ett oförglömligt avtryck om hur det kan vara att växa upp otryggt och ensamt, och om hur missbruk kan skada i en familj.
Romanen rekommenderas varmt. Den vänder sig verkligen till alla. Det är skickligt berättad historia, spännande från början till slut, och med ett levnadsöde och budskap som man inte glömmer.
Boken finns i vårt Bibliotek, där du även kan låna Alex Schulmans romaner Glöm mig (finns på bokbloggen), Överlevarna och Malma station.
Le Guin, Ursula K. (2024). Gåvor. Lund: Palaver press. Översättning: Lena Jonsson. Originaltitel: Gifts, 2004. (Krönikor från västra kusten ; del 1-3)
“ ´Du måste visa din gåva, Orrec´, sa han. ´Om inte för mig så för andra. Du har inget val därvidlag. Att ha kraften är att tjäna den.´ “ (s. 84).
Orrecs far vill att han ska använda sin nedärvda gåva. Orrec känner sig både osäker om han verkligen har gåvan, men framför allt fasar han över vad den innebär. Hans klans gåva är tillintetgörandets gåva, en förmåga att med en enda blick förgöra varelser och natur. Hans far binder för hans ögon för att skydda omgivningen till dess Orrec lärt sig att använda sin gåva som den är avsedd.
Andra klaner bär andra gåvor som påverkar och styr deras liv.
De lever i Uppländernas karga och dramatiska landskap, med ensligt belägna gårdar. Det är en feodal tid och man är på vakt mot varandra. Strider är inte ovanliga.
Gry som är Orrecs bästa vän sedan de var små, har kallandets gåva. I den tid och i det samhälle de lever ses hennes gåva som viktig för jakt, men det är inte så Gry vill använda sin gåva. Hon har en naturlig förmåga att kommunicera med de djur, som hon värnar och vårdar.
Orrecs far vill gifta bort honom och Grys mor vill gifta bort henne, i arrangerade äktenskap som de menar gynnar deras familjer.
Besökaren Emmon från Lågländerna, som tillfälligt stannar till, ger sig tid att lyssna till Orrecs och Grys berättelser. I det korta mötet hinner de få ett annat perspektiv på sina liv. Hur rätt är det med att tvingas in i de förutbestämda rollerna?
Orrec med sina förbundna ögon är helt beroende av andra beskrivningar och redogörelser för att kunna tolka omgivningen. Vikten av levande berättelser i våra liv är även ett centralt tema i handlingen. Orrecs mamma hör till de få som lärt sig läsa och skriva. Hon trollbinder alla med sina skrönor. Hon lär sin son att läsa och hon tillverkar böcker. Orrec blir en sann vän och beskyddare av berättandet: “Jag lever berättelsen och berättelsen lever i mig.” (s. 23). Han känner att hans liv formas genom berättelserna och att de ger händelser i historien möjlighet att leva vidare.
Ska Orrec och Gry acceptera sina roller eller söka egna vägar, och kanske till och med bryta upp från sina familjer?
Historien är ett oupphörligt fängslande äventyr och samtidigt en skildring av att vikten av att söka livets mening. Det är dessutom en roman om berättandets och lyssnandets vidunderliga kraft.
Gåvor är den första delen i trilogin Krönikor från Västra kusten, som följs av Röster och den avslutande delen Krafter. Samtliga delar i romanserien finns i vårt Bibliotek, där du dessutom hittar romanen Mörkrets vänstra hand och romanserien Övärlden.
Wolff, Lina (2025). Liken vi begravde. Stockholm: Albert Bonniers förlag.
“ – Vilka lik? Prästen såg outgrundligt på mig. – Som jag sa, Jolly. Låt mig tänka. Och under tiden jag tänker, skriver du. Om byn. Om livet här. Om människor som din fostermor, vars öden ingen bryr sig om. Och du skriver om liken ni begravde.” (s. 29).
Systrarna lämnas två och tre år gamla till fosterföräldrar i Hörby. De får inte behålla sina förnamn, utan får andra namn av fosterföräldrarna, Jolly och Peggy. Vi får följa dem växa upp till unga vuxna. Bilskrot och grisavel är familjens inkomst. Det kan vara 1970-tal när berättelsen tar sin början.
Deras fosterfar är dominerande och grym. Peggy kan med sitt historieberättande förtrolla sin omgivning, och får till och med fosterfar att glömma allt bara för att få lyssna vidare.
När fosterfar avlider i en olyckshändelse, förändras fostermor i en ny egen friare tillvaro. En kvinnlig kärlek flyttar in, och snart även två flyktingar från Chile och blir en del av familjen, som nu är en betydligt varmare samvaro.
Morden på två barn, tvillingarna, medför en ihållande sorg och skräck i hela samhället. Fostermor är mycket berörd och blir en hämnare utanför lag och rättsväsende.
Det är en berättelse där våld, kärlek och mycket humor förenas i en oupphörligt fascinerande historia, svår att sluta läsa. Magiska inslag vävs omärkligt in i berättelsen, som får läsaren att tänka på den latinamerikanska romanens magiska realism. Lina Wolff är bland annat en fin översättare av författare som Samanta Schweblin och Gabriel García Márquez.
Det finns en skärpa i skildringen av hur livet kan vara i sitt sociala sammanhang där man växer upp, om fördomar om platser och hur krävande det kan kännas att byta miljö.
Lina Wolff har själv vuxit upp i Hörby. Det finns en värme för orten, men även ett svart barndomsminne i ett uppmärksammat mord på ett barn. Den erfarenheten finns med i barnamorden i den här fiktionen, om hur alla påverkas och om sorgen som stannar kvar i ett samhälle.
Det är även en roman om berättandets kraft och om att utvecklas till en författare. Peggy får alla att lyssna till sina historier och hennes berättelse om Victoria Benedictsson som levde en tid i Hörby, får hennes blivande man att förälska sig i henne. Antikvariatet och bokbussen blir viktiga för systrarna under uppväxten.
Jolly iakttar och dokumenterar. Det är hon som är berättelsens författare.
Romanen tilldelades Augustpriset som årets svenska skönlitterära bok 2025.
Boken finns i vårt Bibliotek. Låna och läs den. Du kommer inte att ha en enda tråkig minut.
Bohman, Therese (2025). Kammakargatan: en julberättelse. Stockholm: Norstedts.
“De log båda två, och jag minns det som att de sa ´Välkommen till Kammakargatan!´ i kör, nästan som om det var inövat (och jag kan fortfarande se dem framför mig, i motljus framför fönstret, två mörka siluetter med ljus strömmande genom håret, en bild som i mitt minne antagit nästan religiösa proportioner. Men som med en hel del av det som hände under tiden på Kammakargatan undrar jag ibland om jag verkligen minns rätt).” s. 74-75
“Har du någonsin gått Kammakargatan fram, uppför backen från Torsgatan och sedan ner mot Drottninggatan?”, inleds berättelsen. Tyst och stilla, och lite hemlig finns den där, med Sankt Peters kyrka, Sankt Johannes kyrka och fler vackra byggnader, en för de flesta okänd gata, omgiven av andra brusande gator fyllda av folkliv mitt i Stockholm.
Therese har kommit in på Kulturvetarprogrammet vid Stockholms universitet. Det är slutet av 1990-talet. Hon lämnar Kolmården och flyttar till Stockholm, och hyr ett rum i ett radhus i Skogås. Den nya miljön är okänd och känns nervös, men även som en frihet och en ny början i livet. Redan första dagen i utbildningen möter hon Andreas. Han presenterar henne för Roman som han delar en stor våning med på Kammakargatan, fylld av konst, antikviteter och litteratur. Roman läser filosofi på universitet och arbetar extra på ett antikvariat. Roman och Andreas ger ut en mycket personlig konst- och litteraturtidskrift tillsammans. De är svartklädda och eleganta. Therese är helt ensam i övrigt. Staden och utbildningen har inte inneburit privata vänner.
Relationerna med Andreas och Roman blir allt tätare och de erbjuder henne vindsrummet i huset. Therese bjuds in till deras återkommande populära och eleganta fester. Hon känner sig lite bortkommen och lantlig i sällskapet, och upplever att alla där verkar att röra sig med sådan självklarhet. Hon delar deras intresse för konst och litteratur, och känner att hon får utvecklas, men iakttar att det finns ett elitistiskt och världsfrånvänt drag i kretsen av deras bekanta.
Det finns en förtrollande magi kring hennes nya vänner och en ständig fest. Hon möter ett annat liv med exklusiv mat och viner. Det visuella i hemmet har stor betydelse och inför julen lyfts högtidens alla symboler och dekorationer fram, med ljus, en vacker och överdådigt klädd gran och en mycket befolkad krubba. De iscensätter och skapar sina liv, även i vardagslivet. Therese upplever att det finns en aura av mystik kring dem, med för henne obesvarade frågor
Berättelsen utspelar sig under en kort och omvälvande tid i hennes liv, på Kammakargatan, från sommaren fram till jultid. Det är en avgörande tid för henne och även början på hennes eget författarskap.
Vemod, saknad och värme finns med när hon tänker tillbaka. “På många sätt var det en parentes i mitt liv, men om det är något jag har lärt mig sedan dess så är det att det mest betydelsefulla i tillvaron ibland utspelar sig i parenteserna.” (s. 126)
Romanens berättarröst får mig att läsa utan uppehåll. Det är en personlig vittnesbörd som berör, med sagans förtrollande magi, spännande som en detektivroman och dessutom en skimrande Stockholmsskildring. Boken rekommenderas varmt och den finns i vårt Bibliotek.
Morgan, Sarah (2025). En nystart till jul. Stockholm: HarperCollins. Översättning: Maria Fredriksson. Originaltitel: The Holiday Cottage.
Imogen arbetar med marknadsföring inom eventbranschen i London. Hon är framgångsrik inom sitt yrke, kreativ och ansvarsfull. Hennes kollegor i det öppna kontorslandskapet låter sina privatliv få finnas med i den gemensamma tillvaron. Imogen störs av samtalen om pojkvänner och familjeliv. Hon tar på sig andras arbetsuppgifter för att projekt ska bli klara tid, men arbetet är samtidigt det som bär upp hennes ensamma liv, liksom skolan var hennes räddning under hennes uppväxt. Det är svårt att komma undan frågorna om det egna privatlivet. Imogen har en sorglig och trasig uppväxt med en mamma som inte visade henne något intresse och där hon själv tidigt tvingades att vara den vuxna. Hela sitt liv har hon försökt att dölja sina privata förhållanden. En fiktiv pojkvän, en varm och glad familj och en hund, hoppas hon ska få henne att smälta in i miljön på företaget. Lånade bilder i ramar på skrivbordet visar en familj som inte är hennes.
När julen närmar sig, ställs allt på sin spets. Bilden av det lyckliga privatlivet blir allt svårare att upprätthålla. Det hon lyckats dölja hittills, blir akut närvarande. Hennes chef beordrar henne att ta semester.
Imogens käraste kund, Dorothy, bjuder in henne att komma och bo i en stuga i närheten av Dorothys hem på landet i Cotswolds. Imogen tackar ja till erbjudandet och lämnar sin dystra lägenhet i London.
Allt förändras snabbt. Imogen blir genast en del av Dorothys familj, på en plats där alla känner alla och med vänskapsband som har vuxit fram under generationer. Imogen har mer anknytning till alla än hon kunnat ana. Dolda relationer och historier blir som i en detektivroman långsamt synliga.
Vågar hon öppna sig, släppa kraven och ta emot den varma vänskapen? Vågar hon tro att kärlek är möjlig och att hon är älskad som hon är?
Följ med och ströva runt i det gnistrande, vackra och vita snölandskapet i Cotswolds och njut av en doftande och god jul i ett glatt och trevligt sällskap. Glädjen och värmen i berättelsen kommer även att värma och inspirera dig, som en julgåva som stannar kvar.
I vårt Bibliotek finns romanen och där finns även Sarah Morgans roman Stjärnor, systerskap & julens mirakel.
Yagisawa, Satoshi (2024). More days at the Morisaki bookshop. London: Manilla Press. Översättning från japanska: Eric Ozawa. Originaltitel: Zoku: Morisaki Shoten no Hibi
Följ med in i Morisakis Bookshop igen – platsen man inte glömmer och boken man hade önskat att få stanna kvar i som läsare. Tre år har nu gått sedan Takako första gången kom till sin morbror Satorus med böcker överfulla antikvariat i Days at the Morisaki Bookshop.
Takako har efter uppbrott och förtvivlan, fått fotfäste i sin nya livssituation. Hon börjar att våga tänka på och längta efter en ny kärleksrelation i sitt liv.
Livet i Jinbōchō, kvarteren med antikvariat i Tokyo, fortgår i sin trevliga miljö. Här har Takako sina vänner. Takako är själv viktig för sina olyckliga vänner, utan att riktigt förstå det själv.
Hon inser hur mycket hennes morbror Satoru och hans hustru Momoko betyder för henne med den omsorg de ger henne. När sorgen drabbar dem, blir de nära relationerna ännu starkare.
Det är en underbar bok om vänskap, relationer, sorg och kärlek. Berättelsen är fylld av humor, dramatik och det fantastiska som ibland uppstår i livet. Kanske får romanen oss att se på våra egna liv med lite mer ödmjukhet och glädje i det som är vår tillvaro.
Romanen berättar något mer om tillvarons magi, som i det här boktipset som morbror Satoru försöker övertala Takako att läsa, Juni´ichirō Tanizakis In praise of shadows: “I´d say that it´s about how we shouldn´t just pay attention in our everyday lives to where the light is. We should look at the shadows as well. And behind that idea is a whole aesthetic sensibility. And I guess there’s something about experiencing a Japanese sense of beauty. It all gets much, much deeper than that though.” (s. 58-59).
Om du läst den första romanen, så är jag övertygad om att du längtar efter den här fortsatta berättelsen. Jag längtar tillbaka.
Böckerna finns i vårt Bibliotek. Den första romanen även i svensk översättning.
Bremmer, Fatima (2025). Ligan: Klarakvarterens blodsystrar eller ”En märklig explosion av kvinnlig intelligens”. Stockholm: Bokförlaget Forum
”Med bestämda steg går hon [Célie Brunius] rakt in i stadskroppens bultande hjärta. Klarakvarteren. Kända som den enda delen av Stockholm som aldrig sover. En helt egen provins med ett eget temperament.” (s. 21)
Det är precis i början av 1900-talet. I Klarakvarteren bredvid den nya Centralstationen, vägen ut i världen, finns den svenska pressens stora dagstidningar tätt samlade, Stockholms-Tidningen, Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Aftontidningen. Det är en ny era och journalistik har blivit en maktfaktor. Andra länders stora dagstidningar är viktiga för bevakningen och språkkunskaper är nödvändiga på redaktionerna.
Célie Brunius blir en av Sveriges första kvinnliga reportrar. Hon har, som flera andra kvinnliga journalister, fått börja med andra uppgifter på redaktionen. Mellan åren 1907 och 1910 börjar kvinnor att få anställningar inom media, men de är än så länge få. Det finns 10-12 kvinnliga reportrar i hela Stockholm. De skriver ofta under signatur eller pseudonym. Det finns ett motstånd mot kvinnor inom tidningsvärlden, men en del redaktörer vill möta sina kvinnliga läsare och med dem även få tillgång till en annonsmarknad som vänder sig till kvinnor.
Célie Brunius på Svenska Dagbladet och tre andra kvinnliga ”pennskaft”, Gerda Marcus och Ellen Rydelius på Dagens Nyheter samt Agnes Byström på Stockholms Dagblad, blir de fyra första journalisterna i Ligan, som de kallar sig. De stöttar varandra och mellan dem kommer det att finnas en livslång vänskap.
Vi kommer även att få möta journalisterna Elin Brandell, Elisabeth Krey, Ester Blenda Nordström, Vera von Kraemer, Ellen Landquist och Elin Wägner. I den historiska utvecklingen, finns var och en av dem med som individer i sina arbetsliv, men även med erfarenheter från barndom, förälskelse och svårigheter, i en tid med begränsningar för kvinnor.
De lever genom stora samhällsförändringar och två världskrig, och är med och förändrar journalistiken med socialt engagemang och internationellt arbete.
Vid sidan av det journalistiska arbetet, skriver flera av dem böcker. Bland de uppmärksammade och nu kanske bortglömda böckerna finns Ellen Landquist roman Suzanne, 1915, som skildrar studentlivet i Uppsala ur en ung kvinnas perspektiv, Ellen Rydelius Rom på 8 dagar, 1925, som betraktas som den första svenska guideboken, och inte minst Elin Wägners romaner och debattböcker om kvinnors villkor, fredsfrågor och miljöfrågor.
Gerda Marcus blev Rädda Barnens första generalsekreterare. Hon räddade tusentals personer under andra världskriget, genom modigt och outtröttligt arbete. Varför nämns inte hennes insatser i våra historieböcker?
Romanen är en fantastisk beskrivning av Stockholm, Sverige, världen och tiden, men framför allt en levande skildring av några kvinnor som man upplever att man hinner komma nära, saknar när man stänger boken och aldrig glömmer.
Bakom boken finns ett imponerande arbete med källor, som finns nämnda i en omfattande källförteckning och i författaren tack.
Läs den här boken! Den finns i vårt Bibliotek. Boken borde ha uppmärksammats för Augustpriset i år. Fatima Bremmer tilldelades 2017 Augustpriset för årets bästa fackbok för Ett jävla solsken : en biografi om Ester Blenda Nordström.
Läs mer om personerna i boken i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon: https://skbl.se (Hämtad 2025-11-11)
I Litteraturbanken, kan man läsa mer om Ester Blenda Nordström, Vera von Kraemer, Ellen Landquist och Elin Wägner, samt texter och böcker av författarna: litteraturbanken.se (Hämtad 2025-11-11)
“Jag har alltid längtat efter att en annan människa ska känna mig, på riktigt känna mig. Vi kan leva år efter år med en längtan vi inte finner ord för. Tills en spricka visar sig på himlen och vidgas och avslöjar oss för oss själva” (s. 7), inleder Chiamaka sin berättelse.
Världen är nedstängd av covidpandemin. I sin isolerade och ödsliga tillvaro i sitt hus i Maryland, tänker Chiamaka tillbaka. Minnen blir viktiga i ensamheten.
Hon har vuxit upp i Nigeria, där familjen bor kvar. Drömmen är att skriva en roman, men den vill inte komma till liv ännu. Hon reser och skriver resereportage, med en iakttagande utanförblick. Kontrasten mellan två länder känner hon själv av i sin nya tillvaro i USA.
Bästa väninnan Zikora, är advokat och kusinen Omelogor, arbetar inom finansbranschen. De tre väninnorna har vuxit upp tillsammans i Nigeria i välbeställda förhållanden och delar i dag sina liv mellan USA och Nigeria. Genom att söka sig till USA har de alla hoppats på förändring i sina liv. De är mellan trettio och fyrtio år. I egna kapitel får man följa deras livsresor, förhoppningar och relationer som har blivit besvikelser. Vänskapen har de behållit. De möter kontraster mellan traditioner och sociala förhållanden, och de bär med sig mörka familjeminnen som igbo i Nigeria, och möter brist på historisk kunskap. Familjerna i Nigeria ger dem värme och styrka.
Kadiatou, Chimakas hemhjälp, blir nära väninna till henne. I ett eget kapitel berättar Kadiatou om sitt liv och uppväxt i Guinea, i en fattig och utsatt tillvaro. Hon tvingades som barn till omskärelse, som var en tradition. I sitt nya hemland USA, arbetar hon med att städa hotellrum. Hon utsätts för våldtäkt av en förmögen man. I den mediebevakade rättsprocessen ifrågasätts hon som person. Chimaka, Zikora och Omelogor finns vid Kadiatous sida. Ett verkligt uppmärksammat rättsfall som har upprört författaren till romanen är bakgrund till skildringen.
Författarens anmärkning, avslutar romanen: “Meningen med konst är att betrakta vår värld och beröras av den, och sedan ålägga sig att försöka se den världen klart, tolka den ifrågasätta den.” (s. 472) och “Berättelser hjälper oss att se oss själva och prata om oss själva.” (s. 473) – och i den här romanen är det karaktärernas egna, nära och oretuscherade berättelser som skapar vibrerande personporträtt som berör och stannar kvar, och ger läsaren livets komplexitet. Vänskapen och relationerna är en drivkraft som får karaktärerna att fortsätta. Det här är en roman som man behöver i sitt liv. Den påminner om vikten av att se på sitt liv med ärlighet, utvecklas som lyssnare, om att intressera sig för den komplexa omvärlden och söka kunskap i historien. Kanske är det framför allt en roman om vikten av empati och vänskap.
Romanen finns i vårt Bibliotek. På vårt Bibliotekets hyllor finns även hennes romaner Lila hibiscus och En halv gul sol, Americanah (den finns med här på bokbloggen) samt Alla borde vara feminister, se TED Talk nedan.
Rosmarie
Läs mer om Chimamanda Ngozi Adichie på hennes hemsida där man även kan lyssna till föreläsningar, intervjuer, läsa artiklar och följa henne i sociala medier: https://www.chimamanda.com (Hämtad 2025-09-21)
Chimamanda Ngozi Adichies har medverkat som talare i TED Talks. Se och lyssna till The danger of a single story och We should all be feminists: https://www.ted.com/speakers/chimamanda_ngozi_adichie (Hämtad 2025-09-21)
