Thomas, Angie. 2017. The hate u give. London: Walker
Jag vill tipsa om boken The hate u give. Den är skriven av Angie Thomas. I boken får vi följa Starr Carter som är 16 år och bor i en fattig förort i USA. Fastän hon bor i ett utsatt område, så går hon i en fin privat skola där de flesta av eleverna är vita och har rika familjer. Starr försöker balansera sina två liv och hon är alltid medveten om vem alla andra vill att hon ska vara, samtidigt som hon försöker hitta sig själv. Men, efter att hennes vän skjuts ihjäl kan hon inte längre gömma sig, hon måste nu välja vem hon vill vara och vad hon ska stå för.
Jag tipsar om boken eftersom att den är lätt att känna igen sig i. Den visar också hur enkelt det är för olika media att påverka våra uppfattningar och värderingar. Detta är ingen snyfthistoria, utan snarare ett hopp om att vi inte måste följa i den gamla generationens fotspår. Den ger oss en känsla av att vi kan bli vad vi än vill, så länge vi är oss själva.
Larsson, Morgan. 2014. Det opålitliga hjärtat. Stockholm: Piratförlaget
I det opålitliga hjärtat drabbas Love efter ett positivt besked av ett hjärtstillestånd. Trots läkarnas rekommendationer väljer Love att leva varje dag som om den vore den sista. Hans nya inställning till livet bidrar till tvistade relationer och humoristiska situationer, samtidigt som en läkare vill åt hans hjärta i forskningssyfte.
Det opålitliga hjärtat är en skruvad humoristisk roman där även moraliska dilemman och vardagliga situationer får ta plats, vilket bidrar till en välbalanserad läsning.
Det är sent 1700-tal och Anna Laestadius Larsson tar oss åter med till livet runt hovet i den svenska huvudstaden. I Anna Laestadius Larssons böcker har vi tidigare mött Barnbruden, Pottungen och Rävhonan och i den här romanen är det Kurtisanens tur. Beata Charlotta Ekerman är aktrisen som med hjälp av sin skönhet och list tar sig fram på teaterscenen och hon blir en del av samtidens celebra sammanhang. Beata Charlotta vet hur man tjusar en man, en konst som snart kommer att försörja både henne och hennes syskon.
Under en period blir hon mätress åt Gustav den III:s yngre bror hertig Karl, sedermera Karl den XIII. De oöverstigliga klasskillnaderna ger sig till känna i boken när Beata Charlotta hamnar i onåd och förpassas till kvinnofängelset på Långholmen, utan dom. Spinnhuset sades vara en uppfostringsanstalt där förtappade synderskor skulle få lära sig ett anständigt yrke. I verkligheten var det en gudsförgäten plats där spinnhushjonen utsattes för omänsklig behandling och läsaren får en resa in i svensk fångvårdshistorias mörkaste kapitel.
Efter vistelsen i helvetesnästet lämnar hon stukad landet och beger sig till Paris. Även här gör sig Mamsell Ekerman sig ett namn och med tiden bestämmer hon sig för att ta kommandot över sitt eget liv. Hennes vistelse i Europa gör att revolutionära tankar om frihet, jämlikhet och broderskap får henne att ifrågasätta kvinnans ställning. Varför ska inte hon kunna leva enligt samma regler som männen?
Även i denna bok skildrar Anna Laestadius Larsson ett remarkabelt kvinnoöde. Beata Charlotta upplevde under sina dagar allt från den djupaste misär till strålglansen kring Europas celebriteter. Även denna bok vimlar av historiens kända personer. Gustaf den III:s gunstling, Gustaf Mauritz Armfeldt blir hennes älskare och hon blir vän med drottning Marie Antoinette. Även den franska äventyraren Madame Chevalier d’Éon, passerar förbi i boken. Éon har gett upphov till termen eonism som är en äldre form av transvestitism.
Jag är mycket förtjust i Anna Laestadius Larssons sätt att skriva historiska romaner, med kvinnliga huvudpersoner. Läsaren får fin inblick i situationer och miljöer som skildrar vardagsliv både för samhällets under- och överklass i 1700-talets Sverige. Boken är inte bara underhållande, den även utbildar. Jag älskar att läsa böcker som ger en lust att googla!
Holst, Christoffer. 2016. Mitt hjärta går på. Ny utg. Malmö: Bokfabriken. Orginalutgåva 2015.
Berättelsen börjar i nyårsnatten, under årets sista timmar, och här i brist på förhoppningar. Chavve och Pontus är ensamma på vart sitt håll.
Chavve är konditor på ett kafé och bor ensam på Södermalm, inflyttad från Gotland. Han har mist sin mamma redan vid femton års ålder, den enda av sina föräldrar som han känt. Pontus är skådespelare och bor ännu hemma hos sin varma familj på Östermalm. De är båda strax över tjugo år.
De möts genom en dejtingapp, överraskas av varandra och blir förälskade.
De är båda på olika sätt förfrusna i sina situationer. Omgivna av människor, men ensamma och har tappat modet att gå vidare i sina liv. De värmer och accepterar varandra utan krav. Under ytan finns det en skörhet, framför allt hos Pontus ”Jag har glömt bort hur man tar hand om sig själv. För andra gör det åt mig hela tiden. Mina föräldrar, min psykolog, mitt Sertralin.” (s.156). I sin kärlek, vänskap och relation stärker de sina personligheter och vågar göra livsval.
Det är en varm kärlekshistoria, fylld av vardagens ibland underbara humor. Berättelsen rör sig framåt med driv och personerna runt dem finns där självklart naturligt. Chavve och Pontus turas kapitelvis om att berätta och på så vis skiftar hela tiden perspektivet. Det är en roman som man ogärna lägger åt sidan, och den lämnar värme kvar hos mig som läsare.
Personerna skildras även i det Stockholm de vandrar genom med vackra, målande bilder över utsikter med skimrande ljus, som ger berättelsen både en plats och magi.
Det här är Christoffer Holst debutroman, som kom 2015. Den finns i vårt Bibliotek, liksom romanen Väntar tills natten kommer. Han är en av ytterst få unga manliga författare som skriver om nära relationer, kärlek och vänskap. Det borde finnas många fler. Var är ni?
Rosmarie
Christoffer Holst är författare, redaktör på ett förlag och sommelier. Möt honom på hans Instagram och Facebook:
Jemisin, N. K. 2019. Den femte årstiden. Stockholm: Norstedts. Översättning: Jan Risheden. Orginaltitel: The Fifth Season, 2015.
Romanen börjar med skakande personlig tragedi. När Essun kommer hem finner hon sin treårige son mördad av sin man. Han har själv flytt med deras dotter. Essun har under några år levt ett stilla och tillbakadraget liv med sin familj. Hon har dolt sin orogena förmåga, att känna av jordens tillstånd och skalv, men som även innebär att kunna påverka skalv. Hennes dotter har samma gåva och nu fasar Essun för vad som hänt henne. Hon beger sig iväg på en lång och farlig vandring för att söka efter sitt barn.
Jorden skakas av ständiga skalv och klimatet är ett hot. Det finns en glömd historia, närmast enbart en legend om en tid när naturen och människan levde i harmoni. Samhället är nu splittrat, oroligt, misstänksamheten finns överallt och närheten till en katastrof, är ett hot som alla bär med sig.
Några få personer bär med sig orogena förmågor. De är fruktade för sina krafter och kan samtidigt bli räddare i svåra naturkatastrofer. Orogener möts med stor rädsla i samhället och många dödas redan som barn.
Vi får möta tre kvinnor med orogena gåvor.
Damaya, är barnet som förvaras inlåst hos sina föräldrar, och som hämtas av en väktare från Navet, en plats där barn med orogena förmågor, under rättslösa och fängelselika förhållanden, ska lära sig att kontrollera sin kraft för att längre fram använda den i samhällets tjänst.
Syenit är den unga kvinnan som matchas ihop med en orogen man. De lever tillsammans utan någon kärlek och skickas ut på uppdrag av Navet.
Essun är den äldsta av kvinnorna. Hon konfronteras nu med de orogena krafter som hon har gjort allt för att dölja. Vi får följa henne på den vandring och livsresa hon beger sig ut på. I berättelsen om Essun är författarens tilltal mycket personligt (du). Vem är Essun och vilket tidigare liv bär hon med sig?
Det är en skrämmande och tänkvärd apokalyptisk värld, en spännande berättelse med intressanta, mångfasetterade personer och historiens magi förvandlar fiktionen till en verklighet för läsaren.
Den femte årstiden, är den första delen i romantrilogin Den söndrade jorden, som följs av Obeliskporten och avslutas med Stenhimlen. Varje roman har belönats Hugo Award som årets bästa science fiction-roman 2016, 2017 och 2018. I vårt Bibliotek finns romantrilogin både på svenska och engelska.
I sitt Twitterflöde berättar N.K. Jemsin att böckerna nu ska bli film och att hon själv skriver manus: https://twitter.com/nkjemisin (Hämtad 2021-08-31)
”jag hade föreställt mig att jag bara genom denna enkla handling – fara hemifrån och börja om på nytt i en ny omgivning – skulle kunna lämna alla mina sorgsna tankar bakom mig som en gammal rock man inte tänker ta på sig mer” (s. 12).
Lucy har lämnat Antiqua i Västindien där hon vuxit upp för att börja arbeta som au pair i New York, hos en ung välbeställd familj med fyra döttrar. Deras liv verkar lyckligt enligt alla livsstilsnormer, men Lucy är en skarp iakttagare och ser skuggorna i parets relation.
Breven från sin mamma låter Lucys samlas till en hög med oöppnade brev. För Lucy är flytten ett behov att undersöka förutsättningarna för ett eget liv, som hon ännu inte vet något om. På den nya främmande platsen i ett helt annat socialt sammanhang, är allt nytt och okänt för henne. Hon känner av klasskillnader, gamla kolonialistiska föreställningar och turismens idyllisering av hennes hemland. Hon får vänner och pojkvän, men i alla relationer finns det ett avstånd.
En egen kamera blir början till en förändring. Hon fotograferar och utforskar sin omgivning. ”Varför blir bilden av ett verkligt föremål så småningom mycket intressantare än själva föremålet i fråga? Det visste jag ännu inte svaret på.” (s. 119).
Lucy känner sin ensamhet, ”Men de sidor hos mig som jag inte kunde se, de sidor jag inte kunde ta på – de hade förändrats, och jag kände dem inte så väl ännu. Jag insåg att jag höll på att uppfinna mig själv, men mer på en konstnärs vis än på en uppfinnares. Jag kunde inte lita på sådant som precision och uträkning; jag kunde bara lita på intuitionen. Jag hade ingen skiss att gå efter, men när bilden var klar skulle jag veta det. Jag hade ingen samhällsställning, jag hade inga tillgångar. Jag hade mitt minne, min ilska, min förtvivlan.” (s. 131-132).
Berättarrösten är Lucys genom romanen och det är den som gör boken så berörande. Jamaica Kincaid kommer liksom Lucy från Antiqua och har flyttat till USA, hon har födelsedag samma dag och år som Lucy, och hennes och Lucys efternamn var från början det samma – Potter. Lucy blir en konstnär, liksom Jamaica Kincaid är i sitt författarskap.
Jamaica Kincaid är lysande författare. Inte lik någon annan berättare. Upptäck henne!
I vårt Bibliotek finns hennes romaner Lucy och Annie John. Annie John kan du söka upp här på vår bokblogg.
St. Aubyn, Edward. 2016. Romanerna om Patrick Melrose. 2 volymer. Stockholm: Albert Bonniers förlag.
Översättning: Erik Andersson.
Orginaltitel: The Patrick Melrose novels.
Patricks utsattes för övergrepp i barndomen. Det förföljer honom genom livet och utplånar nästan hans liv.
Patricks berättelse finns i fem romaner. I varje roman skildrar ett tidsavsnitt någon dag i Patricks liv från tidig barndom under 1960-talet fram till några år efter 2000.
Vi möter honom i den första romanen som femåring i något som skulle kunna vara en idyllisk sommarmiljö för brittisk överklass i Frankrike. Patrick är ett barn i total ensamhet, utan någon att vända sig till. Han bevittnar sin pappas våld och sadistiska beteende mot hans mamma, som glider in i ett beroende av psykofarmaka och alkohol. Hans pappa misshandlar honom och våldtar honom.
I de följande romanerna är Patrick ung vuxen och vuxen. Barndomens övergrepp har traumatiserat honom. Hans släcker ner sitt liv totalt med ett tungt drogberoende och lever ständigt nära ett livsavslut. Han lyckas bryta sitt missbruk och hans livsresa tar en vändning, med familj och egna barn, men det är en fortsatt kamp nu med alkoholmissbruk under en tid, på vägen till ett närvarande liv. Det är först vid trettio år som han för första gången vågar nämna övergreppen i barndomen, det blir till sin bäste vän sedan länge: ”jag vet bara att jag är trött på de här stålborstarna som gnor i skallen på mig” (volym 1, s. 338). Längre fram beskriver han att: ”Hans kropp var en kyrkogård av begravda känslor” (volym 2, s. 329).
Det är en levnadsberättelse som inte lämnar någon oberörd och som har en verklig bakgrund i Edward St. Aubyns eget liv. Han lever sig in i de fiktiva personernas förutsättningar, skiftar skickligt berättarperspektiv och har samtidigt ett avstånd som skarp iakttagare och det skapar levande situationer. Längre fram i romanerna kommer hans känsla för humor och ironi fram, och tragik och komik vävs samman.
De fem romanerna som kom ut mellan 1992 till 2011, finns samlade i två volymer, Romanerna om Patrick Melrose, som innehåller romanerna Glöm det, Dåliga nyheter, Visst hopp, Modersmjölk och Till sist. Romanerna betraktas redan som en brittisk klassiker. I vårt Bibliotek finns volymerna både på svenska och engelska.
Filmatiseringen av romanen 2019 blev en serie i fem delar som belönades med fyra BAFTA – British Academy of Film and Television Arts, bland annat till Benedict Cumberbatch för sin huvudroll i serien och romanförfattaren David Nicholls som skrivit manuset. Här kan man se några korta klipp på produktionsbolaget Showtimes officiella hemsida, utan att starta abonnemang: https://www.sho.com/video/61325/patrick-melrose-about (Hämtad 2021-05-30) Serien finns att se hos fler strömningstjänster. (Jag känner själv att jag inte vill se den efter den intensiva romanläsningen.)
I en intervju av Ian Parker i The New Yorker, berättar Edward St. Aubyn om sitt liv och författarskap, bland annat: ”St. Aubyn was a dyslexic child, and is still a slow reader. “I think that’s affected my prose style,” he said. “I became very interested in the sound of words, and the rhythm of sentences, because it took me so long to get to the end of them.” Today, “if I can find an excuse not to read something, I’m very grateful.” – Ett hinder som förde med sig en uppmärksamhet och lyhördhet i hans eget författarskap. Parker, Ian. 2014. Inheritance: how Edward St. Aubyn made literature out of a poisoned legacy. The New Yorker. 2 juni. https://www.newyorker.com/magazine/2014/06/02/inheritance (Hämtad 2021-05-30) Artikeln går att läsa reklamfinansierad med den här länken utanför skolans enheter.
Rosmarie
Ps! Just nu finns filmatiseringen i fem timslånga avsnitt på Sveriges televisions hemsida, tillgänglig till 2022-05-06: https://www.svtplay.se/patrick-melrose (Hämtad 2022-03-23)
”Folk misstar ofta mig för att vara en person som bara kommer när det passar mig. Men det stämmer inte. Jag hade så djävulskt gärna varit del av en gemenskap. Till och med någon andra tar för givet. Men min lojalitet ligger tyvärr inte hos människorna, utan hos rädslorna. Jag kommer alltid finnas där för dem. I vått och torrt. På heder och samvete. Och vice versa förstås, eftersom rädslorna är de enda som aldrig lämnar mig. Aldrig vänder ryggen till.” (s. 89-90)
Liv oroar sig ständigt för sin hälsa. Hon granskar sin kropp och söker symtom. Hon ringer många samtal till nätdoktorn Care Call.
”Men jag önskar faktiskt att det var en sjukdom /—/ Då hade jag åtminstone haft en chans att läka.” (s. 237), anförtror Liv sin enda vän Donya.
Liv år 22 år och bor i Vasastan och arbetar deltid på ett kafé. Det finns egentligen ingen som hon har kontakt med och gymnasievännerna känns avlägsna. Hennes familj består av mamma och den några år äldre systern Lina, som är en framgångsrik mäklare. Lina presenterar sitt liv med ständigt nya genomtänkta bilder på Instagram, och har många följare. Genom åren har det vuxit fram ett avstånd mellan systrarna. Sedan deras pappa omkom i en olycka när de var barn, har ingen i familjen mått bra. Båda systrarna har levt med självskadebeteenden, Liv skär sig och Lina har haft anorexi.
När Livs förhållande med pojkvännen Yack tar slut, så rämnar hennes hela hennes tillvaro. Hon träffar några destruktiva män genom en dejting-app och en dubbelt så gammal läkare från Care Call inleder ett förhållande med henne.
Det är en mörk, ensam och förtvivlad tid för Liv. Men, det är även en berättelse om att hitta sitt liv, om systerskap, vänskap, och om egen styrka och egen begåvning – som finns där.
Det är svårt att inte tycka mycket om Liv och Happy Jankell kan verkligen berätta så att det är svårt att lämna berättelsen och Liv. Hon har inlevelse, medkänsla, humor, dramatisk förmåga och känsla för historiens helhet. Det är Happy Jankells första roman och den finns i vårt Bibliotek.
Ishiguro, Kazuo. 2021. Klara och solen. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Översättning: Niclas Hval. Originaltitel: Klara and the sun.
Klara är en AV, en Artificiell Vän, en android vars syfte är att vara sällskap/beskyddare/sjuksköterska åt sin människa. Berättelsen börjar i affären där Klara och de andra AV-arna väntar på att ett barn ska komma och välja just hen. Ibland får de stå i skyltfönstret, vilket är den bästa platsen. Inte bara för att man syns, också för att där finns Solen. Solen är viktig för Klara, Han ger energi, Han bestämmer över liv eller död och Han blir Klaras egen gud. Philip K. Dick frågade om androider drömmer om elektriska får. Det får vi inte svar på här, men Klara utvecklar i alla fall sitt eget troende och gränsen mellan människa och maskin bleknar. En dag kommer Josie till affären och Klara hittar sin människa…
Klara och solen är en bra bok. Den som gillar Ishiguros tidigare böcker kommer även gilla Klara och solen. Ishiguro låter gärna sina karaktärer betrakta världen och sitt öde med sakligt lugn. Så även Klara. Men där man i hans tidigare bok Never let me go, bara vill skrika åt huvudpersonerna att “gör något!”, “skrik!”, “vägra!”, så väcker Klaras öde inte samma känslor, åtminstone inte hos mig.
Vill du veta hur vilken fantastisk författare Ishiguro är och varför han var värd Nobelpriset så rekommenderar jag att börja med Never let me go eller Återstoden av dagen (nej, den är inte särskilt lik filmen…). När du sedan blivit biten kan du ta dig an Klara och solen.
Stuart, Douglas. 2021. Shuggie Bain. Stockholm: Albert Bonniers förlag.
Översättning: Eva Åsefeldt.
Originaltitel: Shuggie Bain.
Shuggie (Hugh) Bain bor med sin mamma Agnes, och en bror och en syster från ett tidigare äktenskap hemma hos Agnes föräldrar. Hans pappa är allas fasa. Pappan är våldsam och misshandlar deras mamma grovt. Efter några år lämnar pappan familjen helt.
Berättelsen börjar 1981. Shuggie är fem år och vi får följa honom upp till sexton års ålder. Familjen bor i Glasgow. Det är då en hårt drabbad industristad med arbetslöshet, fattigdom och bidragsberoende.
Agnes alkoholmissbruk ödelägger henne allt mer och påverkar hela hennes familj, som lever i en ständig oro. Syskonen flyr och Shuggie blir ensam kvar med sin mamma, som han vaktar, hjälper och älskar.
Shuggie får även kämpa med sina jämnåriga som tycker att han är feminin och han möter glåpord om sin mamma, även från vuxna.
Trots ensamhet och förakt från omgivningen, så är det även en berättelse om värme och sammanhållning mellan människor.
Romanen är framförallt berättad av Shuggie ur ett barns perspektiv. Det är en stor kärleksroman i allt han gör för sin mamma. Agnes har en särskild förmåga att lysa i sin omgivning, med repliker och en klädstil som ingen annan har, och hon möter beundran. Hennes personlighet och kärleksfullhet försvinner allt mer med missbruket och Shuggie blir ensam med ett för alldeles stort ansvar som barn.
Berättelsen är levande i varje ögonblick av detaljer, gripande och överraskande. Den är mycket svår att lägga åt sidan. Det är en verkligt storslagen roman. Jag är övertygad om att den här berättelsen alltid kommer att fånga många nya läsare och är en blivande klassiker.
Det är Douglas Stuarts debutroman. Han har under många år arbetat som modedesigner, och det konstnärliga intresset kommer fram även hos några av romanens personer. Han delar Shuggies sorgliga erfarenheter av att mista föräldrar och att vara barn till en förälder som är beroende av alkohol.
Romanen belönades med The Booker Prize 2020. Den finns i vårt Bibliotek.
På Douglas Stuarts hemsida, där man även kan läsa två av hans noveller Found wanting och The Englishman, som har varit publicerade i The New Yorker, samt hans essä Poverty, anxiety, and gender in Scottish working-class literature , som har publicerats av Literary Hub: https://www.douglasdstuart.com (Hämtad 2021-09-23)
Följ Douglas Stuart på hans Twitterflöde, där mycket handlar om hans författarskap och han lämnar egna boktips: https://twitter.com/Doug_D_Stuart (Hämtad 2021-09-23)
