Klara är en AV, en Artificiell Vän, en android vars syfte är att vara sällskap/beskyddare/sjuksköterska åt sin människa. Berättelsen börjar i affären där Klara och de andra AV-arna väntar på att ett barn ska komma och välja just hen. Ibland får de stå i skyltfönstret, vilket är den bästa platsen. Inte bara för att man syns, också för att där finns Solen. Solen är viktig för Klara, Han ger energi, Han bestämmer över liv eller död och Han blir Klaras egen gud. Philip K. Dick frågade om androider drömmer om elektriska får. Det får vi inte svar på här, men Klara utvecklar i alla fall sitt eget troende och gränsen mellan människa och maskin bleknar. En dag kommer Josie till affären och Klara hittar sin människa…
Klara och solen är en bra bok. Den som gillar Ishiguros tidigare böcker kommer även gilla Klara och solen. Ishiguro låter gärna sina karaktärer betrakta världen och sitt öde med sakligt lugn. Så även Klara. Men där man i hans tidigare bok Never let me go, bara vill skrika åt huvudpersonerna att “gör något!”, “skrik!”, “vägra!”, så väcker Klaras öde inte samma känslor, åtminstone inte hos mig.
Vill du veta hur vilken fantastisk författare Ishiguro är och varför han var värd Nobelpriset så rekommenderar jag att börja med Never let me go eller Återstoden av dagen (nej, den är inte särskilt lik filmen…). När du sedan blivit biten kan du ta dig an Klara och solen.
Gustaf
Nobelstiftelsens sida om Kazuo Ishiguro
https://www.nobelprize.org/prizes/literature/2017/ishiguro/facts/
(Hämtad 2021-05-04)
Kazuo Ishiguros Facebooksida:
https://www.facebook.com/KazuoIshiguro
(Hämtad 2021-05-04)
Kazuo Ishiguros förlags sida:
https://www.penguinrandomhouse.com/authors/14137/kazuo-ishiguro
(Hämtad 2021-05-04)