Berättelsen börjar i nyårsnatten, under årets sista timmar, och här i brist på förhoppningar. Chavve och Pontus är ensamma på vart sitt håll.
Chavve är konditor på ett kafé och bor ensam på Södermalm, inflyttad från Gotland. Han har mist sin mamma redan vid femton års ålder, den enda av sina föräldrar som han känt. Pontus är skådespelare och bor ännu hemma hos sin varma familj på Östermalm. De är båda strax över tjugo år.
De möts genom en dejtingapp, överraskas av varandra och blir förälskade.
De är båda på olika sätt förfrusna i sina situationer. Omgivna av människor, men ensamma och har tappat modet att gå vidare i sina liv. De värmer och accepterar varandra utan krav. Under ytan finns det en skörhet, framför allt hos Pontus ”Jag har glömt bort hur man tar hand om sig själv. För andra gör det åt mig hela tiden. Mina föräldrar, min psykolog, mitt Sertralin.” (s.156). I sin kärlek, vänskap och relation stärker de sina personligheter och vågar göra livsval.
Det är en varm kärlekshistoria, fylld av vardagens ibland underbara humor. Berättelsen rör sig framåt med driv och personerna runt dem finns där självklart naturligt. Chavve och Pontus turas kapitelvis om att berätta och på så vis skiftar hela tiden perspektivet. Det är en roman som man ogärna lägger åt sidan, och den lämnar värme kvar hos mig som läsare.
Personerna skildras även i det Stockholm de vandrar genom med vackra, målande bilder över utsikter med skimrande ljus, som ger berättelsen både en plats och magi.
Det här är Christoffer Holst debutroman, som kom 2015. Den finns i vårt Bibliotek, liksom romanen Väntar tills natten kommer. Han är en av ytterst få unga manliga författare som skriver om nära relationer, kärlek och vänskap. Det borde finnas många fler. Var är ni?
Rosmarie
Christoffer Holst är författare, redaktör på ett förlag och sommelier. Möt honom på hans Instagram och Facebook:
https://www.instagram.com/feelgoodhornan/
(Hämtad 2021-09-07)
https://www.facebook.com/feelgoodhornan/
(Hämtad 2021-09-07)
