Allegra Bird, 24 år, har byggt upp och inrättat sig i ett eget liv i en förort till Dublin. Hon arbetar som parkeringsvakt. Drömmen om att komma in på polisskolan har hon fått ge upp. Hennes inkomst räcker till en enrummare, där barnpassning ingår i hyran. Hon drygar ut inkomsten genom att sitta modell på ett galleri. Livet hon lever består av strikta rutiner. Hennes arbete som parkeringsvakt är hängivet och hon tvekar aldrig att bötfälla en felparkerare.
En dag bötfäller hon ägaren till en felparkerad Ferrari. Ägaren, den framgångsrike spelutvecklaren och youtubern Tristan, blir rasande, kallar henne nolla och säger ”Det sägs att man är genomsnittet av de fem människor man tillbringar mest tid tillsammans med” (s. 57). Händelsen raserar Allegras tillvaro och leder till ett sökande efter identitet.
I Dublin är hon ensam. Bakom sig har hon en trygg uppväxt på Valentia Island med sin pappa Pops, en mamma som övergav henne kort efter att hon föddes och en ensam tid med självskadebeteende på internatskola. Kvar på hennes kropp efter tiden på skolan finns ristade stjärnbilder mellan hennes fräknar.
Allegra blir besatt av att hitta fem personer som kan definiera henne på ett framgångsrikt sätt som person. Hennes varme supporter pappa Pops är alltid självskriven, men vilka är de fyra andra? Hon försöker att skriva brev till personer hon beundrar för deras insatser för andra i samhället och en person från gymnasiet som nu är en känd humanitär välgörare med bilder av sitt liv på Instagram. Allt blir besvikelser.
Fram genom berättelsen växer det en vänskap med Tristan. Kanske inte se för långt bort? Vännerna som bryr sig finns där – kollegan parkeringsvakten, paret som äger galleriet där hon arbetar och caféägaren som hon alltid börjar dagen hos. Kanske och smärtsamt, är inte de biologiska banden de viktigaste alltid, som sin mamma som Allegra alltid saknat, och nu när hon äntligen vågar söka upp henne, visar sin dotter att hon inte har betydelse för henne. Berättelsen innehåller nog den vackraste och mest personliga skildring av en relation mellan en dotter och en far, som jag läst, i vad den har varit och hur den kan förändras genom livet. Allegra reser hem för att hälsa på sin pappa. ”Jag är ledsen för att du är ensam. Det kanske du också är, säger han.” (s. 128)
Berättelsen är händelserik och lockar hela tiden till fortsatt läsning. Det är sällan man läser en historia med förtvivlan, djup, värme och så mycket humor parallellt. Läs romanen, vi behöver den alla för att upptäcka våra egna liv.
Boken finns i vårt Bibliotek.
Rosmarie
Cecelia Aherns hemsida med sociala medier:
https://www.cecelia-ahern.com
(Hämtad 2023-04-02)
Cecelia Aherns svenska förlag Bazar:
https://bazarforlag.se/forfattare/65829/cecelia-ahern/
(Hämtad 2023-04-02)
