1930-tal. Pereira lever ett lågmält liv som kulturjournalist i det uttalat neutrala Portugal, vars ledare Salazar alla dock vet är lojal styret i det fascistiska Spanien. För att inte komma på kant med andra stater är det viktigt att landets journalistkår inte skriver sådant som kan äventyra den portugisiska statens intressen. Pereiras journalistiska gärning går därför huvudsakligen ut på att skriva dödsrunor över döda författare — ofta innan de gått bort för att snabbt kunna publicera vid den faktiska bortgången. I övrigt spenderar han sin tid med att dricka lemonad och att tala med porträttet av sin bortgångna fru.
När Pereira får möta den revolutionäre Monteiro Rossi prövas hans ideal, och han blir tvungen att förhålla sig till sin egen roll i det samhälle han lever.
Påstår Pereira är en elegant bok om yttrandefrihet och om möjligheterna att komma till tals.
Henrik
Rosmarie Wahlbeck says:
Romanen är beställd till vårt Bibliotek.
Rosmarie
9 november, 2020 — 12:09
Sanna Dager says:
När jag pluggade italienska på universitetet och extraknäckte som översättare hade jag äran att få träffa Tabucchi, som är min favoritförfattare. Han berättade för mig att han tycker att skrivande är ett sätt att lyssna – att hans karaktärer ofta kommer till honom på natten om han lyssnar noga. Han ser det som sin uppgift som författare att låta dessa karaktärer komma till tals. Den här ödmjukheten inför vad andra har att säga märks i alla Tabucchis romaner och berättelser, och inte minst i Påstår Pereira. Trots att romanen utspelar sig på 1930-talet i Lissabon, har den mycket att säga oss i Stockholm år 2020. Läs den!
4 december, 2020 — 12:18
Gustaf Wiberg says:
Läste boken på Rosmaries rekommendation. En klart läsvärd bok!
4 februari, 2021 — 09:45