Vi är nattfjärilar som försöker att ta oss in i natten. Ibland fångas vi i glasburkar och cirklar i någons händer, ibland förstör vi våra egna vingar, river dom mot stängsel, river dom mot tegelväggar. Ibland hittar vi varandra, ibland fastnar vi i sönderklippta moln och vilar medan marken fortsätter att explodera. (s. 23)
Leila och Amila är oskiljaktiga vänner. De har funnits tätt vid varandras sida sedan förskoleåldern. De delar även minnen från Irak som familjerna har lämnat, med släktingar kvar. Nu går de sista året på gymnasiet och studenten närmar sig.
De är feministiskt aktiva tillsammans med Ellen, Claudia, Marika och några andra kvinnor, men känner samtidigt ett avstånd till dem. De är med men ändå inte med. Det känns som ett utanförskap.
Amila vågar ta plats och utmana och Leila strävar kanske ändå mer efter att få vara delaktig i allas kretsar. Amila och Leila lever tätt sida vid sida i en stark egen gemenskap. Hur ska de hantera allt omkring sig – familjens tillvaro, vänskaper, sina möjligheter och hur ska man förhålla sig till ideal? Följ med in deras tillvaro under en kort och viktig tid i deras liv, med gymnasietiden som närmar sig sitt slut. Vi är där med dem, deras tankar och relationer som känns just så äkta, närvarande och vardagliga att man som läsare själv både påverkas och utmanas av deras situationer.
Ya Leila är en berörande berättelse, skriven med personliga och poetiska bilder. Det är Donia Salehs debutroman.
Romanen finns i vårt Bibliotek.
Rosmarie
