Östras bokblogg

Boktips från läsarna

Tag: Unga kvinnor (page 2 of 5)

No och jag av Delphine de Vigan

Vigan, Delphine de. 2008. No och jag: roman. Helsingborg: Sekwa. Översättning: Helén Enqvist. Originaltitel: No et moi: roman

Två dagar i veckan när Lou slutar tidigare i skolan beger hon sig till Gare d’Austerlitz, en av Paris stora tågstationer, bara för att i hemlighet ströva omkring och iaktta folklivet.

Lou känner sig ensam. Hon är tretton år, men går redan i gymnasiet, två år yngre än alla andra, med sin begåvning i studier, har hon flyttats fram genom årskurserna. Hon känner avståndet i ålder till de andra och är minst i klassen. Hon är passionerat intresserad av vetenskap och ägnar fritiden åt att kontrollera tillsatser i livsmedel, mäta densitet och läsa på om substanser i sin mammas alla läkemedel. Men, när de ombeds att välja ett ämne att hålla föredrag om, hör hon sig själv säga, till sin egen överraskning, att hon i sitt föredrag kommer att berätta om en ung hemlös kvinna.

Lou ger sig ut på spaning i sitt stationsområde Paris. Snart möter hon No, en ung kvinna, arton år gammal, som lever ett hårt liv utan bostad, familj och vänner. Lou grips av Nos magra och smutsiga gestalt. Hon får lov att intervjua henne för sitt skolarbete, efter envishet från Lous sida. En annan värld öppnas med Nos berättelser om ständigt sökande efter mat, sovplats, någonstans att ta hand om sin hygien, och om rädsla och våld. De får kontakt och en tät närhet utvecklas mellan dem. Lou tänker: ”Hela mitt liv har jag känt mig utanför, var jag än har varit, utanför bilden, utanför samtalet, utanför sammanhanget, som om jag var ensam om att uppfatta ljud och ord som andra inte kan höra, och döv för orden de tycks höra, som om jag befann mig utanför ramen, på andra sidan om en ofantlig och osynlig fönsterruta. Men igår med henne var jag där, man hade säkert kunnat rita en cirkel runt oss, en cirkel som jag inte var utestängd ifrån, en cirkel som omgav oss och som under några minuter skyddade oss från omvärlden.” (s. 14-15)

Lou, No och Lucas som är Lous klasskamrat blir nära vänner, nästan som syskon. De är tre ensamma personer. No, helt utan någon och med en mörk och trasig uppväxt. Lucas som lever ensam, med föräldrar som finns på annat håll. Lou, som känner sig ensam i sin nu så tysta familj, med en djupt deprimerad mamma sedan Lous yngre syster dog som spädbarn och en pappa som inte han heller orkar läka familjen.

Lou övertalar sina föräldrar att låta No flytta hem till dem. Vänskap och familjer kan läka långvariga sår, men det är inte alltid lätt att lämna ett långt liv bakom sig. Förstår omgivningen vad den behövande behöver? Nos alkohol- och läkemedelsmissbruk blir allt mer förödande.

Läs en skildring som lämnar mycket av gestalter och tankar kvar.

I Frankrike har romanen fått utmärkelserna Prix des Libraries och Prix du Rotary 2008. Den har filmatiserats av Zabou Breitman.

I vårt Bibliotek finns boken. Vi har den även på franska, No et moi. Hennes första roman Dagar utan hunger, finns även den att låna.

Rosmarie

Läs mer om Delphine de Vigan på hennes svenska förlag Sekwas hemsida:
https://sekwa.se/forfattarna/delphine-de-vigan/
(Hämtad 2022-05-10)

Intervju med författaren om romanen No och jag hos WHSmith Richard and Judy Book Club:
Delphine De Vigan – WHSmith Richard and Judy Book Club 2010 Interview
https://www.youtube.com/watch?v=gFuT2LQZsek
(Hämtad 2022-05-10)

Delphine de Vigan intervjuades om sitt författarskap av Tore Leifer på Louisiana Literature Festival som konstmuseet Louisiana i Danmark hade i augusti 2018. Intervjun finns hos Louisiana Channel:
Delphine de Vigan interview: The dangerousness of writing
https://channel.louisiana.dk/video/delphine-de-vigan-the-dangerousness-of-writing
(Hämtad 2022-05-10)

Starfish av Lisa Fipps

Fipps, Lisa, 2021. Starfish. New York: Nancy Paulsen Books, an imprint of Penguin Random House

”You don’t deserve
to be seen or heard,
to take up room,
to be noticed.

Make yourself small.”
(s. 5)

Dagböcker lyssnar till drömmar och hemligheter, men Ellies dagbok fylls av allt fler ”Fat Girl Rules”, om hur man blir osynlig för sin omgivning, och kanske även för sig själv.

Sedan hon var några år gammal har de flesta påpekat för henne att de tycker att hon väger för mycket. I skolan utsätts hon för grov mobbning. I sin familj känner hon sig ensam. Det finns en stöttande pappa, men från sina syskon möter hon hån om sin vikt. Hennes mamma accepterar inte alls hennes utseende, utan sätter upp artiklar om övervikt på kylskåpsdörren, inför dieter och vill att Ellie ska genomgå kirurgi.

Ellie är ensam och olycklig, men försöker värna sin insida. Hon flyr till eget universum i familjens pool, som en starfish:

”The pool’s always been my escape.
The place I feel weightless
in today’s fat-obsessed world.
I swim each morning and
try to hold on to that feeling
throughout the day.
But the time school’s over,
I feel every pound, plus
the added weight of shame
from all the comments and pranks.
The pool helps wash it all away.

Now I want the pool to be something more,
not only a place to escape,
but also a place to express myself.

As I float,
I spread out my arms
and my legs.
I’m a starfish,
taking up all the room I want.”
(s. 41)

När romanen börjar har Ellie bara en vän, förutom sin mops Gigi. Vännen flyttar. Men det kommer en vändning med nya vänner, uppmärksamhet för sitt skrivande och berättande, och med en terapeut som hon träffar, först mot sin vilja, men som hjälper henne att upptäcka sig själv och att sätta gränser. Ellies revansch i sitt liv börjar, som den unika och underbara person hon är.

Romanen är skriven i korta kapitel i versform av Ellie. Hon fokuserar på händelser och känslor, och versformatet ger hennes berättelse tydlighet, nerv och närhet, i viktiga ögonblick för henne. Det är en personlig vittnesbörd av Ellie själv, och det är det som fångar mig som läsare.

I Author’s note berättar Lisa Fipps att romanen är baserad på självupplevda händelser från hennes egen uppväxt.

Det är hennes första roman och den finns i vårt Bibliotek. Den är ännu inte översatt till svenska. Hoppas att någon skyndar sig att översätta den.

Lisa Fipps har en hemsida, där hon i under Blog delar med sig av sina råd för att skriva, och under Resources finns det bland annat poddar och videor som handlar om Starfish.
https://authorlisafipps.com
(Hämtad 2022-01-13)

Rosmarie

Binti av Nnedi Okorafor

Okorafor, Nnedi. 2015. Binti. New York: Tom Doherty.

”No matter what choice I made, I was never going to have a normal life, really.”, tänker Binti. (s. 13).

Binti, 16 år, lämnar i hemlighet sin familj och planeten de bor på, mot familjens vilja. Hon har mycket höga betyg i matematik och har fått ett stipendium till den prestigefyllda Oomza University. Stipendiet innebär att universitetet bekostar allt för henne. Ingen i Himbafolket som hon tillhör har någonsin rest iväg. I planen för henne har det tidigare bara funnits giftermål som möjlighet.

På rymdfärjan mot universitet finns det ungefär 500 andra blivande studenter. Hon är den enda Himban ombord. Hon känner att hon avviker med sin mörkare hud, hår och sina kläders färger. Sin kropp vårdar hon som Himba med otjize, en helig röd lera som innehåller olja från blommor på hennes planet. Den heliga leran syns. Det är inget hinder för Binti att snabbt få både många vänner och nära vänner.

Rymfärjan anfalls av ”the Meduse”, ett slags manetliknande varelser som förintar alla ombord, utom piloten, och Binti som lyckas fly till sitt rum och låsa in sig. Från sitt hem har Binti tagit med sig sin Enda, ett föremål i gammal teknologi, med vilket hon kan söka svar och kunskap. När varelserna försöker att få upp den stänga dörren, märker hon att hon kan kommunicera med dem med hjälp av den gamla Endan. Varelsernas plan är att låta piloten fortsätta rymdfärjans resa mot universitet och där tänker de med våld återta planeten, som en gång har varit deras. Det är en flera dagar lång resa som ligger framför dem.

Binti behöver avvärja våldsdådet och rädda sig själv. Hon kan tala med varelserna med Endan, men upptäcker även sin egen förmåga få dem att lyssna och skapa relationer. Tiden är utmätt och Binti måste både förstå historien bakom deras krigföring och anfall, och försöka förhandla fram en lösning.

Det är en berättelse om att våga bryta upp och gå sin egen väg, men det visar sig att gamla traditioner och kunskaper kan vara räddningen, som till exempel den heliga lera som hon bär med sig. Det handlar även om kulturell förståelse, kolonialism och stöld av kulturarv. Men, främst är det en berättelse om Binti, hennes situation, vägval och utveckling.

Binti belönades 2016 med både Nebula Award och Hugo Award som årets bästa novell inom science fiction.

I vårt Bibliotek finns Binti och även fortsättningen i berättelsen om henne Binti: home och Binti: the night masquerade.

Rosmarie

Nnedi Okorafors hemsida:
https://nnedi.com/
(Hämtad 2021-10-21)

Nnedi Okorafors TED Talk: Sci-fi stories that imagine a future Afrika:
https://www.ted.com/talks/nnedi_okorafor_sci_fi_stories_that_imagine_a_future_africa
(Hämtad 2021-10-21)

The hate u give av Angie Thomas

Thomas, Angie. 2017. The hate u give. London: Walker

Jag vill tipsa om boken The hate u give. Den är skriven av Angie Thomas. I boken får vi följa Starr Carter som är 16 år och bor i en fattig förort i USA. Fastän hon bor i ett utsatt område, så går hon i en fin privat skola där de flesta av eleverna är vita och har rika familjer. Starr försöker balansera sina två liv och hon är alltid medveten om vem alla andra vill att hon ska vara, samtidigt som hon försöker hitta sig själv. Men, efter att hennes vän skjuts ihjäl kan hon inte längre gömma sig, hon måste nu välja vem hon vill vara och vad hon ska stå för.

Jag tipsar om boken eftersom att den är lätt att känna igen sig i. Den visar också hur enkelt det är för olika media att påverka våra uppfattningar och värderingar. Detta är ingen snyfthistoria, utan snarare ett hopp om att vi inte måste följa i den gamla generationens fotspår. Den ger oss en känsla av att vi kan bli vad vi än vill, så länge vi är oss själva.

Grace Chijioke

Romanen har även blivit film 2018 i regi av George Tillman Jr. Hos 20th Century Studios finns en trailer som man kan se:
https://www.20thcenturystudios.com/movies/the-hate-u-give
(Hämtad 2021-09-30)

Angie Thomas hemsida, Instagram och Twitter:
https://angiethomas.com
(Hämtad 2021-09-30)

https://www.instagram.com/angiethomas/
(Hämtad 2021-09-30)

https://twitter.com/angiecthomas
(Hämtad 2021-09-30)


Boktipset inskickat av: Grace Chijioke

Lucy av Jamaica Kincaid

Kincaid, Jamaica. 2019. Lucy. Stockholm: Tranan. Översättning: Lena Fagerström. Orginaltitel: Lucy. Originaltitel: Lucy.

”jag hade föreställt mig att jag bara genom denna enkla handling – fara hemifrån och börja om på nytt i en ny omgivning – skulle kunna lämna alla mina sorgsna tankar bakom mig som en gammal rock man inte tänker ta på sig mer” (s. 12).

Lucy har lämnat Antiqua i Västindien där hon vuxit upp för att börja arbeta som au pair i New York, hos en ung välbeställd familj med fyra döttrar. Deras liv verkar lyckligt enligt alla livsstilsnormer, men Lucy är en skarp iakttagare och ser skuggorna i parets relation.

Breven från sin mamma låter Lucys samlas till en hög med oöppnade brev. För Lucy är flytten ett behov att undersöka förutsättningarna för ett eget liv, som hon ännu inte vet något om. På den nya främmande platsen i ett helt annat socialt sammanhang, är allt nytt och okänt för henne. Hon känner av klasskillnader, gamla kolonialistiska föreställningar och turismens idyllisering av hennes hemland. Hon får vänner och pojkvän, men i alla relationer finns det ett avstånd.

En egen kamera blir början till en förändring. Hon fotograferar och utforskar sin omgivning. ”Varför blir bilden av ett verkligt föremål så småningom mycket intressantare än själva föremålet i fråga? Det visste jag ännu inte svaret på.” (s. 119).

Lucy känner sin ensamhet, ”Men de sidor hos mig som jag inte kunde se, de sidor jag inte kunde ta på – de hade förändrats, och jag kände dem inte så väl ännu. Jag insåg att jag höll på att uppfinna mig själv, men mer på en konstnärs vis än på en uppfinnares. Jag kunde inte lita på sådant som precision och uträkning; jag kunde bara lita på intuitionen. Jag hade ingen skiss att gå efter, men när bilden var klar skulle jag veta det. Jag hade ingen samhällsställning, jag hade inga tillgångar. Jag hade mitt minne, min ilska, min förtvivlan.” (s. 131-132).

Berättarrösten är Lucys genom romanen och det är den som gör boken så berörande. Jamaica Kincaid kommer liksom Lucy från Antiqua och har flyttat till USA, hon har födelsedag samma dag och år som Lucy, och hennes och Lucys efternamn var från början det samma – Potter. Lucy blir en konstnär, liksom Jamaica Kincaid är i sitt författarskap.

Jamaica Kincaid är lysande författare. Inte lik någon annan berättare. Upptäck henne!

I vårt Bibliotek finns hennes romaner Lucy och Annie John. Annie John kan du söka upp här på vår bokblogg.

I litteraturprogrammet Babel i Sveriges television finns en intervju av Abdul Hibombo med Jamaica Kincaid, där hon berättar om sin uppväxt, sitt författarskap, sitt stora trädgårdsintresse och trädgården som ”politiskt begrepp”:
https://www.svtplay.se/video/24884114/babels-bibliotek/babels-bibliotek-sasong-1-jamaica-kincaid-om-carl-von-linne-och-sin-franvarande-pappa (Hämtad 2021-06-10)

Jamaica Kincaid är även medarbetare i tidskriften The New Yorker:
https://www.newyorker.com/contributors/jamaica-kincaid (Hämtad 2021-06-10)

och undervisar på Harvard:
https://aaas.fas.harvard.edu/people/jamaica-kincaid (Hämtad 2021-06-10)

Rosmarie

Livlina av Happy Jankell

Jankell, Happy. 2021. Livlina. Stockholm: Forum.

”Folk misstar ofta mig för att vara en person som bara kommer när det passar mig. Men det stämmer inte. Jag hade så djävulskt gärna varit del av en gemenskap. Till och med någon andra tar för givet. Men min lojalitet ligger tyvärr inte hos människorna, utan hos rädslorna. Jag kommer alltid finnas där för dem. I vått och torrt. På heder och samvete. Och vice versa förstås, eftersom rädslorna är de enda som aldrig lämnar mig. Aldrig vänder ryggen till.” (s. 89-90)

Liv oroar sig ständigt för sin hälsa. Hon granskar sin kropp och söker symtom. Hon ringer många samtal till nätdoktorn Care Call.

”Men jag önskar faktiskt att det var en sjukdom /—/ Då hade jag åtminstone haft en chans att läka.” (s. 237), anförtror Liv sin enda vän Donya.

Liv år 22 år och bor i Vasastan och arbetar deltid på ett kafé. Det finns egentligen ingen som hon har kontakt med och gymnasievännerna känns avlägsna. Hennes familj består av mamma och den några år äldre systern Lina, som är en framgångsrik mäklare. Lina presenterar sitt liv med ständigt nya genomtänkta bilder på Instagram, och har många följare. Genom åren har det vuxit fram ett avstånd mellan systrarna. Sedan deras pappa omkom i en olycka när de var barn, har ingen i familjen mått bra. Båda systrarna har levt med självskadebeteenden, Liv skär sig och Lina har haft anorexi.

När Livs förhållande med pojkvännen Yack tar slut, så rämnar hennes hela hennes tillvaro. Hon träffar några destruktiva män genom en dejting-app och en dubbelt så gammal läkare från Care Call inleder ett förhållande med henne.

Det är en mörk, ensam och förtvivlad tid för Liv. Men, det är även en berättelse om att hitta sitt liv, om systerskap, vänskap, och om egen styrka och egen begåvning – som finns där.

Det är svårt att inte tycka mycket om Liv och Happy Jankell kan verkligen berätta så att det är svårt att lämna berättelsen och Liv. Hon har inlevelse, medkänsla, humor, dramatisk förmåga och känsla för historiens helhet. Det är Happy Jankells första roman och den finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

I en intervju med Ann-Marie Rauer berättar Happy Jankell om sin bok:
Sverige! 2021. Sveriges television, SVT1. 12 mars.
https://www.svtplay.se/video/30464492/sverige/sverige-sasong-24-happy-jankell-feelgood-litteratur-alskade-korg (Hämtad 2021-05-18)

I ett samtal med Linda Olofsson talar hon om sin hälsoångest:
Fråga doktorn. 2021. Sveriges television, SVT1. 15 mars.
https://www.svtplay.se/video/30155552/fraga-doktorn/fraga-doktorn-sasong-27-15-mars-18-45?id=j4z1A3E&position=1093&highlight=skadespelaren-happy-jankell-radslan-begransade-mig (Hämtad 2021-05-18)

I en intervju med Louise Åström på modetidskriften Elles hemsida, berättar hon om sin hälsoångest och sin bok:
Åström, Louis. 2021. Happy Jankell om den mörka perioden som inspirerade boken: ”Gick på utredningar”. Elle. 18 februari.
https://www.elle.se/noje/happy-jankell-om-den-morka-perioden-som-inspirerade-boken-gick-pa-utredningar/7296531 (Hämtad 2021-05-18)

Happy Jankells eget instagramkonto, som även finns på modetidskriften Elles hemsida:
Happy Jankell
https://www.instagram.com/happyjankell/?hl=sv (Hämtad 2021-04-25)

Stöld av Ann-Helén Laestadius

Laestadius, Ann-Helén. 2021. Stöld: roman. Stockholm: Romanus & Selling

I början av mars rapporterades det om att årets vinter hade medfört en ökad mängd tillbud (polisspråk för händelser) med skoter. Bland annat så hade två personer åtalats för djurplågeri efter att ha förföljt och dödat en ren med skotern. En händelse bland många.

Den här typen av händelser som knappt uppmärksammas i majoritetssamhället är en fråga om liv eller död för de renägande samerna. Titeln Stöld beskriver brottsrubriceringen för att döda en ren, ett ganska ringa brott. För samerna handlar renen om kulturen, livsstilen, ja hela existensen.

Boken Stöld handlar om nioåriga Elsa som råkar bevittna hur en granne dödar hennes renkalv och hur det fortsätter att forma den 20-åriga Elsa. Laestadius beskriver levande livsstilen och friheten i livet som renägare. Men också desperationen, ojämställdheten, den psykiska ohälsan och hatet och hoten mot samerna. Stöld är spännande från start och det finns en stark känsla av att det som beskrivs faktiskt har hänt. Och det har ju kanske det, författaren har utgått från faktiska polisanmälningar och domar.

Jag rekommenderar Stöld för den som är intresserad av Sveriges ursprungsbefolkning och varför en ihjälskrämd ren är mer än bara stulen egendom. Men också för den som vill läsa en väldigt spännande bok.

Gustaf

I litteraturtidskriften Vi läser intervjuar Pontus Dahlman, Ann-Helén Laestadius:
Dahlman, Pontus. 2021. Arv och skuld. Vi läser 1:18-25. https://vi.se/artikel/sblpQBAn-a0j2LRwp-00ed3 (Hämtad 2021-06-11)


Boktipset inskickat av: Gustaf Wiberg

Queenie av Candice Carty-Williams

Carty-Williams, Candice. 2020. Queenie: roman. Stockholm: Albert Bonniers förlag. Översättning: Klara Lindell.

Queenie är 25 år, journalist och har hand om kalendariet för nöjessidorna på en mindre tidning i London. Hela hennes liv faller samman när hon blir lämnad av sin sambo Tom. Han vill att de ska ta en paus och gör sig  okontaktbar. Hon tvingas ut i en omöjlig bostadssituation.

Queenie försöker att nå Tom, men han besvarar inget meddelande. Hon börjar i tomrummet efter honom och i sin förtvivlan att dejta. Det blir ett för henne förgörande självskadebeteende. Hon möter män som behandlar henne med förakt och grovt våld och som svart kvinna grovt rasistiskt.

Hennes hela livssituation och hennes egen tilltro till sig själv, slutar i en kollaps.

Queenies familj med en urstark mormor som härförare blir hennes räddare och fristad. Genom berättelsen har hon med sig sina väninnor, som trofast stannar kvar.

”Det kan inte finnas nån som helst kärlek i mitt liv som inte blir helt jävla sabbad av min rädsla för att bli bortstött bara för att jag är född som den jag är.” (s. 335). Queenie påbörjar en lång och arbetsam väg med att bearbeta sitt liv, läka sig själv och sin familj och med att hitta sin egen röst i sitt liv.

Det här är en mycket läsvärd roman. Den är varm, skarp och författaren som själv är journalist, växlar i berättelsen naturligt mellan chatten med väninnorna (Corgiflocken), e-postinlägg och en skicklig dialog.

Queenie belönades 2020 med två utmärkelser av British Book Awards, både som Årets bok och Årets debut.

Boken finns i vårt Bibliotek.

På Twitter kan du möta Candice Carty-Williams:
https://twitter.com/candicec_w (Hämtad 2021-03-24)

Rosmarie

Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata

Murata, Sayaka. 2020. Hur mår fröken Furukura?. Stockholm: Lind & Co. Översättning: Vibeke Emond

”För att stanna kvar i närbutiken måste man bli ett butiksbiträde. Det är en enkel sak. Det gäller bara att ta på sig uniformen och uppföra sig i enlighet med manualen. Om du säger att världen är som på stenåldern, så okej, det var så på stenåldern också. Så länge man döljer sig bakom ett normalt yttre och uppför sig i enlighet med manualen blir man varken ivägkörd från byn eller behandlad som ett störande element.” (s. 96-97)

I arton år har Keiko Furukura arbetat som timanställd i närbutiken. Butikens ljud med dörrklockans ton, kundernas steg, prasslande påsar, ljudet från scannrarna och kollegorna rop – är en del av närbutikens ljud som Keiko finns i och längtar till när hon inte är där. Butiken har en strikt manual och hälsningsfraser som personalen övar varje morgon. Den är en egen värld med återkommande kunder, en press på varje säljare och vardagsdramatik som måste lösas med snabba insatser.

Keiko oroade sin familj och omgivning när hon växte upp. Hennes tolkningar av situationer upprörde andra, medan hennes reaktioner var självklart logiska för henne själv. Familjen oroades och fortsatte att känna oro.

I närbutikens rutiner finns det en trygghet. En försäkring för att passa in, är även at forma sig efter andra, genom att kopiera andras klädstilar och repliker.

Keiko är nästan den enda som lever ensam bland dem hon känner och det kommenteras av hennes bekanta. När hon möter en man, som snabbt flyttar hem till henne, förändras hela hennes liv.

Läs den här boken! Den är rolig, sorglig och tänkvärd. Det är en bok som inte liknar någon annan bok. Den hjälper dig att förstå, tycka om och att le både mot andra och dig själv.

Sayaka Murata har själv arbetat arton år i en närbutik.

I Japan är hon en välkänd författare. Det här är den första av hennes romaner som har översatts till svenska. Hoppas att få läsa fler av hennes böcker i översättning!

Hon fick 2016, samma år som romanen gavs ut i Japan, det ansedda Akutagawa-priset, som ges till yngre författare.

Romanen finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

I The Guardian finns en intervju av David McNeill med Sayaka Murata:
McNeill, David. 2020. Sayaka Murata: ’I acted how I thought a cute woman should act – it was horrible’. The Guardian. 9 oktober. https://www.theguardian.com/books/2020/oct/09/sayaka-murata-i-acted-how-i-thought-a-cute-woman-should-act-it-was-horrible (Hämtad 2021-06-11)

Lyssna till romanen som finns som följetong hos Sveriges radio:
https://sverigesradio.se/avsnitt/ljudbok-hur-mar-froken-furukura-av-sayaka-murata
(Hämtad 2022-03-16)

Swing time av Zadie Smith

Smith, Zadie. 2017. Swing time. Stockholm: Albert Bonniers förlag. Översättning: Niclas Nilsson.

Tracy och jag – den genom romanen namnlösa berättaren, möts som barn och förenas i en egen värld av sin gemensamma passion för dans och musik. Det är framför allt de äldre glamorösa filmmusikalerna med perfekt koreograferade steg, och artister som Fred Astaire som fängslar dem. Musik och dans som världen omkring dem har lämnat.

De växer upp i ett fattigt område i norra Londons utkant. Vi möter dem som barn alldeles i början av 1980-talet och får följa med i deras liv in i 2000-talet. De är oskiljaktiga som systrar, ensamma i sin nära omgivning och har båda komplicerade förhållanden till sina föräldrar. Tracy är kreativ, rolig, målmedveten och tvekar inte att utmana och reta sin omgivning. Jag – berättaren, är mer försiktig och mer av en iakttagare. Det är berättarens berättelse om sitt eget liv.

Vänskapen mellan dem är inte utan problem och bryts helt i tonåren. Tracy når sitt mål att bli musikalartist och får biroller i West End. Berättaren blir en av världsartisten, den beundrade sång- och dansstjärnan Aimees assistenter. Hon följer med Aimee världen över under turnéer, och flyttar med Aimee mellan hennes hem i London och New York. Aimee inleder ett välgörenhetsprojekt i en by i ett land i västra Afrika. Aimees idealism och impulsivitet blir en kontrast mot byns verkliga behov. Berättaren följer upp projektet på plats i vardagen i byn, hon får vänner och hennes värderingar sätts på prov.

Berättarens förhållande till sin mamma är knappt. Mammans stora politiska samhällsengagemang står i kontrast mot hennes bristande förmåga att möta andra nära i vardagen, och relationen mellan mamma och dotter är nästan obefintlig.

Många år efter uppbrottet mellan Tracy och berättaren, söker Tracy upp berättarens mamma. Långsamt krackelerar och förnyas berättarens egna livssituation. Hon behöver omvärdera mycket och lyssna in sitt eget liv.

Handlingen rör sig fascinerande över tid, relationer och geografiska områden, omväxlande i nutid och i tillbakablickar. Frågor om kolonialism, ras, levnadsvillkor, medmänsklighet, engagemang och livshållning vävs in i berättelsen. Den personliga rösten får allt att smälta samman i skildringen av hennes livsresa.

Jag-formen i berättelsen berör, även i berättarens blindhet inför sig själv, men det är framför allt den tydliga egna rösten som får handlingen att skälva och hennes liv att mejsla sig in i ens sinne. Det här är en helt fantastisk berättelse om en persons livsväg.

Romanen finns i vårt Bibliotek både på svenska och engelska. Titeln Swing time har den fått behålla på svenska. Läs den! Zadie Smith är en skicklig samhällsskildrare, lyhörd för relationer och existentiella frågor – och har en fin känsla för berättelsens magi.

Rosmarie

Zadie Smiths hemsida:
http://www.zadiesmith.com (Hämtad 2021-05-04)

© 2025 Östras bokblogg. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.