Thomas, Angie. 2017. The hate u give. London: Walker
Jag vill tipsa om boken The hate u give. Den är skriven av Angie Thomas. I boken får vi följa Starr Carter som är 16 år och bor i en fattig förort i USA. Fastän hon bor i ett utsatt område, så går hon i en fin privat skola där de flesta av eleverna är vita och har rika familjer. Starr försöker balansera sina två liv och hon är alltid medveten om vem alla andra vill att hon ska vara, samtidigt som hon försöker hitta sig själv. Men, efter att hennes vän skjuts ihjäl kan hon inte längre gömma sig, hon måste nu välja vem hon vill vara och vad hon ska stå för.
Jag tipsar om boken eftersom att den är lätt att känna igen sig i. Den visar också hur enkelt det är för olika media att påverka våra uppfattningar och värderingar. Detta är ingen snyfthistoria, utan snarare ett hopp om att vi inte måste följa i den gamla generationens fotspår. Den ger oss en känsla av att vi kan bli vad vi än vill, så länge vi är oss själva.
”jag hade föreställt mig att jag bara genom denna enkla handling – fara hemifrån och börja om på nytt i en ny omgivning – skulle kunna lämna alla mina sorgsna tankar bakom mig som en gammal rock man inte tänker ta på sig mer” (s. 12).
Lucy har lämnat Antiqua i Västindien där hon vuxit upp för att börja arbeta som au pair i New York, hos en ung välbeställd familj med fyra döttrar. Deras liv verkar lyckligt enligt alla livsstilsnormer, men Lucy är en skarp iakttagare och ser skuggorna i parets relation.
Breven från sin mamma låter Lucys samlas till en hög med oöppnade brev. För Lucy är flytten ett behov att undersöka förutsättningarna för ett eget liv, som hon ännu inte vet något om. På den nya främmande platsen i ett helt annat socialt sammanhang, är allt nytt och okänt för henne. Hon känner av klasskillnader, gamla kolonialistiska föreställningar och turismens idyllisering av hennes hemland. Hon får vänner och pojkvän, men i alla relationer finns det ett avstånd.
En egen kamera blir början till en förändring. Hon fotograferar och utforskar sin omgivning. ”Varför blir bilden av ett verkligt föremål så småningom mycket intressantare än själva föremålet i fråga? Det visste jag ännu inte svaret på.” (s. 119).
Lucy känner sin ensamhet, ”Men de sidor hos mig som jag inte kunde se, de sidor jag inte kunde ta på – de hade förändrats, och jag kände dem inte så väl ännu. Jag insåg att jag höll på att uppfinna mig själv, men mer på en konstnärs vis än på en uppfinnares. Jag kunde inte lita på sådant som precision och uträkning; jag kunde bara lita på intuitionen. Jag hade ingen skiss att gå efter, men när bilden var klar skulle jag veta det. Jag hade ingen samhällsställning, jag hade inga tillgångar. Jag hade mitt minne, min ilska, min förtvivlan.” (s. 131-132).
Berättarrösten är Lucys genom romanen och det är den som gör boken så berörande. Jamaica Kincaid kommer liksom Lucy från Antiqua och har flyttat till USA, hon har födelsedag samma dag och år som Lucy, och hennes och Lucys efternamn var från början det samma – Potter. Lucy blir en konstnär, liksom Jamaica Kincaid är i sitt författarskap.
Jamaica Kincaid är lysande författare. Inte lik någon annan berättare. Upptäck henne!
I vårt Bibliotek finns hennes romaner Lucy och Annie John. Annie John kan du söka upp här på vår bokblogg.
Rabinyan, Dorit. 2018. Alla floder flyter mot havet. Stockholm: Norstedts.
Översättning: Rose-Marie Nielsen.
Omslag från pocketutgåva 2019.
Liat och Hilmi möts genom en vän i New York. De tillbringar en natt tillsammans, där de rör sig genom ett nattligt New York för att söka efter Hilmis borttappade nycklar. De upptäcker varandra och blir oemotståndligt och passionerat förälskade. Liat har tillfälligt lämnat Tel Aviv, för att i New York med ett stipendium för några månader, få arbeta med sin masterutbildning i lingvistik och litteratur. Hilmi som kommer från Ramallah på Västbanken, befinner sig där sedan några år, på ett konstnärsstipendium. Tiden är något år efter attackerna i New York och oron finns kvar i atmosfären i staden.
Den starka kärleken mellan dem skimrar och suddar till en början ut de samhällsmotsättningar som de vuxit upp med, och New York blir en fristad för deras relation.
Liat vågar inte berätta för sin familj om Hilmi och hon märker även hur politiskt olika åsikter präglar umgänget med hans familj och vänner. För henne blir kärleksrelationen något hon känner sig smärtsamt medveten om måste ta slut efter tiden i New York, när hon om några månader reser tillbaka. De blir en Julia och en Romeo, i en annan tid och på en annan plats.
Boken förbjöds 2016 i israeliska skolor, vilket gav upphov till en debatt. Dorit Rabinyan har belönats för sin roman med Bernstein Prize, som ges till yngre författare som skriver på hebreiska. Romanen har översatts till många språk.
Jude (advokat), Willem (skådespelare), JB (konstnär) och Malcolm (arkitekt) – fyra unga män i New York och nära sammansvetsade vänner. Vi möter dem i tjugoårsåldern som hårt arbetande och fattiga, och får följa dem några årtionden framåt i livet, där de alla blir framgångsrika inom sina yrken.
Berättelsen sveper över en tidsrymd, men känns mycket närvarande och levande i varje ögonblicks detalj. Berättarperspektivet byts då och då, och fördjupar historien. Vänskapen dem emellan förändras, men består som något av det viktigaste i deras liv.
Jude är i centrum för berättelsen. Han bär med sig fruktansvärda minnen från sin barndom, som han döljer och kapslar in. Han kan inte berätta för sin omgivning om vad han utsatts för och om de händelser som han beskriver jagar honom som hyenor. I sitt yrke som advokat är han beundrad och fruktad. Han kan samtidigt gömma sig för sig själv i yrkeslivets strukturer. Överallt är han älskad, men mörkret, sorgen, skuldkänslor och det dåliga självförtroendet, kan han inte dölja för dem som finns omkring honom i hans privata sfär. Han skär sig själv i sin ensamhet för att döva sina inre smärtor. Han värjer sig och flyr från den kärlek och den omsorg som han möter.
Det är en roman om verklig vänskap, om en stor kärlekshistoria som utvecklas mellan Willem och Jude och om en fasansfull mänsklig tragedi. Berättelsens personerna stannar kvar i minnet. 732 sidor – värda att läsa.
Nominerad 2015 till National Book Award och Man Booker Prize samt belönades med The Kirkus Prize.
Kya Clark överges som barn i träskmarkerna där hon föddes som yngsta barnet i en familj, med en missbrukande och våldsam pappa som jagat mamman och syskonen på flykt. Kya lever ensam kvar med sin pappa under några år, men redan när Kya är i tioårsåldern, försvinner även han. Kya överlever i samspel med naturen och med hjälp av ett fåtal vuxna människors stöd och växer hon upp till en kvinna med stor integritet. Hennes drivkraft är att förstå sin omgivning och övervinna rädslan för människor. Både kärlek och svek gör henne ännu mer fast besluten att ”ensam är stark”.
Berättelsen är samtidigt en spänningsroman. Ett mord begånget i träsket får genast rykten och spekulationer att rikta misstankarna mot den enstöriga Kya.
En vackert skriven berättelse om ett ovanligt liv fyllt av utanförskap och svek, men också om hopp och mod att våga tro på en människa igen.
Jag tycker mycket om boken för dess vackra språk och beskrivningar av träskmarken som Kya lever i och av, men mest av allt berörs jag att författaren så bra beskriver människans behov av en social tillhörighet och vad utanförskap kan göra med oss. Läs boken som en deckare eller som en roman om en överlevare mot alla odds.
Where the crawdads sing, kom ut i USA 2018 och på svenska 2020.
Plath, Sylvia. 2013. Glaskupan. Ny utgåva. Stockholm: Bonnier Pocket.
Översättning: Christina Liljencrantz.
Esther Greenwood befinner sig i New York. Året är 1953. Esther har vunnit en skrivartävling och fått ett stipendium. Det har även några andra unga kvinnor som bor på samma hotell som henne. Deras stipendium innebär en sommar med vissa uppdrag för en känd modetidning och inbjudan till fester och evenemang. Esther skriver i modetidningens spalter och läser som redaktör noveller som skickats in till tidningen. Hon känner sig främmande bland de andra unga kvinnorna, obekväm i de helt nya mer glamorösa kläderna, och ensam och tafatt på de rätt så anonyma festerna. Hon tänker tillbaka på hur andras förväntningar på henne har påverkat henne, den i andras ögon perfekte pojkvännen som hon inte älskade och svårigheten att få förståelse för sina intressen. Det finns i tiden normer i synen på kvinnor som hon inte vet hur hon ska förhålla sig till eller ens orka möta. En mans hån och brutala våld mot henne, får allt att falla samman. När hon lyckats att ta sig hem, går hon längst ut på den skyhögt belägna terrassen i det höga hus hon bor i och låter de nya klädesplaggen ett efter ett tyst segla ner med vinden i den mörka New York-natten.
Nästa dag hämtar hennes mamma henne i sin bil vid tågstationen i Boston för färd hem till det samhälle en bit utanför Boston där de bor. Redan i bilen berättar hennes mamma att Esther inte har blivit antagen till den skrivarkurs som hon önskat så mycket. Esther hade knutit alla sina förhoppningar till kursen. Hennes skrivande och hennes utbildningar hade alltid gått så lätt, gett henne framgång och varit hennes identitet. Nu finns inget kvar. Det finns ingen omkring henne som kan erbjuda ett alternativt liv som hon skulle vilja leva och det finns ingen hon känner att hon kan vända sig till. Andras förslag och erbjudanden känns bara fel. Esther blir allt mer förtvivlad. Det känns som en tung glaskupa har sänkts över henne, som gör allt onåbart och hopplöst.
Följ med Esther i en kusligt nära berättad historia av huvudpersonen själv, om att iaktta sitt liv och om att hitta sitt liv. Det är även en berättelse om kvinnors situationer för inte så länge sedan.
Romanen The bell jar gavs ut 1963 under pseudonymen Victoria Lucas. Paralleller har dragits mellan bokens handling och Sylvia Plaths egna liv. Romanen har blivit en modern klassiker och kommer ständigt ut i nya utgåvor. I svensk översättning gavs den ut 1974.
I vårt Biblioteket kan du låna den både på svenska och engelska.
Rosmarie
På SVT Play finns just nu en dokumentär om Sylvia Plath med intervjuer med hennes dotter och vänner, Sylvia Plath – inuti glaskupan. Programmet kan bara ses fram till den 28 juni 2021: https://www.svtplay.se/video/22436450/sylvia-plath-inuti-glaskupan (Hämtad 2021-06-18)
Alcott, Louisa May. 2019. Little Women. Penguin USA
Första amerikanska upplaga 1861. Första svenska upplaga 1871.
Jag har inte läst ut den här boken än, men jag är fullkomligt förälskad. Utan att jag tänkt på det så har jag läst väldigt många texter och böcker som fokuserar nästan endast på negativa saker under den senaste tiden. Den här boken är raka motsatsen till det och det var precis vad jag behövde i dessa tider. Den har fått mig att uppskatta det jag har och se glädjen i vardagliga sysslor och händelser. Jag kan varmt rekommendera den här klassikern till alla som vill drömma sig bort, om så bara för en liten stund.
Mafi, Tahereh. 2019. En ocean av kärlek. Stockholm: B. Wahlströms Översättning: Carina Jansson.
Det är ett år efter attackerna den elfte september i USA. Shirin går på high school. Hennes familj har flyttat tolv gånger och Shirin har tvingats att byta skola varje gång. I samhällssituationen efter attackerna, bemöts hennes val att bära slöja med misstänksamhet och otrevliga kommentarer. Hon vägrar att låta sig förtryckas. Men, inom sig känner hon sig ensam och osynlig och efter alla uppbrott med skolbyten, orkar hon inte med relationer.
En person lägger definitivt märke till henne, Ocean i hennes klass, som inleder ett enträget arbete för att lära känna henne. I honom får hon riktig vän. Hon har mycket svårt att förstå att någon skulle vara intresserad av henne, skräms av tanken på en relation och är övertygad av att hon snart kommer att bli lämnad. Berättelsen är en något så sällsynt som en stor kärleksroman.
Shirin är en stark, osäker och färgstark personlighet som utvecklas genom kärlek, vänner och situationer hon ställs inför. Hennes familj försöker att finna en plats som passar dem i det amerikanska samhället och känner samtidigt att det finns ett avstånd till det land de lämnat, både på grund av den tid som gått och det nya liv som de lever.
Följ med in i Shirins berättelse. Den är en rolig och den berör. Det är sällan man möter så här stora och omvälvande kärleksromaner.
Moyes, Jojo. 2019. Bergens stjärnor. Stockholm: Printz Publishing.
Översättning: Helen Ljungmark. Originaltiel: The giver of stars, 2019.
Hon älskade att bo här. Hon älskade bergen och människorna och den oändliga himlen. Hon älskade känslan av att göra ett jobb som betydde något, av att bli utmanad varje dag och förändra människors liv med ett ord i taget. Hon hade gjort sig förtjänt av varenda blåmärke och varenda blåsa, och hon hade skapat en ny Alice över ramen på den hon aldrig känt sig bekväm med att vara. (s. 325)
Alice flyttar från England 1937 med sin nya amerikanske make och en dröm om ett lyckligt liv, till östra Kentucky i USA, från ett liv där hon saknat möjligheter och uppskattning. Det nya livet blir en besvikelse med en kärlekslös och instängd tillvaro. Alice engagerar sig som ridande bibliotekarie, mot maken och hans dominerande fars vilja, och blir en av de ridande bibliotekarierna i Eleanor Roosevelts satsning på utbildning. Alice får vänner, lär sig rida och hitta i ett svårridet, klippigt landskap, utan riktiga vägar och där det är långt mellan varje hus. Flera kvinnor sluter upp. Vänskapen och uppdraget får dem alla att känna mening och utvecklas. Från att ha bemötts av misstänksamhet i många ensligt belägna hus, med de böcker som de har med sig, börjar de att bli efterlängtade och böckerna efterfrågade.
Det som tidigare har varit viktigt i hennes tidigare liv blir oviktigt. Det ytliga i livet tappar sin glans och innehållet i den nya tillvaron får ett annat fokus med riktiga vänner, för första gången, och ett meningsfullt arbetsliv. ”Kanske är vetskapen om att något så här vackert existerar det enda vi kan begära.” (s. 327), säger mannen som Alice kommer att förälska sig i, vid ett tillfälle.
Det är en berättelse om vänskap, kärlek och om vad som gör livet så värdefullt, men även en berättelse om fördomar och kvinnosyn. Anklagelser mot en av kvinnorna, förändrar deras förutsättningar och leder till en dramatisk rättegångsskildring. En roman som berör med sin starka närhet till karaktärerna.
Romanen finns i vårt Bibliotek, liksom fler av Jojo Moyes romaner. Det här är den första bok jag har läst av henne. Naturligtvis kan jag inte motstå en roman om ridande bibliotekarier. Att rida genom ett otillgängligt landskap, i en svindlande vacker natur, med böcker som är efterlängtade och förändrar liv. Kanske stanna kvar ett tag eller åtminstone resa tillbaka då och då?
I Atlas obscura finns en dokumentär artikel av Anika Burgess om de ridande bibliotekarerna med fina foton: Burgess, Anika. 2017. The women who rode miles on horseback to deliver library books: librarians are amazing. Atlas obscura. 31 August. https://www.atlasobscura.com/articles/librarians-horseback-new-deal-book-delivery-wpa (Hämtad 2022-04-13)
Williams, John (2015). Butcher’s Crossing. Stockholm: Natur & kultur. Översättning: Eva Johansson
Det här är en berättelse från Amerika och Westerns tidiga historia. Järnvägsbolagen fick betalt för att bygga järnvägarna västerut och små orter uppstod här och där och vissa försvann lika snabbt. Butcher’s Crossing är en sådan ort som växer upp i pälshandelns spår. Buffelpälsar kan vid romanens början ge stor rikedom. Hit kommer den unge Will Andrews med fullt med pengar på fickan. Han söker det stora äventyret och drömmer om att följa med en expedition på för att jaga buffel. Med sina egna pengar finansierar han en jaktexpedition med vagn, mulåsnor och tre män, förutom Will, med hästar. Den skickligaste jägaren av dem ska ta dem till en klyfta där jägaren en gång för länge sedan såg horder med bufflar. Wills uppgift är att flå bufflarna, något han aldrig tidigare prövat men lär sig vartefter.
Det här är en berättelse om att ha ett mål och att genomdriva det, till vilket pris som helst. Det är också en berättelse om människans drift att utplåna och att aldrig få nog. Bufflarna ligger i högar, ruttnar och drar till sig flugor när jägarna drar hemåt. Samtidigt är jägarna maktlösa mot naturen, vinden, snön, präriens ödslighet och bristen på vatten.
Även denna roman bidrar till bilden av hur USA växer fram och vilka konsekvenser det har för USA idag. Främst tycker jag dock om, och upprörs starkt av, människornas besatthet. Besattheten leder oftast inte till något gott. Romanens något sävliga tempo speglar jägarnas och huvudpersonens eftertänksamhet och de ödsliga vidderna. En vacker roman.
