Den tomma och sterila rymden skrämmer.
Glasartad är dess blick som omger oss
och stjärnsystemen stå orörligt stilla
i skeppets runda fönster av kristall.
Då gäller det att vårda drömmens bilder
från Doris dalar och att här i havet
där inget vatten, inga böljor röras
ta vara på all dröm, allt känslosvall.
Den minsta suck är som en ljuvlig vind,
all gråt ett källsprång, skeppet själv en hind
som jagar ljudlöst fram mot Lyrans stjärnor
som allt för fjärran för att våra hjärnor
skall kunna fatta avstånd eller tider
ej minsta tum åt någon sida glider.
Första strofen i sång 10 av dikteposets 103 sånger.
Rymdskeppet Aniara är sedan sex år på väg bort från jorden (planeten Doris). Skeppet är fyllt med emigranter från jorden, som är förödd och obeboelig.
Miman är datorn ombord som har lagrat jordens historia, och som leder rymdskeppet. Den kvinnliga piloten Isagel som för planet framåt mot planeten Mars, har förlorat hoppet. Det finns en berättare som har hand om Miman, som träder fram först långt in i berättelsen, utan namn och kallar sig Mimarob.
Emigranterna försöker på olika sätt i ovissheten att förhålla sig till tiden och minnen av det som de lämnat. Ett nytt samhällsliv utvecklas. Daisi Doody leder danser, högkomikern Sandon roar, och den blinde poeten från landet Rind, kultledaren Libidel och samariten Nobia har sina uppdrag. Ombord finns även den diktatoriske Chefone, som styr gruppen och skapar rädsla. Under färdens gång vänder man sig allt mer i den osäkerhet som ökar, till datorn Miman för att finna hopp.
När Aniara kom ut 1956 var det i kalla krigets tid med oro för kärnvapenkrig. I dag känns den lika sorgligt aktuell i sina beskrivningar av en miljö på jorden som förstörs av människan.
Aniara finns självklart på Bibliotekets hyllor och du kan även läsa den i fulltext hos Litteraturbanken:
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/MartinsonH/titlar/Aniara/sida/5/etext (Hämtad 2020-09-04)
Aniara har inspirerat musiker, dramatiker och andra författare och blivit opera, musikal, teater och film.
I vårt Bibliotek finns den även i en tolkning som grafisk roman:
Larsson, Knut. 2015. Aniara: fritt efter Harry Martinson. Stockholm: Kartago
——————–
Harry Martinson fick Nobelpriset 1974 ”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos”
Svenska akademien. 2020. Nobelpriset i litteratur – Pristagarna
https://www.svenskaakademien.se/nobelpriset/nobelpriset-i-litteratur-pristagarna (Hämtad 2020-09-04). Få har skildrat människans avgörande frågor, naturen mer nära och vackert och människors utsatthet med mer inlevelse och skärpa.
I vårt Bibliotek finns fler av Harry Martinsons böcker och även en del att läsa om hans författarskap.
Rosmarie
Nobelstiftelsens sida om Harry Martinson:
https://www.nobelprize.org/prizes/literature/1974/martinson/facts (Hämtad 2021-05-12)
Litteraturbankens sidor om Harry Martinson, med biografi, verk, ljud och texter om honom:
https://litteraturbanken.se/författare/MartinsonH (Hämtad 2021-05-12)
Harry Martinson-sällskapet:
http://harrymartinson.se (Hämtad 2021-05-12)
