Bokhylla - sidhuvudbild

Östras bokblogg

Boktips från läsarna

Page 5 of 14

Kirke av Madeline Miller

Miller, Madeline. 2019. Kirke. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Översättning: Niclas Nilsson. Originaltitel: Circe, 2018.

”Senare, många år senare, skulle jag höra en sång om vårt möte. Pojken som sjöng den var oskicklig, missade toner oftare än han träffade, ändå lyste versernas ljuva musik genom hans misshandel. Jag blev inte förvånad av porträttet av mig själv: den stolta trollkvinnan kuvas av hjältens svärd, knäböjer och bönfaller honom om nåd. Att förödmjuka kvinnor tycks mig vara ett av poeternas viktigaste tidsfördriv. Som om det inte kan finnas någon berättelse om vi inte kryper och gråter.” (s. 211)

I Odysséens sånger, kommer Odysseus med sitt skepp och besättning till Kirkes avlägset belägna ö Aiaje. Han kommer att stanna ett år hos henne, trots det är Kirke en kort passage i hans reseberättelse. Kirke är dotter till solens gud Helios och havsnymfen Perse. Kring hennes palats prunkar växtligheten och vilda djur som lejon, hjortar och vargar strövar fridfullt omkring. Kirke har utvecklat kunskaper om växter och att framställa förtrollande brygder av växterna, och med det sin egen förmåga att ta makten över sin omgivning och händelser med magi, vilket får dramatiska konsekvenser.

Kirke är en mytologisk person som genom århundradena har fascinerat många författare och konstnärer. Vilka historier skulle hon själv vilja berätta om sitt liv? Madeline Miller låter henne få ett mänskligt medvetande, söka efter en livstillvaro och fyllas av längtan. Det här är Kirkes egen berättelse.

Vem är jag, är hennes stora fråga som barn. Hon har inte sin fars gudomliga krafter och är inte en mänsklig varelse. Hon har alla mänskliga känslor, men som barn till gudomliga föräldrar är hon dömd att leva för alltid och därmed aldrig få stanna i någon relation med en dödlig varelse. Kirke känner sig ensam i sin familj och främmande inför deras värderingar. Hon straffas av sin far och förvisas att leva på den avlägsna öde ön för all framtid.

Det är i mötet med människorna hon sakta hittar vägen till sitt eget liv. Odysseus är en av de få män hon mött som bemöter henne med respekt. De får ett barn tillsammans, Telegonos, och det förändrar hela hennes liv. I berättelsen får vi följa händelserna i Odysséen långt bortom eposets slut med Odysseus änka Penelope och hennes son Telemachos, och delvis skrivs historien om, som en tid av fasor, våld och krigets skador.

Det är en enastående och oförglömlig roman om en kvinnas liv och en ny levande klassiker om den grekiska mytologin.

Romanen finns i vårt Bibliotek på svenska och även på engelska Circe. Vi har även hennes debutroman The song of Achilles.

Läs mer om Madeline Miller på hennes hemsida, där det även finns intervjuer:
http://madelinemiller.com
(Hämtad 2022-06-01)

Ett annat lästips från vårt Biblioteks hyllor, är vår svenske Nobelpristagare Eyvind Johnsons roman Strändernas svall, där du möter Odysseus.

Rosmarie

No och jag av Delphine de Vigan

Vigan, Delphine de. 2008. No och jag: roman. Helsingborg: Sekwa. Översättning: Helén Enqvist. Originaltitel: No et moi: roman

Två dagar i veckan när Lou slutar tidigare i skolan beger hon sig till Gare d’Austerlitz, en av Paris stora tågstationer, bara för att i hemlighet ströva omkring och iaktta folklivet.

Lou känner sig ensam. Hon är tretton år, men går redan i gymnasiet, två år yngre än alla andra, med sin begåvning i studier, har hon flyttats fram genom årskurserna. Hon känner avståndet i ålder till de andra och är minst i klassen. Hon är passionerat intresserad av vetenskap och ägnar fritiden åt att kontrollera tillsatser i livsmedel, mäta densitet och läsa på om substanser i sin mammas alla läkemedel. Men, när de ombeds att välja ett ämne att hålla föredrag om, hör hon sig själv säga, till sin egen överraskning, att hon i sitt föredrag kommer att berätta om en ung hemlös kvinna.

Lou ger sig ut på spaning i sitt stationsområde Paris. Snart möter hon No, en ung kvinna, arton år gammal, som lever ett hårt liv utan bostad, familj och vänner. Lou grips av Nos magra och smutsiga gestalt. Hon får lov att intervjua henne för sitt skolarbete, efter envishet från Lous sida. En annan värld öppnas med Nos berättelser om ständigt sökande efter mat, sovplats, någonstans att ta hand om sin hygien, och om rädsla och våld. De får kontakt och en tät närhet utvecklas mellan dem. Lou tänker: ”Hela mitt liv har jag känt mig utanför, var jag än har varit, utanför bilden, utanför samtalet, utanför sammanhanget, som om jag var ensam om att uppfatta ljud och ord som andra inte kan höra, och döv för orden de tycks höra, som om jag befann mig utanför ramen, på andra sidan om en ofantlig och osynlig fönsterruta. Men igår med henne var jag där, man hade säkert kunnat rita en cirkel runt oss, en cirkel som jag inte var utestängd ifrån, en cirkel som omgav oss och som under några minuter skyddade oss från omvärlden.” (s. 14-15)

Lou, No och Lucas som är Lous klasskamrat blir nära vänner, nästan som syskon. De är tre ensamma personer. No, helt utan någon och med en mörk och trasig uppväxt. Lucas som lever ensam, med föräldrar som finns på annat håll. Lou, som känner sig ensam i sin nu så tysta familj, med en djupt deprimerad mamma sedan Lous yngre syster dog som spädbarn och en pappa som inte han heller orkar läka familjen.

Lou övertalar sina föräldrar att låta No flytta hem till dem. Vänskap och familjer kan läka långvariga sår, men det är inte alltid lätt att lämna ett långt liv bakom sig. Förstår omgivningen vad den behövande behöver? Nos alkohol- och läkemedelsmissbruk blir allt mer förödande.

Läs en skildring som lämnar mycket av gestalter och tankar kvar.

I Frankrike har romanen fått utmärkelserna Prix des Libraries och Prix du Rotary 2008. Den har filmatiserats av Zabou Breitman.

I vårt Bibliotek finns boken. Vi har den även på franska, No et moi. Hennes första roman Dagar utan hunger, finns även den att låna.

Rosmarie

Läs mer om Delphine de Vigan på hennes svenska förlag Sekwas hemsida:
https://sekwa.se/forfattarna/delphine-de-vigan/
(Hämtad 2022-05-10)

Intervju med författaren om romanen No och jag hos WHSmith Richard and Judy Book Club:
Delphine De Vigan – WHSmith Richard and Judy Book Club 2010 Interview
https://www.youtube.com/watch?v=gFuT2LQZsek
(Hämtad 2022-05-10)

Delphine de Vigan intervjuades om sitt författarskap av Tore Leifer på Louisiana Literature Festival som konstmuseet Louisiana i Danmark hade i augusti 2018. Intervjun finns hos Louisiana Channel:
Delphine de Vigan interview: The dangerousness of writing
https://channel.louisiana.dk/video/delphine-de-vigan-the-dangerousness-of-writing
(Hämtad 2022-05-10)

Ihågkom oss till liv av Joanna Rubin Dranger

Rubin Dranger, Joanna. 2022. Ihågkom oss till liv. Stockholm: Albert Bonniers förlag

Joanna börjar att utforska sin familjs historia. Det blir ett mörkt och skrämmande detektivarbete som kommer att avslöja för henne okända händelser och lyfta fram personer som har saknats i familjens berättelser. Efterforskningarna i den judiska familjens historia för henne till 1900-talets början i Östeuropa där tusentals judar mister livet och förföljs, och därefter framåt i tiden till andra världskrigets obeskrivliga fasor.

Det blir livsviktigt för henne att söka fram allt hon kan ur mörkret, och bevara och vårda minnet av varje person. Författarens arbete med efterforskningar i nutid, finns bland de allt fler levnadsöden som finns att dokumentera. Förtvivlan och sorg tynger hennes arbete, som nästan blir för smärtsamt. Under den personliga resans gång möter hon även oväntat nu levande släktingar och band upprättas till dem.

Familjens historia berättar även Europas och Sveriges historia, och hur utsatt man kunde vara även i vårt land.

Boken som på över fyrahundra sidor är en utsökt tecknad och helt handskriven berättelse. Historiens mörker och de personliga vittnesbörderna lämnar inte någon oberörd. Källförteckningen är diger med böcker, artiklar, arkivmaterial samt personliga brev och foton. Den har för mig redan den självklara beteckningen klassiker, för en bok som alltid behöver få vara levande och tillgänglig för nya läsare.

Två sidor ur boken:

Rubin Dranger, Joanna. 2022. Ihågkom oss till liv. Stockholm: Albert Bonniers förlag, s. 61.
Rubin Dranger, Joanna. 2022. Ihågkom oss till liv. Stockholm: Albert Bonniers förlag, s. 180.

Läs den här boken! Den finns i vårt Bibliotek på hyllorna med Grafiska romaner & serier. På samma hylla finns även Art Spiegelmans klassiska grafiska roman Maus: a survivor’s tale.

Rosmarie

Se en intervju med Joanna Rubin Dranger av Jessica Gedin i SVT:s litteraturprogram Babel:
https://www.svtplay.se/video/34779195/babel/babels-intervju-avsnitt-5
Kan ses till den 31 mars 2024.
(Hämtad 2023-11-01)

Hos Albert Bonnier förlag finns en presentation om Joanna Rubin Dranger och hennes böcker:
https://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/5658/joanna-rubin-dranger/
(Hämtad 2023-11-01)

Fram till den 7 mars 2023 visas utställningen Familjen som försvann, på Forum för levande historia i Stockholm. Utställningen är baserad på boken:
https://www.levandehistoria.se/utstallningar/familjen-som-forsvann
(Hämtad 2022-04-19)

Romanen tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2023:
https://www.norden.org/sv/news/joanna-rubin-dranger-fick-nordiska-radets-litteraturpris-2023
(Hämtad 2023-11-01)

Glöm mig av Alex Schulman

Schulman, Alex. 2016. Glöm mig: roman. Stockholm: Bookmark.

”Vi sa just ingenting, eller jag menar: ingen av oss sa några avgörande saker. Och ända minns jag allt. Varenda blick, vartenda leende. Det är bara jag och mamma. Vi ligger på lånad tid i eftermiddagssolen och äter kexchoklad bakom en kyrka.
̍Jag älskar dig, gubbe. ̍
̍Jag älskar dig ̍, svarade jag.
Det är ett litet minne.
Det lilla minnet är viktigt.” (s. 34)

Alex tänker tillbaka på en av de alla varma stunder som han har med sin mamma, innan hon gradvis glider in i ett allt tyngre alkoholmissbruk som förändrar livet för hela familjen. Minnen från barndomen vävs samman med minnen av sin mamma i en vuxen tid. Det blir sakta en ömsesidig förskjutning av beteenden inom familjen. Mamman blir allt mer frånvarande och ofta irriterad. De kärleksfulla rutinerna och samspelet försvinner allt mer. Ingen vågar riktigt lyfta behovet av hjälp, förrän långt fram i livet.

Det här är en djupt personlig vittnesbörd, som fångar läsaren och verkligen berör. Men det är också ett exempel på när skönlitteraturen kan öka förståelsen, på ett sätt som enbart facklitteratur inte kan åstadkomma, om beroende, medberoende och vårt behov av nära och kärleksfulla relationer.

Båda föräldrarna var kända och populära medieprofiler. Han lyfter fram sin mamma som skicklig skribent och karismatisk personlighet. I den här skildringen visar han själv att han är en mycket bra berättare, i en roman om sin uppväxt, som är svår att lägga ifrån sig. Läs den! Den har något viktigt att säga oss alla.

Romanen finns i vårt Bibliotek, liksom hans roman Överlevarna.

Rosmarie

Alex Schulman har ett eget långt yrkesliv inom media. Numera skriver han bland annat krönikor i Dagens nyheter:
https://www.dn.se/av/alex-schulman/
(Hämtad 2024-06-10)
Om du inte kan läsa artiklarna du vill på Dagens nyheters hemsida, så kan du söka upp dem i Mediearkivet, artikelarkiv på Bibliotekets hemsida. Mediearkivet kan enbart användas inom skolan.

Han har även en podd tillsammans Sigge Eklund, Alex & Sigges podcast.
https://www.alexochsigge.se
(Hämtad 2024-06-10)

De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa

Ogawa, Yōko, 2022. De förlorade minnenas ö. Stockholm: Bokförlaget Tranan. Översättning: Vibeke Emond. Originaltitel: Hisoyaka na kesshō.

”Ibland undrar jag vad som var det första som försvann från den här ön.
̍Långt innan du föddes var det fullt av alla möjliga saker och ting här. Genomskinliga ting, väldoftande, fladdrande, glänsande … Ja, hur som helst fina saker, som du inte ens kan föreställa dig. ̍ Sådant berättade min mamma ofta för mig när jag var liten. ̍Men sorgligt nog kan inte människorna på ön behålla de fina sakerna i sina hjärtan för alltid. Så länge man bor på ön måste man göra sig av med det ena efter det andra som man har inom sig. Det blir nog snart dags för dig också att göra dig av med något för första gången.̍” (s. 7)

Den namnlösa huvudpersonen (jag) minns sin mamma i ett ögonblick från barndomen. Hon har mist både sin mamma och pappa under oklara omständigheter, och är nu ensam kvar.

På den isolerade och namnlösa ön där hon bor, regerar den Hemliga polisen. De ger påbud om utrensningar av minnen. Parfymer och smycken är sedan länge förbjudna. En dag försvinner alla fåglar, därefter alla rosor, kalendrar (tiden och dagbokens berättelser) och till slut bränns även alla böcker i minnesjakterna. Öns befolkning accepterar passivt dekreten och hjälper till med att förinta minne efter minne. Kanske är den ökande tomheten och med den sorgen efter förlusterna som tunnar ut individerna och som skapar sprickor mellan dem. De flesta förlorar snart även med allts sakta försvinnande, sina egna inre berättelser om upplevelser och händelser. Men, det finns några få individer som har alla minnen kvar inom sig. Den Hemliga polisen använder alla medel för att söka fram de personer som har opåverkade minnen. Om de kan identifieras, förs de bort för att aldrig mer återvända. Någonstans i utkanten arbetar en dold motståndsrörelse.

Huvudpersonen är författare och skriver romaner. Hon konstaterar att hennes romaner omedvetet har handlat om olika förluster. Hennes liv har blivit osäkert och farligt. Nu skriver hon på en ny roman. Kommer hon att orka och kunna slutföra den? Tillsammans med sin enda och gamle vän inreder de ett dolt rum där de gömmer hennes förläggare.

Den spännande, välskrivna och skrämmande romanen lyfter frågor om totalitära samhällen, rädsla och historieskrivning, men även om varm vänskap, engagemang och individens personliga historia. Huvudpersonens romanprojekt ger även en inblick i hur svårt det kan vara att skriva en roman, formulera en historia och ha tillräckligt med tilltro till sig själv som författare.

Romanen hörde till de böcker som fick utmärkelsen American Book Award 2020, och den nominerades till National Book Award for Translated Literature 2019, International Booker Prize 2020 och World Fantasy Award 2020.

De förlorade minnenas ö, kom ut redan 1994 i Japan. Det är Yoko Ogawas andra roman som översatts till svenska. I vårt Bibliotek finns båda, även En gåtfull vänskap (även den finns här på vår bokblogg).

Rosmarie

Läs intervjun med Yoko Ogawa på förlaget Tranans hemsida:
https://tranan.nu/2022/02/04/yoko-ogawa/
(Hämtad 2022-03-02)

Brown girl dreaming av Jacqueline Woodson

Woodson, Jacqueline. 2014. Brown girl dreaming. New York: Nancy Paulsen Books.

”How to listen #7

Even the silence
has a story to tell you
Just listen. Listen.” (s. 278)

Jacqueline berättar med korta minnesfragment om sin uppväxt, om barndomen i Greenville i South Carolina med morföräldrarna, syskonen och en mamma som separerat från hennes pappa, och flytten till Brooklyn i New York.

Minnesbilderna är nära och berörande, morfars skratt, mormors varma händer, den doftande trädgården, livet med syskonen, mamma och den starka släktkänslan, och senare uppbrottet och flytten från den södra delen av landet till den hårda och fattiga miljön i Brooklyn. Det är en personlig berättelse om en uppväxt, men med finns tiden, med Civil Rights Movement och Black Panthers under 1960- och 1970-talet. Familjen lever med orolig försiktighet i samhället.

I Author´s note berättar Jacqueline Woodson om betydelsen för henne av att minnas och formulera sina minnen, och med det både saknad och upptäckter. I arbetet med boken såg hon för första gången även tillbaka på hur hennes eget författarskap började ta form, i en tradition av muntligt berättande inom familjen. Sakta växer hennes självförtroende för sin egen röst som författare.

Minnesbilderna är skrivna i fri versform. Varje minne av situationer och detaljer är viktiga för henne. Det ger intensitet, tydlig närvaro och självbiografin blir verkligt personlig när berättaren stannar till i det som har varit de avgörande händelserna för henne. Varje ögonblick är stort författarskap.

Läs boken! Den finns i vårt Bibliotek. Kanske kan den inspirera dig att skriva om de minnen som är viktiga för dig i ditt eget liv? I vårt Bibliotek finns även Jacqueline Woodsons romaner Another Brooklyn, Hush och Närmar sig dig mjukt.

Boken har hyllats av många och belönades bland annat med National Book Award, när den kom ut 2014. Jacqueline Woodson utsågs 2018 till årets ALMA– pristagare – Astrid Lindgren Memorial Award. Priset utdelas för ett helt författarskap.

Rosmarie

Se och lyssna till Jacqueline Woodsons oförglömliga TED Talk: What reading slowly taught me about writing:
https://www.ted.com/talks/jacqueline_woodson_what_reading_slowly_taught_me_about_writing
(Hämtad 2022-02-08)

Jacqueline Woodsons hemsida, där hon berättar om sitt författarskap:
https://www.jacquelinewoodson.com
(Hämtad 2022-02-08)

Starfish av Lisa Fipps

Fipps, Lisa, 2021. Starfish. New York: Nancy Paulsen Books, an imprint of Penguin Random House

”You don’t deserve
to be seen or heard,
to take up room,
to be noticed.

Make yourself small.”
(s. 5)

Dagböcker lyssnar till drömmar och hemligheter, men Ellies dagbok fylls av allt fler ”Fat Girl Rules”, om hur man blir osynlig för sin omgivning, och kanske även för sig själv.

Sedan hon var några år gammal har de flesta påpekat för henne att de tycker att hon väger för mycket. I skolan utsätts hon för grov mobbning. I sin familj känner hon sig ensam. Det finns en stöttande pappa, men från sina syskon möter hon hån om sin vikt. Hennes mamma accepterar inte alls hennes utseende, utan sätter upp artiklar om övervikt på kylskåpsdörren, inför dieter och vill att Ellie ska genomgå kirurgi.

Ellie är ensam och olycklig, men försöker värna sin insida. Hon flyr till eget universum i familjens pool, som en starfish:

”The pool’s always been my escape.
The place I feel weightless
in today’s fat-obsessed world.
I swim each morning and
try to hold on to that feeling
throughout the day.
But the time school’s over,
I feel every pound, plus
the added weight of shame
from all the comments and pranks.
The pool helps wash it all away.

Now I want the pool to be something more,
not only a place to escape,
but also a place to express myself.

As I float,
I spread out my arms
and my legs.
I’m a starfish,
taking up all the room I want.”
(s. 41)

När romanen börjar har Ellie bara en vän, förutom sin mops Gigi. Vännen flyttar. Men det kommer en vändning med nya vänner, uppmärksamhet för sitt skrivande och berättande, och med en terapeut som hon träffar, först mot sin vilja, men som hjälper henne att upptäcka sig själv och att sätta gränser. Ellies revansch i sitt liv börjar, som den unika och underbara person hon är.

Romanen är skriven i korta kapitel i versform av Ellie. Hon fokuserar på händelser och känslor, och versformatet ger hennes berättelse tydlighet, nerv och närhet, i viktiga ögonblick för henne. Det är en personlig vittnesbörd av Ellie själv, och det är det som fångar mig som läsare.

I Author’s note berättar Lisa Fipps att romanen är baserad på självupplevda händelser från hennes egen uppväxt.

Det är hennes första roman och den finns i vårt Bibliotek. Den är ännu inte översatt till svenska. Hoppas att någon skyndar sig att översätta den.

Lisa Fipps har en hemsida, där hon i under Blog delar med sig av sina råd för att skriva, och under Resources finns det bland annat poddar och videor som handlar om Starfish.
https://authorlisafipps.com
(Hämtad 2022-01-13)

Rosmarie

Drömmen runt hörnet av Lucy Dillon

Dillon, Lucy. 2019. Drömmen runt hörnet. Stockholm: Forum. Översättning: Ann Björkhem. Originaltitel: Where the light gets in, 2018.

”Hon visste ingenting om sin egen förmåga. Faktiskt var det mycket hon inte visste om sig själv, många frågor hon aldrig skulle kunna ställa nu eftersom det inte fanns någon kvar som kunde besvara dem.” (s. 10).

Lorna lämnar London och återvänder till Longhampton, där hon vuxit upp. Hon har mist sin käraste vän och ärvt vännens oroliga tax Rudy. Det projekt som hon hoppats på inom konstvärlden i London har misslyckats. Nu är hon tillbaka i sin uppväxtstad och börjar om med ett nyinköpt galleri som har en usel ekonomi.

Hennes syster Jess har stannat kvar i staden där hon tidigt mötte kärleken i sitt liv och har nu en stor, varm familj. Båda deras föräldrar gick tidigt bort. Lorna har i sitt yrkesval inspirerats av sin mamma som var konstnär. Kvar hos systrarna finns sorg och obesvarade frågor.

Lorna har alltid känt sig lite ensam och osäker på sin egen förmåga.

Galleriet hon nu äger, har redan lokala konstnärer knutna till sig och en betydelse i staden. Lorna behöver välja en egen väg för galleriet och ett uppdrag som känns rätt för henne, samtidigt som hon är beroende av att locka besökare.

Hennes liv börjar befolkas av alla de som har band till galleriet, av en väninna i kris som flyttar in, hennes systers familj som nu behöver hennes hjälp och betydelsefull blir den isolerade och mytomspunna konstnären Joyce som blir den mentor och vän som Lorna saknat. Lornas tax Rudy och Joyces borderterrier Bernie finns naturligt med i handlingen.

Sam som Lorna en gång var hemligt förälskad i under sin uppväxt, har även han flyttat tillbaka för en tid. De möts på nytt, men mycket har hunnit att hända under åren.

Det är en varm, rolig, spännande, gripande och mycket nära berättelse om relationer, vänskap och kärlek. För Lorna handlar det om att våga lyssna till sin egen längtan och tro på den.

Boken finns i vårt Bibliotek, liksom hennes roman Lektioner i kärlek och den finns även på originalspråk hos oss – Unexpected lessons in love.

Rosmarie

Lucy Dillons hemsida med Twitter, Instagram och Dog Rescue:
http://lucydillon.co.uk
(Hämtad 2022-01-13)

Pedro Páramo av Juan Rulfo

Rulfo, Juan. 2005. Pedro Páramo. Ny utg. Stockholm: Lind & Co. Översättning: Karin Alin. Originaltitel: Pedro Páramo, 1955. Första svenska utgåva 1960.

Juan Preciado lovar sin mamma på hennes dödsbädd att söka upp sin pappa Pedro Páramo. Han beger sig till den avlägsna byn Comala. En åsnedrivare hjälper honom att hitta fram:

” – Nej, jag menar, vad har hänt med byn? Den ligger så ensam, som om den var övergiven. Det ser ut som om ingen människa bodde där.
– Inte bara ”det ser ut”. Det är så, herrn. Här bor ingen.
– Och Pedro Páramo?
– Pedro Páramo dog för många år sedan.”
(s. 14).

Juan vandrar in på den övergivna stadens kullerstensbelagda gator där ekon av personer som funnits verkar att ha dröjt sig kvar. De har alla haft en relation till Pedro Páramo. I det som var sökandet efter en förlorad far, växer bilden fram av en tid med hierarkier och utsatthet, och med Pedro Páramos maktmissbruk och övergrepp på kvinnor. Juan var ett av hans barn som han inte erkände, åsnedrivaren i en av de inledande scenerna ett annat, och det finns fler. I bakgrunden finns den långa våldsamma och blodiga revolutionen i Mexikos historia.

Historien berättas av de vålnader som en gång var personer i byn. Det är deras väv av enskilda rösters vittnesbörder som etsar sig fast. Juan Rulfo kan som ytterst få både beröra med sin berättelse och den magiska unika ton som griper tag i läsaren och stannar kvar. Jag läste romanen för flera år sedan, och tro mig, den fortsätter att beröra och uppmana till omläsning, som nu, ännu en gång.

Pedro Páramo anses vara ett av den latinamerikanska litteraturens mest inflytelserika verk. Juan Rulfos två enda skönlitterära verk, denna enda roman som kom ut 1955, på svenska 1960 och novellsamlingen El llano en llamas (Slätten i lågor), 1953, har varit inspirationskällor för författare som Gabriel García Márquez, Carlo Fuentes, Isabelle Allende och Julio Cortázar. Läs Anders Cullheds förord om författaren, verket och dess litteraturhistoriska betydelse.

Klassikern finns i vårt Biblioteket.

Rosmarie

Juan Rulfo var även en hängiven fotograf. Läs mer om honom och se fler av hans foton på BBC:s sida, varifrån den här fina bilden på honom är hämtad:

BBC. 2017. Juan Rulfo: The great Latin writer you may want to know about.
https://www.bbc.com/news/world-latin-america-39921471
(Hämtad 2021-12-09)

Villette av Charlotte Brontë

Brontë, Charlotte. 2015. Villette. Stockholm: Modernista. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling. Originaltitel: Villette, 1853, utgiven under pseudonymen Currer Bell.

Något har hänt i Lucy Snowes liv. Vi möter henne som ung, utan familj och utan historia. Tiden är mitten av 1800-talet. Hennes gudmor Mrs Bretton som lever ensam med sin son, har tagit hand om henne.

För att försörja sig får Lucy sedan en anställning som sällskapsdam. När hennes arbetsgivare avlider, är Lucy åter utan ett hem, utan inkomst och förtvivlad.

Under en lång promenad hem, i ensamhet över ett fält i en frostig vinternatt, väcks tanken på ett uppbrott:

”Jag skulle ha skrämts av att månen inte sken, ty det var bara med stjärnornas hjälp som jag kunde följa den dunkla stigen. Jag skulle ha skrämts ännu mer av den ovanliga närvaron av det som i natt lyste i norr, ett mysterium i rörelse – norrskenet. Men denna högtidliga främling påverkade mig på ett annat sätt än att skrämma mig. Den tycktes ge mig ny styrka. Jag fick en kraft av den kyliga, lätta bris som blåste längs dess väg. En djärv tanke väcktes inom mig. Min håg stärktes så att jag kunde ta den till mig.
– Lämna denna ödemark! blev jag uppmanad. Åk härifrån!
– Vart? frågade jag.”
(s. 51)

23 år gammal lämnar hon England för att resa till staden Villette i Frankrike. Hon får en anställning som lärare i engelska på en skola för unga kvinnor. Skolans rektor Madame Beck styr skolan med järnhand. Inget undgår henne. Lucy iakttar i smyg henne till och med regelbundet söka igenom hennes tillhörigheter.

”Ett deprimerande och svårt stycke har inlett varje ny sida jag slagit upp i mitt livs bok.” (s. 418), konstaterar Lucy. Romanen är hennes egen skoningslöst utlämnande berättelse om sig själv. Lågmält försöker Lucy att passa in i sin omgivning, men hon är samtidigt en person med ideal och värderingar som hon står upp för. Hennes ofrivilliga isolering under ett sommarlov kunde inte vara mer total, och den driver henne till utmattning och till slut en kollaps. Hon räddas mirakulöst av några få vänner och av sin egen starka förmåga att alltid söka efter en väg vidare.

På ett märkligt sätt återkommer personerna från England som tidigare varit viktiga i Lucys liv, nu i Villette. Berättelsen kring hennes gudmor Mrs Bretton, och hennes son som nu är läkare, vävs vidare. Lucy själv söker sin roll, utmanas och utvecklas i sina relationer, och möter kärleken.  

Det är en andlöst gripande historia, berättad av Lucy i all hennes skörhet och mänsklighet. Hon finner sin väg, trots egentligen mycket begränsade möjligheter att påverka sitt liv. Romanen är både modern och har samtidigt den gotiska romanens övernaturliga och magiska inslag. Det är en skildring av en kvinna som man aldrig glömmer.

Mitt favoritkapitel, XII Skrinet, berättar om den trädgård som finns bakom skolan. Den blir en hemlig tillflyktsplats för Lucy. En trädgårds dofter, blad och blommor, i ett stilla månsken eller fångad av skira solstrålar, har aldrig skildrats vackrare. Varje naturälskare som man läser kapitlet, förstår vad jag menar. Själv läste jag det i somras i en vildvuxen och förtrollad gammal trädgård.

Bakom historien finns egna erfarenheter hos Charlotte Brontë av att arbeta utomlands, i Bryssel, som lärare, och av en olycklig förälskelse.

Romanen kom ut 1853 under den manliga pseudonymen Currer Bell som författare. Den är unik i sin tid som psykologisk skildring, och i sin diskussion om kvinnlig självständighet och religionsfrihet. Villette blev hennes sista roman och kanske den roman som kom att vara närmast hennes eget liv. Det är en helt fantastisk roman, och som tyvärr inte har fått så mycket uppmärksamhet i Sverige. Den finns sedan 2015 i en fin nyöversättning av Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.

Kanske har Jamaica Kincaid i sin roman Lucy (som finns här på bokbloggen), inspirerats av Villette. Båda de unga kvinnorna lämnar sitt land för att konfronteras med ett nytt sammanhang och båda har en relation med en Paul.

Läs mer de skrivande systrarna Charlotte, Emily och Anne Brontë hos The Brontë Society:
https://www.bronte.org.uk/the-brontes-and-haworth
(Hämtad 2021-12-01)

Flera av deras romaner finns i vårt Bibliotek.

Rosmarie

© 2024 Östras bokblogg. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.